Gängproblemen och föräldrars andvar?

Det kommer alltid att finnas dåliga föräldrar. Det vi borde fråga oss är hur vi hjälper de dåliga föräldrarna att bli något bättre.

I övrigt ser det ut som att hårda tag framförallt är det som hjälper. Lås in de som missköter sig alt sätt på fotboja och ge tillträdesförbud till vissa områden. Ge dessutom människor som vill vittna mot dem anonymitet.

Det är många barn  som växer upp utan närvarande fäder och  många av fäderna har flera fruar,startar nya familjer i utlandet.Många skickar också hem pengar till hemlandet,så att barnen här ofta saknar ordentliga kläder och  bra mat.Viktigt är att uppmuntra barnen att studera.Men har man inte själv en grundutbildning är det svårt.

Varför ska oskyldiga myndiga personer ställas till ansvar för vad andra myndiga eller iaf straffmyndiga personer gör...? Det finns en orsak till att straffåldern är 15 år.

Det är lätt att skylla på föräldrarna men det enda de kan göra är att försöka påverka sina barns umgänge från tidig ålder. Det är nämligen så att föräldrarna har väldigt lite inverkan på hur deras barn beter sig, den absolut största påverkan kommer från deras kompisar.

För att få slut på problemen måste man se till att få in personer från socioekonomiskt utsatta områden i aktivitet, redan från tidig ålder. Det räcker inte med fritidsgårdar men det är en start, likaså idrottsföreningar. För vuxna gäller praktikplatser, utbildning och jobbträning, allt som får ut dem i arbetslivet. Och naturligtvis gäller att man ska lära sig språket. Det kan man inte tvinga folk till annat än om de ansöker om medborgarskap, också frivilligt, men man kan försöka göra det attraktivt i alla fall.

Helt rätt. Om någon under 21 år begår ett brott borde föräldrarna få motsvarande straff som en vuxen.

Föräldrarna har huvudansvaret, men kan inte ensamt ta allt ansvar. Skola, polis, socialtjänst och övriga samhället måste självklart hjälpa till. Och ja, det kommer att ta tid och bli kostsamt att lösa de problem flera decenniers politik har skapat. Dagens situation uppstod ju inte över en natt. Hög invandring, bristande integration samt ökade socioekonomiska klyftor har bäddat för detta. Inga föräldrar i världen kan ensamma lösa grundproblemet, inte heller skola, polis eller socialtjänst. Ytterst är det politikernas ansvar. Samt indirekt alla som har röstat på dem. Fundera över varför våra grannländer inte har dessa problem i samma utsträckning. Varför Sverige sticker ut när det gäller gängskjutningar mm, inte längre bara i ett nordiskt perspektiv, utan numera även i ett europeiskt perspektiv.

Gör det enkelt för mig och håller helt med här. Bra uttryckt.

Angående Einár så är jag förbannad på hans föräldrar. Många pratar om att han skulle ha haft ett lätt liv men det kan han omöjligt ha haft då föräldrarna låtit honom anamma en kriminell livsstil och springa ute själv i livsfara som tonåring. Vad fan har dom sysslat med hela hans uppväxt? Jag tycker så genuint synd om honom. En känslig, mjuk och snäll kille som tydligen fått växa upp i ett riktigt skitområde trots att föräldrarna ska ha haft möjligheter att skaffa ett tryggare boende och skola till honom!

Det är skillnad för föräldrar som är arbetslösa eller låginkomsttagare och inte har möjlighet att flytta till ett bättre område men det är inte ok att se sitt barn hamna i fara och bara stå och titta på år efter år.

Så jo, det är föräldrarnas fel. Alla barn under 18 och alla över 18 som bor hemma och har minsta samröre med gäng borde få utegångsförbud och mobilen konfiskerad.

Och flytta nånstans långt bort och börja om i nån lugn och präktig by! Sök jobb på annan ort, flytta från förorter!

Ja, föräldrar borde se till att barnen bojkottar den här rapmusiken och inte stödjer dessa artister. Men du ser ju hur bra det går i t ex USA där svart hatpropaganda spys ut av svarta rappare.

' Flera profilerade rappare i Stockholm är kopplade till stadens mest våldsamma gäng. ... I musikvideor poserar olika rappare ? som är kopplade till gäng ? med vapen och för fram låttexter om våld, droger och kriminalitet' (Expressen)

Det är lätt för mig att sitta framför datorn i mitt ombonade och trygga hus och döma gängungdomarnas föräldrar.
Men vad gör jag?
Umgås inte med någon som har hyreslägenhet.
Undviker att mina barn går på aktiviteter som boxning och basket, för jag är rädd att de ska träffa dåliga ortenungdomar.

Det jag borde göra är så skrämmande, öppna mitt hem för en familj som behöver lite extra stöttning, ta med ett på ungar ut med båten, bjuda hem en nysvensk familj på julafton.
Det är inte svårt att ta lite ansvar även för andras ungar men jag väljer att gnälla istället och skydda oss innanför den osynliga mur som vi bygger mellan grupper.

? Hoppas du pratar enbart för dig själv. Jag dömer gängungdomarnas föräldrar, framförallt Einárs föräldrar som har haft möjlighet att lyfta honom från ?Dalen? och flytta till Österlen eller nåt istället med honom i tid. Alltså redan när han var 8 och satt och lyssnade på gangstarap och tydligt visade fascination inför det och gick i skolan tillsammans med kriminella.

Fattar inte hur dina exempel skulle förhindra kriminalitet, det låter sjukt rasistiskt faktiskt. Tror du inte föräldrarna är kapabla att ta hand om sina egna barn om inte blonda Karin bjuder dom på en middag en gång om halvåret eller bjuder hem dom på julafton?! Det är liksom i VARDAGEN dessa föräldrar måste hålla sina barn hemma eller följa med dom ut, sluta släppa lös dom när dom VET om alla vapen och droger bland ungdomar dom umgås med.

Hur skulle det förändra något att dom firar jul med dig? Snacka om White Saviour komplex.

Sedan så kan man tycka som jag utan att bo inlåst i en dyr villa och utan kontakter som inte är övre medelklass. Tex bodde jag själv nyss i hyresrätt och alla mina vänner och syskon har PRECIS köpt sin första bostad i 35-årsåldern och uppåt efter att alla ha haft barn i flera år. Och det är inga dyra bostäder heller. Jag har umgåtts större delen av mitt liv med människor som bott i hyresrätt och minst hälften av mina vänner är första eller andra generationens invandrare. Som TAR ANSVAR för våra barn och gör det vi kan. Vi kan inte flytta till Djursholm men vi försöker vara engagerade och aktiva och välja det tryggaste alternativet vi kan, samt att inte släppa ut barnen vind för våg. Och skulle det hända nåt i skolan som antyder gäng eller liknande hade vi direkt börjat leta jobb långt härifrån och gjort vad vi kunnat för att flytta till ett område med mindre problem.