Kejsarsnitt eller vanlig förlossning

Vill säga att jag inte tycker man ska förringa riskerna med EDA heller. En vanlig konsekvens av EDA är att förlossningen förlängs av EDA. EDANej, man ska inte förringa nyttan med EDA och man ska heller inte förringa riskerna. Och det verkar du inte göra.. Förringa riskerna, menar jag. En vanlig konsekvens av EDA är att förlossningen tar längre tid och att det kan va svårare att krysta ut barnet. Därtill är det vanligt med huvudvärk efter EDA och ovanligt men allvarligt är förlamning som konsekvens av EDA. Du TS tycks inte fått så mycket smärtlindring av EDA förra gången och i det perspektivet blir det kanske ännu mer angeläget att beakta riskerna..

Plamerat snitt, annars är risken for akutsnitt igen stor.

Efter som den allmänt rådande sanningen säger precis tvärtom så får du väldigt gärna utveckla.

Ja, för att inte glömma läkarexpertisen också...  så låt höra!

Min första förlossning är lik din, något längre kanske, och med s.k. värkstormar (aldrig någon paus mellan värkarna) från början till slut. Skillnaden är att mitt barn kommit så långt ner i kanalen att det var omöjligt att avsluta med snitt, så det blev sugklocka.

Till barn 2 VILLE jag ha snitt, men uppmuntrades till att försöka föda vaginalt ändå. De menade också på bättre förutsättningar inför nr 2 o.s.v.

Jag gick med på att försöka vaginalt. Och det gick BETYDLIGT bättre! Ca 14 timmar istället för närmare 75... Visserligen värkstormar igen (och EDA fungerar inte på mig), men eftersom det var en snabbare förlossning gjorde det inget. Värkstimulerande VÄGRADE jag. Hade lustgas. Hon kom sedan ut vaginalt utan större problem!

Idag är jag glad att det blev vaginalt. NÄR jag var gravid var jag stensäker på att jag ALDRIG ville ha fler barn igen!

...men nu har vi 4 och håller dörrarna öppna för en eventuell nr 5 om några år. Det hade ju aldrig gått om jag snittats.

Första gången blev det ett akut snitt pga syrebrist efter 36 timmar, andra gången blev det ett planerat snitt, pga att placentan låg före barnet. Vid andra snittet sa de till mig du kan ha ett tredje snitt om du vill ha fler barn. Nu nöjde vi oss med två, men det går mycket väl att ha flera snitt.

Jag valde (eller snarare tjatade mig igenom 3 övertalningskampanjer med olika läkare och barnmorskor) snitt med tvåan. Ångrar mig inte en sekund. Det var SÅ skönt att slippa ångesten i väntan på en vaginal förlossning. (Det blev sugklocka med ettan och jag sprack jättemycket, trots att de klippte mig innan.)

Vill du ha snitt så kör på det och ge dig inte. Du vet vad som är bäst för dig. De försöker alltid guilttrippa en till att föda vaginalt, till varje pris vad det verkar.

Det ska i princip vara omöjligt att tjata sig till snitt. 

Ts vet inte vad som är bäst, såvida hon inte jobbar som barnmorska eller läkare i gynekologi eller obstretik.

Att föda vaginalt ÄR det bästa för barnet, skulle det dyka upp problem under förlossningen så är det förstås jättebra att snitt finns som lösning. 

Jag skäms över att vara kvinna när jag läser åsikter som din.

Och jag kan inte sluta skämmas över alla dem som du som inte förstår att en vaginal förlossning för en kvinna som är panikslagen är mer riskfyllt för både mamma och barn än ett planerat kejsarsnitt

Tack för att debatterar och det är jätte hjälpsamt för mig att höra era åsikter och historier! Fortsätt gärna!

Jaha.

Noterat.

Hur blir det TS?

Vid min första förlossning hade vi en långdragen förlossning med värksvaghet som slutade med sugklocka och skulderdystoci. Jag gjorde röntgen efter det där det konstaterades att jag låg i ?gråzonen? för bäckenträngsel. Fick göra under aurorasamtalen efter den förlossningen att det inte fanns några hinder för mig att föda vaginalt i framtiden. Nu är jag gravid i v 33 och vi aurora samtalet för tre veckor sedan sa barnmorskan att de inte såg att några extra åtgärder behövdes vid denna förlossning och att de inte såg några hinder för en vaginal förlossning. Jag som ville ha en vaginal förlossning tyckte det kändes bra ändå. Men så ringde en läkare upp idag som sa att de granskat min journal igen och att de kommit fram till att de vill rekommendera planerat kejsarsnitt. Jag känner mig så dubbel i det här. Dels förvånad över denna plötsliga vändning men också väldigt besviken för det var inte så här jag tänkte, och jag känner mig fortfarande osäker på om det är deras rekommendation eller om det lämnade det som ett alternativ. Jag ska fråga igen när vi träffas nästa vecka.