• Anonym (S)
    Thu 4 Nov 2021 15:17
    17022 visningar
    60 svar
    60
    17022

    Gravid i nytt förhållande - abort eller behålla?

    Hej!

    För drygt en vecka sedan fick jag veta att jag är gravid men det är väldigt tidigt ännu, det var inte planerat. Jag och min kille har bara setts i 4-5 månader så förhållandet är väldigt nytt.

    Jag är så osäker på hur jag ska göra. Innan jag fick veta detta så kändes allt väldigt bra med honom, han är så himla fin mot mig. Men jag har inte känt det där extrema man känner när man är riktigt förälskad. Det pirrar inte i magen hela tiden, jag svävar inte på moln och tycker inte att han är det snyggaste jag någonsin har sett. Men jag tycker väldigt mycket om honom, vill röra honom hela tiden, saknar honom jämt när var ifrån varandra och vill faktiskt inte vara utan honom. Mitt ex kom och ville ha tillbaka mig när vi hade setts i ett par månader bara, jag velade fram och tillbaka men kom fram till att jag ville vara med den nya, jag ville inte förlora honom. Jag har inte heller ångrat det valet.

    När jag först såg att testet var positivt blev jag rädd och chockad men samtidigt glad, jag kunde se honom som pappa till mitt barn och det kändes ändå väldigt kul. Men några dagar efter började jag fundera mycket på om detta är en kille jag vill leva med resten av livet, om jag verkligen är så kär. Det går upp och ner hela tiden och det är jättejobbigt verkligen. Ena stunden känner jag att jag verkligen vill vara med honom och att det kan bli bra, sedan svänger det till att jag vill göra abort och göra slut för att han nog är fel kille för mig, för att jag inte känner de där superstarka känslorna nu. Jag är så jävla rädd för att jag ska ledsna på honom och ångra mig när det är för sent om jag nu väljer att behålla barnet... Jag vet inte om gravidhormonerna kanske hjälper till lite med hur pass det svänger känslomässigt också.

    Är det någon som har några tips? Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.

  • Svar på tråden Gravid i nytt förhållande - abort eller behålla?
  • SaraL7­7
    Thu 4 Nov 2021 20:33
    #11
    -1 +1

    Bor ni ihop? Livet blir ju inte direkt lättare med ett litet barn med i bilden. Ni kommer knappt ha någon tid för varandra den första tiden och många förhållanden tar ju slut under småbarnsåren av väldigt befogad anledning.

  • Thu 4 Nov 2021 20:52
    #12
    Anonym (Johanna) skrev 2021-11-04 18:52:09 följande:
    Ja men pappan kanske vill ha delad vårdnad.
    Det får man ju hoppas! Han verkar vara en bra man! Barnet fortjänar verkligen 2 vårdnadshavare!
  • Anonym (Abort­)
    Thu 4 Nov 2021 22:02
    #13
    -2 +3

    Gör abort, det är inget att ens tänka på. Det här landet har tillräckligt med barn som lever med separerade föräldrar. När du skrev "han är inte det snyggaste som jag har sett" så sa du mer eller mindre att du är en stereotypisk svensk lös tjej som har skadat sin förmåga att kunna bilda meningsfulla och långvariga förhållanden då hon ständigt är i jakt på "det bättre" och "nykära". Du lever i en lala värld och kommer att sluta upp ensam med en bag in box och ett par katter om du tror att man känner det där pirret i magen för alltid. Det är en övergående fas och det är efter det som tryggheten kommer och aktivt arbete för att hålla förhållandet levande.


    Nej, gör ungen en tjänst och gör abort. Ett tumregel är att ha varit i ett förhållande minst 2 år och levt med varandra i iaf 1 av dem innan man bör börja tänka på en unge, för det är ungefär hur lång tid det brukar ta innan det nykära har lagt sig och man tänker mer rationellt.

  • Thu 4 Nov 2021 22:07
    #14
    +6
    Anonym (Johanna) skrev 2021-11-04 15:38:07 följande:

    Om du behåller barnet så försök få ensam vårdnad så du får alla föräldradagar. Av min erfarenhet kommer pappan skita i barnet och du sitter där med hälften av dagarna och pappan vägrar göra över några till dig. Plus att han måste behålla 90 st hur som helst. Kräv underhåll om ni separerar.

    Det kommer gå bra att vara ensamstående! Det vet jag också av erfarenhet.


    Är du på riktigt? När jag läser sånt här så vill jag ta bort varenda bidrag, då hade det varit kul att se hur tuff du är. Du borde f.ö. läsa psykologi och socialpedagogik, då hade du lärt dig hur viktigt det är med en fadersfigur i barnets liv och vilka risker det medför när det inte finns med. Men jag får inte intrycket av att du har dina barns bästa i åtanke.
  • Anonym (G)
    Thu 4 Nov 2021 22:11
    #15
    Kadburmp skrev 2021-11-04 22:07:38 följande:

    Är du på riktigt? När jag läser sånt här så vill jag ta bort varenda bidrag, då hade det varit kul att se hur tuff du är. Du borde f.ö. läsa psykologi och socialpedagogik, då hade du lärt dig hur viktigt det är med en fadersfigur i barnets liv och vilka risker det medför när det inte finns med. Men jag får inte intrycket av att du har dina barns bästa i åtanke.


    Jag brukar faktiskt ofta ge det rådet personen du citerade lade fram.

    Men det handlar då om fall där det är en man som inte verkar vilja ta sitt ansvar och där det finns en uppenbar risk att mannen kommer vilja jävlas och inte ta ut föräldrapenning och heller inte föra över dagar till mamman.

    Då hamnar ju mamman i situationen att dagarna är slut innan barnet har eätt till förskola?

    I detta fall är dock det rådet totalt idiotiskt. Finns ingenting som pekar på att ts partner skulle vara allt annat än en stabil person som aldrig någonsin skulle göra någonting sådant.
  • Anonym (556)
    Thu 4 Nov 2021 22:14
    #16

    Abort.

  • Anonym (Que)
    Thu 4 Nov 2021 22:21
    #17

    Varför


    Anonym (S) skrev 2021-11-04 15:17:34 följande:

    Mitt ex kom och ville ha tillbaka mig när vi hade setts i ett par månader bara, jag velade fram och tillbaka men kom fram till att jag ville vara med den nya, jag ville inte förlora honom. Jag har inte heller ångrat det valet.


    Hur kom det sig att ditt ex hörde av sig precis då? Fick han nys om att du träffade din nuvarande kille?
  • Anonym (Em)
    Thu 4 Nov 2021 22:22
    #18
    Kadburmp skrev 2021-11-04 22:07:38 följande:

    Är du på riktigt? När jag läser sånt här så vill jag ta bort varenda bidrag, då hade det varit kul att se hur tuff du är. Du borde f.ö. läsa psykologi och socialpedagogik, då hade du lärt dig hur viktigt det är med en fadersfigur i barnets liv och vilka risker det medför när det inte finns med. Men jag får inte intrycket av att du har dina barns bästa i åtanke.


    Vad har bidrag med saken att göra?
  • Anonym (Johan­na)
    Thu 4 Nov 2021 22:29
    #19
    -1
    Kadburmp skrev 2021-11-04 22:07:38 följande:

    Är du på riktigt? När jag läser sånt här så vill jag ta bort varenda bidrag, då hade det varit kul att se hur tuff du är. Du borde f.ö. läsa psykologi och socialpedagogik, då hade du lärt dig hur viktigt det är med en fadersfigur i barnets liv och vilka risker det medför när det inte finns med. Men jag får inte intrycket av att du har dina barns bästa i åtanke.


    Vad intressant att du dömer hur jag är genom att läsa några rader jag skrivit. Jag skaffade barn med en man som jag älskade. Men kärleken dog ut under graviditeten för oss båda. Försökte ändå hålla ihop och pratade med familjerådgivning pg a barnet och vi ville att barnet skulle växa upp med oss båda. Men vår relation funkade inte. När vi gick isär umgicks vi som kompisar, jag och barnets pappa. Träffades nästan dagligen. Men då det endast var jag som tog initiativet till att umgås så slutade jag höra av mig efter ett par månader. Pappan ringde aldrig. Sa att pappan fick ha barnet hur mycket han ville. Han valde få dagar och få timmar och har gjort det sen vi separerade. Jag har påpekat detta för pappan och att barnet skulle må bra att att träffas oftare, intresse finns inte. Han ville inte heller betala underhåll trots att han jobbade heltid och jag var mammaledig. Nu får jag det från försäkringskassan. Han har hälften av föräldradagarna men planerar ingen ledighet med barnet. Jag finns där för mitt barn varje dag och ser till att barnet har det som behövs och får kärlek. Jag kan inte tvinga pappan att vara med sitt barn. Om pappan inte är intresserad så ser jag inte hur det ska vara bra för barnet att ha en pappa som kommer och går som han vill? Barnet ska alltid känna sig älskat och prioriterat. I detta fall kommer det inte bli så. Men det ligger inte på mig.

    Av dessa anledningar så ser jag det viktigt att man som ensamstående mamma ser till att man får ensam vårdnad (pappan har ju fortfarande chans att umgås med sitt barn), och att man ansöker om underhållsstöd då ekonomin inte är den bästa då man är mammaledig.

    Aldrig ska ett barn behöva känna sig bortprioriterat men det händer allt för ofta.
  • Fri 5 Nov 2021 10:06
    #20
    +1

    När jag var yngre resonerade jag att jag skulle behålla ett barn oavsett med vem eller när jag blev gravid, så tänker jag dock inte längre idag. För mig har det varit två saker som varit centrala. Dels vill jag i allra möjligaste mån säkerställa att mitt barn får växa upp med båda sina föräldrar på heltid, inte behöva pendla mellan sina föräldrar, inte spendera vartannat lov på vartannat ställe, inte behöva fundera på om mamma eller pappa är ensam och ledsen när barnet är hos den andra föräldern osv.
    Den andra delen är att jag velat vara säker på att jag och den blivande pappan delar samma uppfattning om uppfostran, vad som är okej och inte, hur vi delar upp föräldraledighet, VAB, hämta och lämna på förskola, skjutsning till aktiviteter osv. Jag har alldeles för många i min närhet som inte förvissat sig om detta innan de skaffat barn vilket gjort att det blir mycket bråk och därmed väldigt svårt att agera förälder. 

    Om än man absolut aldrig kan vara säker på att ett förhållande varar kan man givetvis göra ett mer medvetet val när man verkligen känner en person än när man precis har träffats. När man känt varandra ett tag har man ofta lärt sig att kompromissa och diskutera på ett sätt som gör att båda känner sig nöjda i slutändan utan att det behöver bli bråk och tjafs. 

    Ni är båda unga och ni har precis börjat träffas. En graviditet med tillhörande småbarnsår kan vara tuffa för vilket förhållande som helst, även de som hållit ihop länge. Ni har, vad jag förstår, inte heller hunnit testa bo med varandra vilket det ensamt kan vara påfrestande för relationen.
    Oavsett om ni håller ihop eller går skilda vägar är det, i mitt tycke, inte läge att lägga till ett barn i konstellationen. Om ni nu ändå kommer fortsätta leva tillsammans skadar det inte att lära känna varandra bättre och känna trygghet i att det är varandra ni ska leva med innan ni skaffar barn. Om ni går åt varsitt håll är det även då bättre att inte ha ett barn som kan hamna i kläm. 

    Jag önskar dig verkligen all lycka till med ditt beslut och jag hoppas att du kan landa i något som känns bäst för dig, er och framförallt det eventuellt blivande barnet. Hjärta

Svar på tråden Gravid i nytt förhållande - abort eller behålla?