Gravid i nytt förhållande - abort eller behålla?

OM man ammar, OM man inte pumpar eller ger ersättning, OM man inte jobbar hemifrån och kan hjälpa pappan mata fast man jobbar och han har fl-ledigheten, etc.

Ja, det finns ju alltid undantag. Ett nyfött spädbarn ska dock vara vid bröstet. Pumpa fungerar först, när de har börjat äta regelbundna tider med längre mellanrum. Och VARFÖR krångla till det så? Varför inte låta barnet få bröstet och närheten direkt? De där månaderna spelar väl ingen roll för kvinnan, i ett livsperspektiv?

Det här med himlastormande känslor.. är inte det rätt överskattat? Tycker mig ha så många vänner i min närhet som väntar på den där blixtförälskelsen och dumpar sin fina partner så fort något inte är tipp topp. Vi lever ju faktiskt i en ganska oromantisk vardag generellt.

Nu var jag ifs förälskad i min man. Men vi har varit ihop länge och det bästa med honom är kärleken och tryggheten. Han är en superbra pappa. Jag kan räkna med honom på alla plan. Och att se honom leka och ta hand om barnen gör att det pirrar barn i hjärtat.

Den man jag haft mest fjärilar i magen för (innan min man) hade blivit en katastrofal far. Usch. Han har numera 3 barn med olika kvinnor och jag har hört att han knappt ser dem eller gör någon ansträngning.

Det finns så mycket människor där ute som man inte ska gänga sig med.

Och glöm inte- kärlek kan växa fram och växa sig stark.

För när du sitter där kl 4 på natten med såriga bröstvårtor och en unge som bara sover 10 min i stöten, då är det skitsamma om du har superpirr för din sambo eller inte. För du kommer inte orka känna den attraktionen när du har ett spädbarn. Då kommer känslorna spira för den där kramen du får, kinden han stryker, vyssjandet av barnet så du får sova, den där promenaden han tar med vagnen för att du ska få duscha. Den där chokladen han spontanköpte till dig.

Det finns inga "ska". Allt är upp till var och en hur man vill göra.

Fast just i amningsfrågan, finns det ingen tvekan om vilket som är bäst för barnet. Sorry.

Du låter väldigt bitter, men det behöver du ju inte föra över på TS, bara för att pappan till ditt barn har betett sig illa så behöver inte hennes pojkvän bete sig så! Varför skulle hon hindra pappan att ha delad vårdnad, och redan när barnet är nyfött? Ska inte han få en chans att vara pappa? Och för vems skull är det isf? Inte barnets, i alla fall...

Det beror helt på. Fortfarande inget "ska". Sorry.

Ditt inlägg är ett hån mot alla mammor som av en eller flera anledningar inte kan amma. Skäms på dig.

Pappa är han ju ändå. Det finns pappor som har umgänge med sina barn en massa år, fast de inte har del i den juridisa vårdnaden. Man behöver inte vara juridisk vårdnadshavare för att vara uppe och gå med bebisen på natten när den har ont i magen, gå barnvagnspromenader, vyssja, byta blöjor...

Detta med att ogifta pappor inte har automatisk vårdnad, utan att mamman måste skriva på för det - eller alternativt att han tar det till tinget, men detta tar tid då det inte är ett prioriterat mål - är en fantastisk möjlighet för mamman att känna pappan lite på pulsen. Om det visar sig att han faktiskt inte vill engagera sig i barnet, så kan hon vägra skriva på för gemensam vårdnad, och går det upp i tinget så kan hon anföra att han faktiskt inte har brytt sig om barnet. 

Det viktiga är att han inte försvinner med hälften av föräldradagarna, för sådant händer! Ovilliga pappor kan göra så bara för att jävlas. Och då står mamman där utan inkomst, med ett barn som är för litet för att börja på dagis, när föräldradagarna är slut. 

Det här borde man informera mer om. Men samhället gör inte det, tvärtom - socialsekreteraren som utreder faderskapet, brukar bara lägga fram papperen för gemensam vårdnad, och låtsas som att det är en fullkomlig självklarhet att båda föräldrarna ska skriva på dem. Många mammor, som egentligen är tveksamma, upplever att de i den stunden inte har något annat val. Detta beror på att socialsekreterare ofta är genustramsfeminister. D.v.s. de bryr sig inte om vad som är bäst för den enskilda bebisen eller den enskilda mamman, utan det är en PRINCIP för dem att mammor och pappor ska ha gemensam vårdnad för ökad jämlikhet i samhället i stort.

Dessa idéer kan även påverka när de utreder boende och umgänge. D.v.s. att de kanske rekommenderar att pappan ska ha boendet, fastän de VET att han är våldsam - men "for the greater good" är det bra att utjämna mäns och kvinnors villkor i samhället, etc. etc..

Känner du att din kille skulle klara av att ta hand om barnet ensam om det en dag blir så? Alltså att ni fortsätter som par, och han skriver på faderskapspappret. Sedan går ni isär och han får umgänge halva tiden. Isåfall, behåll.

I annat fall, gör abort. För det är ingen höjdare att bli tvingad att lämna bort sitt barn till en man man inte litar på till 100 %.