• Anonym (Plåst­er)
    Sön 7 nov 2021 03:43
    3617 visningar
    15 svar

    Sexuella övergrepp som spökar OBS lång text

    Hej. Varning för extremt lång text men jag behöver verkligen hjälp! Så uppskattar dom som orkar vara med och läsa och kanske ge något svar!

    När jag var yngre så var jag med om sexuella övergrepp från olika personer.

    Den absolut värsta som totalt förstörde mig, var min dåvarande pojkvän och jag skäms än idag då jag vet att det är många som anser att man inte kan bli våldtagen av en partner.

    Men det finns ingen tvekan om att det inte var våldtäkter. Och jag vet inte varför jag känner ett behov av att försöka övertyga alla med detaljer då det var min pojkvän som gjorde det. Men, texten kommer bli lång nog så det kommer jag inte att göra.

    Jag kommer att börja från början så jag ger så mycket information som möjligt för att få rätt tips.

    När jag var yngre blev jag väldigt lätt upphetsad, våt och kände i både kropp och själ hur kåt jag var när jag blev stimulerad på något sätt, fantiserade eller såg någon sexscen från en film.

    När jag träffade mitt ex så var detta såklart ett stort plus, men jag kunde inte ha sex då jag hade vestibulit. (Vilket gör penetrering väldigt svårt då det blir extremt smärtsamt, var hos gynekolog och fick detta bekräftat efter många år)

    Så vi hade inte sex första tiden men gjorde annat, med tiden så blev han förbannad om jag inte var våt direkt, innan jag ens rört honom eller han rört mig. Han skrek och anklagade mig för att vara otrogen för om jag inte hade varit otrogen så hade jag varit kåt på honom hela tiden.

    ? Detta var första steget som gjorde så att jag hade svårt för att bli upphetsad.

    Jag vill inte riktigt berätta om våldtäkterna i sig men vill snabbt nämna att i början av dom, när jag ville göra något sexuellt och började bli upphetsad så gjorde han istället något mot min vilja istället för vad jag ville.

    Men innan han gjorde vad han ville hann jag bli upphetsad tills han förstörde det med att göra sexuella övergrepp. Var mer än tydlig med att jag inte ville göra det han ville. Före, undertiden och efter.

    ? Detta var andra steget som gjorde att jag hade svårt att bli upphetsad.

    Bortsätt från penis-penetrerande våldtäkter så gjorde han också saker mot min vilja medan han runkade själv.

    Jag kom inte loss, jag skrek och grät men han släppte inte mig och det gjorde bara mer och mer ont.

    Jag blir än idag fysiskt illamående när jag ser hans ansikte framför mig när han tog på sig själv och jag kan fortfarande höra hans andetag.

    Jag fylls av ilska och extremt illamående.

    Detta gjorde att jag har extremt svårt att se en kille ta på sig själv framför mig och insåg inte att detta var ett problem sen tidigare under detta året när en kille jag dejtade gjorde det. Fast detta var helt med samtycke, inte alls som mitt ex.

    Men när han kom på mig utan penetrerande sex så blev jag så fruktansvärt illamående och började seriöst gråta när jag väl kom ut från hans lägenhet.

    Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att träffa honom igen efter det och insåg strax därefter att det hade 100% med minnet av mitt ex att göra.

    ? Detta var steget som gjorde att jag har svårt att se en kille, vad ska man säga, njuta utan mig(?) Tycker att detta känns så hemskt att säga, att jag inte vill att han ska njuta men det är så kopplat till mitt ex. Självklart älskar jag när en kille njuter annars och tänder jätte mycket på det. Men inte när det kommer till att jag runkar av en kille eller han runkar av sig och kommer på mig. Blir återigen illamående när jag tänker på det.

    Efter allt detta så hade jag en tid där jag missbrukade sex väldigt extremt. Och jag ville inte lära känna killarna, brukade ljuga om mitt namn och träffa dom utomhus och ha sex. Och bara en gång, så vi utforskade aldrig eller lärde känna varandras kroppar och lust osv.

    Jag ville bara ha det snabbt och lätt, aldrig förspel och när jag väl fick det så ville jag nog inte riktigt ha det.

    Detta gjorde att jag inte alls njöt av sexet på det sättet jag borde. Desto mer sex jag hade, desto mindre njöt jag och jag var aldrig upphetsad under dom här gångerna. Lärde mig tillslut att bara ha med glidmedel istället. Jag tände på förbjudna scenarion men efter jag gjort det jag ansåg vara förbjudet så försvann den känslan.

    Så nu spolar vi fram lite tills nutid.

    Jag har insett att jag har extremt svårt att bli upphetsad, jag onanerar fortfarande men inte alltid för att jag har lust. Mer för att jag vet att jag kommer få orgasm och det är galet skönt med det.

    Men, märkte för ett tag sen att jag tänder på rape play, eller att människor sover under sex osv.

    Skäms något så fruktansvärt över detta då jag själv varit med om det och det var fruktansvärt, det totalt förstörde mig. Och nu är det typ det enda jag tänder på. Har hört att detta kan vara vanligt för dom som blivit utsatta men det känns ändå fel. Så jag slutade kolla porr helt för jag ville inte tända på sånt.

    Men oavsett vad så hade jag ändå problem med att bli upphetsad och ha skönt sex. Så, för några månader sen så testade jag att kolla på det jag tände på och skulle kunna få orgasm av att någon hade blåst på mig. Blev så upphetsad av det jag tittade på så att jag blev illamående innan jag lät mig själv få orgasm (drog ut på det)

    Och som sagt så är detta inte något jag vill uppmuntra, varken själv eller med en partner. Men ville se ifall det var fel på mig fysiskt eller psykiskt.

    Och nu till problemet, förutom detta med att jag tänder på att kolla sånt så har jag ingen aning vad jag gillar. Har senaste åren vågat använda vibrator några gånger under sex med en kille så jag kunnat få orgasm och det är något jag aldrig vågade innan.

    Dock vågar jag inte fråga om att få göra det eller bara göra det, killen får i princip sätta den i handen på mig och starta den för att jag ska göra det. Och det händer inte så jätte ofta att dom gjort det.

    Jag har utöver detta inte hittat riktigt vad jag gillar och när jag hittat något så försvinner det rätt snabbt.

    Allt detta med att inte ta reda på vad jag gillar och att inte vara bekväm med att få orgasm med en partner handlar om att jag skäms. Det känns så själviskt att tänka på sin egen njutning i sängen för att jag alltid tänker på killens.

    Och vill även tillägga att varken analt eller oralt funkar för mig pga övergrepp, jag kan verkligen inte. Fryser till och börjar gråta från ingenstans (självklart inte framför personen) men detta funkar verkligen inte för mig. Jag har försökt många gånger men min kropp vill inte.

    Man brukar kunna ställa upp på något för en partner när man vet att dom gillar något men med dom grejerna så går det inte.

    Så, killen jag träffar nu vet absolut ingenting om vad som hänt med mitt ex och jag kommer aldrig berätta det för honom. Pratar aldrig om det med någon öht och vill inte berätta det för något ny.

    Och han sa nu för någon vecka sen att ?du tänker bara på dig själv när vi har sex?

    Och fick mig att må skit då jag inte ens har varit ordentligt upphetsad när vi har haft sex och jag prioriterar alltid honom/killen överlag. Han syftade på analsex och oralsex som jag bara har sagt att jag inte kan/vill.

    Jag sa att jag gärna testar saker, men inte dom 2 grejerna.

    Och nu mår jag skit och känner mig så fruktansvärt egoistisk i sängen. Och det är så jäkla typiskt för innan dess så hade jag lite power när jag satt och tänkte och kom fram till att ?nu ska jag fan ha sex och se till att jag också njuter, att det är skönt för mig också. Jag ska hitta saker som jag tänder på och att jag blir våt.? Vilket gör det ju skönt för båda, det är en helt annan känsla när man är våt.

    Men nu mår jag skit och skäms igen. Och jag är så kluven med ifall jag gör fel? Men sen samtidigt så kan jag inte vika mig på dom punkterna, jag har försökt att ha det men det går verkligen inte.

    * Så mina frågor är, helt ärligt: är jag orättvist? Är detta själviskt av mig?

    * Och 2; hur fan blir jag upphetsad igen? Jag kan försöka bygga upp det men sen blir jag distraherad i en sekund av precis vad som helst och sen är jag o-upphetsad igen?

    Och tänker ?vad tycker han om detta? , ?vill han att jag gör så istället? osv osv.

    Och sen gillar han att prata om vissa fantasier vilket är helt fine, tände på det till en början men det blev typ överdrivet eller vad man ska säga. För mycket av det. Men självklart ställer jag upp på det såklart, det är bara svårt att koncentrera mig när han distraherar mig med det snacket som inte gör mig så upphetsad. Det gör mig absolut inte äcklad, bara inte upphetsad då det blivit för mycket om det.

    Och då börjar jag tänka och blir distraherad och sen försvinner suget.

    Och jag har självklart sex i vilket fall som helst bara att det inte är så skönt från min sida vilket är lugnt men jag vill gärna vara våt och bli så kåt-galen som man kan bli. Sen blir det ju oftast skönt undertiden men vill ha den kåt-galna känslan.

    Jag har funderat över att ta upp detta med honom men hur säger jag att jag har svårt att bli upphetsad utan att förklara varför? Säger självklart att det inte har ett dugg med honom att göra men vet ändå inte hur jag lägger upp det.

    Han har heller inte riktigt förstått att jag inte riktigt är upphetsad, han tror att det naturligt fuktiga i fittan är att man är våt. Även när jag haft ägglossning eller flytningar så tror han att det är som jag är våt.

    Sen har han väl märkt någon gång att det blir lite svårt men vi har inte riktigt pratat så om det.

    Tänkte ta upp det för att börja försöka mer att jag blir naturligt våt men nu känns det dumt när han tycker att jag är självisk i sängen.

    Hur tar jag upp att jag vill göra det mer skönt för mig när han redan ser mig som självisk?

    Förlåt för så lång text men kan inte prata med någon om detta och har gått och tänkt på detta väldigt länge

Svar på tråden Sexuella övergrepp som spökar OBS lång text
  • Anonym (Plåst­er) Trådstartaren
    Sön 7 nov 2021 03:49
    #1

    Tillägg: när vi hade sex sist så pratade vi om en fantasi (kan inte vara mer detaljerad då det kan avslöja vem jag är), men det gjorde mig upphetsad.

    Inte den illamående-upphetsningen men fortfarande upphetsad, med en väldigt märkbar skillnad.

    Men då jag har en tendens att tröttna så är jag lite orolig över att det inte kommer hålla så länge till då det inte heller går att köra på exakt samma sak varje gång liksom. Och gillade just den här specifika fantasin.

    Men hinta då lite efter sexet om att ?hon (fittan)? var mer upphetsad än någonsin under vårt sexliv.

    Försökte hinta det lite försiktigt haha

    Tar även tacksamt emot tips om lusthöjande medel.

    Har testat spanish fly, oh yes och andra krämer som man har på klitoris.

    Vill inte testa Viagra pga riskerna men tar gärna emot andra tips med tabletter eller så. Helst inte krämer då dom inte hjälper.

  • Anonym (Plåst­er) Trådstartaren
    Sön 7 nov 2021 03:50
    #2

    Sista tillägget haha

    Men vill även säga att jag tänkte också ifall det kan ha att göra med medicinen jag tar men med tanke på att jag har märkt att jag kan bli sjukt kåt så har jag uteslutit det också.

  • Anonym (Plåst­er) Trådstartaren
    Sön 7 nov 2021 15:41
    #3

    Upp!

  • Anonym (spöke­n...)
    Sön 7 nov 2021 16:21
    #4

    Har också vart med om övergrepp. Med min sambo så tog vi det väldigt försiktigt, inte så att vi inte hade sex men jag förklarade för honom att jag inte ville ha känslan av att jag satt fast eller inte hade kontroll utan att jag behövde vara överst och styra.

    När han låg stilla kändes det som att jag hade kontroll jag kunde undersöka honom, göra saker på honom, försiktigt att han gjorde saker på mig som jag sa. Full kontroll. Då kunde jag fritt testa saker i min takt och experimentera. Gav och fick oralsex, red honom på olika sätt, vi hade tom analsex. Fast med mig i kontroll, han tog inte mig i fel hål utan jag tog honom med fel hål.

    Sådär höll vi på mer än ett år. Kanske inte så roligt för honom men vi gjorde det däremot väldigt ofta vilket kanske kompenserade?? Nu har vi ett normalt/lite mer än vanilj sexliv där vi gör lite allt möjligt med varandra, men jag är trygg med honom nu, behövde det där året med sex på mina villkor. 

  • En manlig man
    Sön 7 nov 2021 16:40
    #5

    Varför stanna hos någon som begår övergrepp? Är det något självdestruktivt drag du har med tanke på sexmissbruket senare?

    Jag känner två kvinnor som blev våldtagna av sin pojkvän i tonåren. De lämnade direkt och ingen av dem lider direkt av det idag. Båda är iofs undergivna och gillar att bli utnyttjade så vem vet, kanske startade det med övergreppet och att de på något skruvat sätt gillade det och vill återuppleva det igen men inte på riktigt.

  • Anonym (Lovis­a)
    Mån 8 nov 2021 10:05
    #6

    Du har inte fått så många svar men ett bra svar av "spöken.." tycker jag du fick. Jag tror ändå det blir svårt om du inte berättar för den nya mannen att du varit utsatt. Du kanske inte behöver berätta allt men han anar nog ändå att något är fel och han får då chansen att förstå. Om han inte förstår så är det klart att dina beteenden kan uppfattas som konstiga. Han känner att något är fel och tror det är honom eller dig det är fel på. Jag tror du behöver göra det för annars blir förhållandet för svårt för er. Om du berättar finns möjligheten att ni kan göra något åt det men om du inte berättar tror jag det blir svårt i långa loppet.

  • Mån 8 nov 2021 12:56
    #7
    Anonym (Plåster) skrev 2021-11-07 03:43:14 följande:

    Den absolut värsta som totalt förstörde mig, var min dåvarande pojkvän och jag skäms än idag då jag vet att det är många som anser att man inte kan bli våldtagen av en partner.


    Det finns nog i princip INGEN i västvärlden som anser att man inte kan bli våldtagen av en partner. Var har du fått det ifrån?
  • Anonym (Plåst­er) Trådstartaren
    Ons 17 nov 2021 00:16
    #8
    En manlig man skrev 2021-11-07 16:40:40 följande:

    Varför stanna hos någon som begår övergrepp? Är det något självdestruktivt drag du har med tanke på sexmissbruket senare?

    Jag känner två kvinnor som blev våldtagna av sin pojkvän i tonåren. De lämnade direkt och ingen av dem lider direkt av det idag. Båda är iofs undergivna och gillar att bli utnyttjade så vem vet, kanske startade det med övergreppet och att de på något skruvat sätt gillade det och vill återuppleva det igen men inte på riktigt.


    För det började inte med övergrepp. Han var jätte snäll till en början, väldigt respektfull och behandlade mig bra.

    Alla sa att jag hade en sån tur som hade honom.

    Efter 1 år började han ändras, ljög mycket osv. Var mycket innan övergreppen där han manipulerade mig med annat.

    Efter första övergreppet så sa han ?jag hörde inte att du sa nej?

    Andra gången grät han och bad om ursäkt.

    Tredje gången så grät han och var så ?arg? på sig själv så vi kanske borde göra slut för han ville inte skada mig. Att han inte kunde kolla sig själv i spegeln för han var så äcklad och arg över vad han gjort.

    Där var jag redan totalt manipulerad och när han sa så blev det värre. Tänkte då liksom att herregud, han ångrar sig så mycket att han nästan vill göra slut för att inte skada mig. Han menar det verkligen.

    Förstod i efterhand att det var ett sätt att manipulera mig till att stanna. Jag var den som fick trösta honom för han mådde sååå dåligt.

    Han hade sakta men säkert tagit över mig, en så liten del per gång att jag knappt ens märkte det tills jag satt ihop det efteråt.

    Det blev aldrig en sista gång förens efter vi gjort slut för jag hoppades att han skulle ändras. Han höll även på med droger (som han ljög om) så jag tänkte att nu när han slutar med dom så kanske han slutar skada mig.

    Han slutade inte med droger och han slutade inte skada mig.

    Jag älskade honom med hela mitt hjärta just då. Och för varje del av kärlek jag gav honom blev det minus av kärleken för mig själv. Så tillslut älskade jag honom och hatade mig själv.

    Med tiden så sa han istället ?vem skulle vilja ha dig nu? Jag vet allt om dig och jag är den enda som hade velat vara med dig efter allt. Du är bara äcklig och använd.?

    Han syftade även på övergreppen. Övergreppen han gjorde på mig använde han sen mot mig.

    Och efter ett tag av övergreppen så bad han inte om ursäkt längre. Han sa ingenting, bara klädde på sig och fortsatte med vad han än höll på att göra innan.

    Sen gick det till att han blev sur för att jag var ledsen, då var jag så pass manipulerad att jag fick be om ursäkt.

    Vid den tiden hade jag förlorat mig själv helt och han var hela min grund, han var liksom allt och jag trodde aldrig att jag skulle överleva utan honom, bokstavligt talat.

    Han blev helt mitt liv. Och jag var rädd för vad som skulle hända om jag inte hade honom.

    Han gjorde mig så jävla svag så att jag stannade med honom, han förstörde mig helt.

    Jag förstår hur du tänker med varför man inte lämnar någon som skadar en, har även tänkt det själv.

    Men dom börjar inte relationen med att skada en, dom ?smyger? det på en. Dom börjar med att älska en tills dom kan skada en.

    Man blir totalt hjärntvättad av sånna personer. Hela ens liv handlar bara om dom tillslut. Jag fungerade inte utan honom, inte med honom heller för den delen.

    Idag när jag läser om (framförallt) andra kvinnor i den här situationen så förstår jag den delen med att det känns omöjligt att lämna och jag bönar och ber dom att bara göra det. Det blir bara värre. Men jag vet att man högst troligt inte når fram till dom.

    Efter en tid så ?klippte? jag bort den delen av övergreppet från tiden jag var hos honom, som om att övergreppet inte hände när jag var med honom, om du förstår?

    Började med att jag tänkte ?en person som säger att den älskar en, ska inte kunna skada en? och med tanke på att han inte slutade så tänkte jag att ?nej, det här händer inte? istället för att inse.

    Försvann så mycket jag kunde ifrån verkligheten när det hände.

    Men sen kom den gången som totalt förstörde mig, han gick ett steg längre och skadade mig ännu mer än vanligt.

    Jag grät och skrek och han sa efteråt när han var klar att ?det tänder mig ännu mer när jag vet att du inte vill?.

    Det knäckte mig.

    Men jag är ur den situationen nu, har noll kontakt med den killen.

    Men tyvärr han har fortfarande en viss kontroll, som mitt inlägg i den här tråden tex.

    Förstod inte ens det förens för något år sedan, hur mycket kontroll han fortfarande har. Fortfarande efter så här lång tid.

    Så ja typ. Han var destruktiv vilket gjorde mig till självdestruktiv och sen fortsatte jag med det mönstret han skapade.

    Jag hoppas att det besvarar din fråga, det är så svårt att förklara hur det blir så och varför man stannar.
  • Anonym (Plåst­er) Trådstartaren
    Ons 17 nov 2021 00:22
    #9
    Anonym (spöken...) skrev 2021-11-07 16:21:10 följande:

    Har också vart med om övergrepp. Med min sambo så tog vi det väldigt försiktigt, inte så att vi inte hade sex men jag förklarade för honom att jag inte ville ha känslan av att jag satt fast eller inte hade kontroll utan att jag behövde vara överst och styra.

    När han låg stilla kändes det som att jag hade kontroll jag kunde undersöka honom, göra saker på honom, försiktigt att han gjorde saker på mig som jag sa. Full kontroll. Då kunde jag fritt testa saker i min takt och experimentera. Gav och fick oralsex, red honom på olika sätt, vi hade tom analsex. Fast med mig i kontroll, han tog inte mig i fel hål utan jag tog honom med fel hål.

    Sådär höll vi på mer än ett år. Kanske inte så roligt för honom men vi gjorde det däremot väldigt ofta vilket kanske kompenserade?? Nu har vi ett normalt/lite mer än vanilj sexliv där vi gör lite allt möjligt med varandra, men jag är trygg med honom nu, behövde det där året med sex på mina villkor. 


    Tack så mycket för ditt svar!! Det låter som ett väldigt bra sätt genom att känna kontroll. Vilket man såklart saknar vid och efter ett övergrepp.

    Tror du att man på något sätt kan göra detta utan att berätta för sin partner om vad som har hänt?

    Och vart ska man börja? Jag har så svårt att ta för mig, känner mig så självisk när jag ska försöka komma på vad jag kan tycka om.

    Har alltid tänkt att, att tänka på sig själv kan man göra när man är ensam och onanerar. Ifall jag gör det med en kille så är jag bara självisk i sängen. Och med tanke på att han sa det så bekräftade det min tanke.
  • En manlig man
    Ons 17 nov 2021 00:26
    #10

    Tack för ett ärligt och självutlämnande svar.

  • Anonym (Plåst­er) Trådstartaren
    Ons 17 nov 2021 00:34
    #11
    Anonym (Lovisa) skrev 2021-11-08 10:05:14 följande:

    Du har inte fått så många svar men ett bra svar av "spöken.." tycker jag du fick. Jag tror ändå det blir svårt om du inte berättar för den nya mannen att du varit utsatt. Du kanske inte behöver berätta allt men han anar nog ändå att något är fel och han får då chansen att förstå. Om han inte förstår så är det klart att dina beteenden kan uppfattas som konstiga. Han känner att något är fel och tror det är honom eller dig det är fel på. Jag tror du behöver göra det för annars blir förhållandet för svårt för er. Om du berättar finns möjligheten att ni kan göra något åt det men om du inte berättar tror jag det blir svårt i långa loppet.


    Ja, den personen gav mig bra svar. Men som du sa så är det svårt när man inte berättar. Svårt att ta det i sin takt och testa sig fram med vad man gillar utan att vara självisk. Och vet han inte bakgrunden så ser han ju mig som självisk.

    Men jag kan verkligen inte berätta för honom, klarar verkligen inte av det. Har gett han en helt annan bild och är väldigt säker på att han inte anar något.

    Känns även dumt när jag berättat lite av vad jag tänt på och sedan säga att jag blivit våldtagen. Då tror han kanske inte att jag blev våldtagen. Och han kanske är en sån som tycker att man inte kan bli våldtagen i ett förhållanden.

    Han kanske inte heller förstår vad det innebär och hur mycket det kan förstöra en.

    Han frågade mig i början om jag hade varit med om det någon gång, på tal om någon annan men jag sa nej.

    Det var också så tidigt så jag hade ändå aldrig sagt något ifall jag hade varit en person som hade berättat.
  • Anonym (Lovis­a)
    Ons 17 nov 2021 09:00
    #12
    Anonym (Plåster) skrev 2021-11-17 00:34:32 följande:
    Ja, den personen gav mig bra svar. Men som du sa så är det svårt när man inte berättar. Svårt att ta det i sin takt och testa sig fram med vad man gillar utan att vara självisk. Och vet han inte bakgrunden så ser han ju mig som självisk.

    Men jag kan verkligen inte berätta för honom, klarar verkligen inte av det. Har gett han en helt annan bild och är väldigt säker på att han inte anar något.

    Känns även dumt när jag berättat lite av vad jag tänt på och sedan säga att jag blivit våldtagen. Då tror han kanske inte att jag blev våldtagen. Och han kanske är en sån som tycker att man inte kan bli våldtagen i ett förhållanden.

    Han kanske inte heller förstår vad det innebär och hur mycket det kan förstöra en.

    Han frågade mig i början om jag hade varit med om det någon gång, på tal om någon annan men jag sa nej.

    Det var också så tidigt så jag hade ändå aldrig sagt något ifall jag hade varit en person som hade berättat.
    Förstår så klart att det är svårt. Är ju dumt av mig att säga att du ska berätta för om det sedan inte går bra är det ju alltid ditt eget ansvar.

    Men hur skulle det vara att säga något i stil med: Du frågade för länge sedan om jag blivit våldtagen och jag klarade inte av att säga sanningen då men sanningen är att jag har det. Det är väldigt svårt för mig att prata om. Det var en pojkvän som utsatte mig och det gör det extra svårt då jag vet att en del anser att man inte kan bli våldtagen i en relation. Jag har försökt att lämna detta bakom mig men märker att det satt sina spår. När vi har sex finns det saker som jag har svårt för och jag vill att du ska veta att det inte är ditt fel. En jobbig sak är att jag även tänder på en del saker som jag skäms för så det blir lite ambivalent. Jag älskar dig verkligen och vill att vi ska kunna komma vidare men för att kunna göra det behöver jag din hjälp. Jag behöver närma mig sex på ett nytt sätt igen för jag vill verkligen kunna ha bra sex med dig.
  • En manlig man
    Ons 17 nov 2021 10:10
    #13
    -1
    Anonym (Lovisa) skrev 2021-11-17 09:00:06 följande:

    Förstår så klart att det är svårt. Är ju dumt av mig att säga att du ska berätta för om det sedan inte går bra är det ju alltid ditt eget ansvar.

    Men hur skulle det vara att säga något i stil med: Du frågade för länge sedan om jag blivit våldtagen och jag klarade inte av att säga sanningen då men sanningen är att jag har det. Det är väldigt svårt för mig att prata om. Det var en pojkvän som utsatte mig och det gör det extra svårt då jag vet att en del anser att man inte kan bli våldtagen i en relation. Jag har försökt att lämna detta bakom mig men märker att det satt sina spår. När vi har sex finns det saker som jag har svårt för och jag vill att du ska veta att det inte är ditt fel. En jobbig sak är att jag även tänder på en del saker som jag skäms för så det blir lite ambivalent. Jag älskar dig verkligen och vill att vi ska kunna komma vidare men för att kunna göra det behöver jag din hjälp. Jag behöver närma mig sex på ett nytt sätt igen för jag vill verkligen kunna ha bra sex med dig.


    Grymt bra svar!

    Men...det finns risker med det. Jag personligen ser ner på människor som stannar i dåliga relationer med misshandel och annat. Det gäller även de män som skrivit här om misshandel de utsätts för av kvinnor. Så om jag fick reda på att kvinnan jag dejtar varit 10 år i ett sådant förhållande och till råga på allt tänder på själva grejen så hade det varit svårt att gå vidare med henne. Men det är så jag är och det finns garanterat de som tänker på ett annat sätt.

    Min flickvän blev våldtagen av sin kille när hon var ung. Hon avslutade direkt. Det gör att jag respekterar henne istället.

    Men jag tycker du ska säga som det är så han får bestämma själv. På sikt gynnar det er båda.
  • Anonym (Lovis­a)
    Ons 17 nov 2021 13:01
    #14
    En manlig man skrev 2021-11-17 10:10:42 följande:
    Grymt bra svar!

    Men...det finns risker med det. Jag personligen ser ner på människor som stannar i dåliga relationer med misshandel och annat. Det gäller även de män som skrivit här om misshandel de utsätts för av kvinnor. Så om jag fick reda på att kvinnan jag dejtar varit 10 år i ett sådant förhållande och till råga på allt tänder på själva grejen så hade det varit svårt att gå vidare med henne. Men det är så jag är och det finns garanterat de som tänker på ett annat sätt.

    Min flickvän blev våldtagen av sin kille när hon var ung. Hon avslutade direkt. Det gör att jag respekterar henne istället.

    Men jag tycker du ska säga som det är så han får bestämma själv. På sikt gynnar det er båda.
    Som tur är finns det en variation av människor. Jag ser ner på folk som går igång på att provocera såsom du gör. Det gör mig otroligt avtänd. Jag kan bara hoppas att varken jag eller TS stöter på dig någon gång och att om vi gör det så hoppas jag att vi kan genomskåda dig snabbt och fly. Visst en diskussion är inte så givande om man bara håller med varandra hela tiden men jag tycker ändå man kan fundera över syftet med det man skriver. Att ha någon grundinställning i att ändå vilja gott. Det tycker jag är tilltalande och sådana människor vill jag vara omkring. Vore synd att förstöra tråden för TS genom att låta mig provoceras av dig men samtidigt tycker jag ditt beteende i olika trådar är så tråkigt. 
  • En manlig man
    Ons 17 nov 2021 17:05
    #15

    Så ditt svar nu baseras på vad jag skrivit i andra trådar?

    Inlägget du citerade var väl knappast provocerande eller?

Svar på tråden Sexuella övergrepp som spökar OBS lång text
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...