Familjen ska flytta och nu står vi inför att fördela sovrummen. Vi är en familj på två föräldrar, ett barn på 14år, ett barn på 4år och en i magen. Hur hade ni fördelat rummen och varför? Hur hade ni tänkt med förvaring för den/dom som får det lilla rummet?
Jag är inte säker på att tonåringen ska ha det minsta rummet. Tonåringen kommer om ett par år troligen vara den som vistas mest i sitt eget rum och då kan det vara bra att kunna bjuda hem kompisar och flickvän/pojkvän, så att inte tonåringen är överallt annars än hemma.
Går det att få plats med både spjälsäng och dubbelsäng i det minsta rummet? Föräldrar behöver knappast ett stort rum, och än dröjer det några år innan bebisen behöver ett eget rum.
Om ni ska måla om rummen, så försök att måla det så neutralt som möjligt ifall ni bestämmer er för att byta rum längre fram. Det är inte alltid man riktigt blir nöjd med hur man har tänkt från början, efter att man har bott in sig under några år och barnen växer. Det är också svårt att redan nu veta vilka behov och intressen som bebisen har om 5 år.
Undrar om tonåringen är ett gemensamt barn, hade jag varit 14 och blivit hänvisad till ett rum i storlek som en skrubb och det funnits ett alternativt boende... då hade jag inte flyttat med.
Förstår samtidigt att lillknatten behöver ha nära till föräldrarnas rum, dock ser jag inget behov för en så litet barn att ha eget rum.
Stora rummet till tonåringen. Lilla rummet till fyraåringen. Mittenrummet till ni vuxna + bebisen. När bebisen är större kan ni vuxna byta rum med fyraåringen så får de små dela.
Föräldrar: minsta rummet
Tonåring: mellan
4 åring (och senare bebisen): största rummet
Kände samma sak. Sju kvm är väldigt litet. En garderob för kläderna. Det kommer inte få plats nån byrå om tonåringen tänkt vända sig i rummet.
Med tanke på planritning och förvaringsmöjligheter känns det som nyproduktion. Och jag kan inte låta bli att fundera på varför man inte väljer en mer passande bostad?
Jag hade inte flyttat dit. det är på tok för dåligt planerat!
Jag hade satt mig ner och diskuterat med tonåringen och inte bestämt rumsfördelning i ensamt majestät efter att ha startat, men inte skrivit i, en tråd på familjeliv.
jag tror benhårt på kommunikation och demokratiska beslut även inom familjen. Men det är jag det. Andra gör självklart hur de vill.
Ekonomi kanske? Brukar vara en stor bidragande orsak när man väljer boende.
Sovrum 3, det största, till föräldrarna. Sovrum 1, det minsta, till tonåringen. Långt till föräldrar, bra. Sovrum 2 till 4-åringen. Dit ska även minsta barnet flytta in så småningom.
Hur ser du att det är ett nybygge, vad grundar du det på?
Föräldrar: minsta rummet
Tonåring: mellan
4 åring (och senare bebisen): största rummet
Jag förutsätter nu att det går in en dubbelsäng i minsta sovrummet.
Största rummet till 14åringen - hen behöver mest plats med prylar och kompisar + att det rummet ligger längst bort från övriga gemensamma ytor = stör minst med musik etc. Samt får bäst chans till lugn och ro för studier dagtid.
Mellanrummet till 4åringen
Minsta rummet till föräldrarna och bebis. Så kan ni få nära till kök och vardagsrum utan att störa de större barnen på natten, samt så slipper tonåringen ligga vägg i vägg med er när ni har sex.
Bara för att det nog är nyproduktion behöver det inte vara bostadsrätt. Kan vara hyresrätt också.
Bara för att det nog är nyproduktion behöver det inte vara bostadsrätt. Kan vara hyresrätt också.
Ja, men det gör inte saken billigare. Jag betalar 17000 för en liknande lägenhet.
Tack för alla bra tips! Inget bestämt ännu dock utan vi har kommit fram till att vi bestämmer när vi väl flyttat in.
Det är en hyresrätt vi flyttar till i Stockholm, vi har ingen möjlighet att köpa boende tyvärr men det kommer bli en stor skillnad för oss då vi nu bor i en tvåa där vårt äldsta barn har det enda sovrummet :)
Stora sovrummet - föräldrar och bebis
Mellersta - tonåring
Minsta - fyraåring
Ok. Tack för att du förklarade. Det låter väldigt sant så jag tror på dig.
Jag som trodde att det låg lite magi bakom.
