Han hotar att göra slut - är detta rimligt?

Snälla hjälp. Är så ledsen och känner mig så otillräcklig just nu. Ska försöka fatta mig kort.

Jag och en man träffades för ett par år sedan. Vi har långdistansförhållande då vi bor ungefär 30 mil från varandra. Vi har aldrig kunnat flytta ihop då vi har barn i samma åldrar på varsin ort.

Pga svårigheter i hans jobb med tider och så och jag har haft mer flexibilitet i mitt jobb har jag pendlat till honom hyfsat ofta med tåg. Som mest en gång i veckan.

Jag blev oplanerat med barn och vi behöll barnet som föddes nu för ett par månader sedan. Jag har nu inte samma möjligheter att åka till honom. Dels sover bebisen knappt, dels har jag två andra barn sedan tidigare, sedan har jag inte ekonomin nu när jag är föräldraledig. Är ju helt själv med lilla barnet så allt faller ju på mig med vakennätter osv.

Jag tar med barnen till honom ibland men de är trötta på att pendla (vill mest va hemma o ta det lugnt) och det är en lång väg att åka med tre barn varav ett spädbarn.

Nu till problemet. Det känns som att han inte alls förstår mig när jag förklarar att jag inget hellre vill än att åka till honom och spendera tid med honom - min underbara partner och pappan till vår nya bebis - men att orken inte finns där och framförallt inte pengarna (klarar oss knappt). Kostar flera hundra per resa (~800-900kr tur och retur per gång). Han bidrar typ aldrig då han också har dålig ekonomi.

Har hälsat på där två gånger senaste åtta veckorna (första veckan var vi tillsammans på bb) och vi har då stannat i några dagar. Han hjälper då inte till speciellt mycket heller med avlastning.

Jag vill vara flexibel med tider vi ska ses på på ett annat sätt och har svårigheter att planera exakta dagar då jag inte vet hur vi mår från dag till dag beroende på om bebis sovit på natten innan. Orkar helt enkelt inte med att gå upp på morgonen efter en sömnlös natt (eller kvällen innan då man är helt slut efter en lång dag med barnen) och packa för tre barn och stuva in i en barnvagn och göra en resa som bokstavligt talat kräver fem byten med div bussar och tåg med gnälliga barn flera timmar i sträck.

När han pressar på om en dag och jag är för trött blir han grinig/arg/besviken/ledsen och säger att *detta inte funkar* och hotar med att göra slut. Han gnäller om hur besvikna hans föräldrar blir att vi inte kan ses och hur han ställt in sig på att ses. Är detta rimligt från hans sida? Hur kan jag få honom att förstå min situation?