Kan råda dig att absolut inte ställa dig som medsökande.

Hellre att de bor fattigt och litet tills båda har stabil ekonomi och känner sig säkra på att de kan betala tillbaka och inte hamnar i skiten om den ena missköter sig. Man bör ha levt knapert och trångt nån gång i sitt liv tror jag, det är bättre än att stå med skulder upp till öronen när man är 40.

Blir hon av med sitt CSN och inte kan plugga mer blir det ju svårare/omöjligt för henne att betala tillbaka lånet. Har hon dessutom CSN LÅN så har hon ju dessutom även det lånet att betala tillbaka.

Betalar hon inte tillbaka så står du med hela skiten ensam, vilket sätter dig i riskläge och kan skapa en tråkig konflikt er emellan.

Att stå som medsökande med killen är också (iaf i mina ögon) helt uteslutet. Som sagt, missköter han sig står du ensam med allting, skulle det t.ex ta slut mellan dem kanske inte ens kan kontakta honom om du ser att han inte sköter sin del av betalningen.

Jag hade sagt nej. Hade snarare känts fel att säga ja då det (bortsett från risken för dig själv) innebär ett slut på dotterns studier, samt att hon blir skuldsatt upp över öronen och inte har goda utsikter att betala av lånet när hon står utan jobb (?) och utbildning.

Killen kan fortsätta spara och dottern kan fortsätta sina studier (och ev spara en slant i månaden från CSN och sommarjobb) utan att bli skuldsatt upp över öronen. Bor de tillsammans? Vad gör det så akut för dem att köpa boende?

Man kan inte ta illa upp om ens familj inte vill ställa sig som medsökande. Långt ifrån alla går med på det, och i detta fallet är det dessutom för allas bästa du skulle säga nej.

Lycka till!

Om de istället väntar tills hon är klar med studierna och hittar jobb är det ju inte omöjligt för dem att ta lånet tillsammans istället. Låter ju som att det är unga individer det handlar om så de har gott om tid att bilda familj! :)

Ärligt talat... Jag tycker inte att situationen är tillräckligt akut för dem att ens ha "rätt" i att be dig om det. Så nej, gå inte med på det. Som sagt, vore bara indirekt elakt att säga ja då det verkligen kan försätta er alla i en väldigt tråkig situation. Mycket bättre att dom väntar, för sin egen skull, för din skull, för framtida barns skull! :)

Förstår även att det kan kännas elakt att säga nej, men ärligt talat tror jag inte att det är något många föräldrar med fullt vett hade sagt ja till OM situationen inte vore VÄLDIGT akut. Detta är ju inte ens akut utan en fråga om tålamod. Ta det inte som en attack mot din dotter, tror bara inte hon förstår konsekvenserna som kan följa för er alla om du skriver på, och det är fullt normalt att inte veta.

Fullt möjligt att du har rätt! Tycker fortfarande bestämt att svaret är nej. Dottern har inte långt kvar på sina studier, bättre att hålla ut tills man är klar och sen fixa jobb och lån själv. På det viset slipper man känna sig skyldig någon annan också, ansvaret ligger på dom som familj, mamman slipper riskera sin ekonomi.

Sen skriver ju TS själv "Hon blir av med sitt sk bidrag om hon står med på lånet och då kan hon inte plugga klart." så är det jag går på.