vem betalar på dejt?

Kommunikation, stavas det. Vill den ena bjuda så gör man det. Vill den andra bjuda, så gör man det. Vill dela dela på kostnaden, så gör man det.

Första dejten bör man definitivt vara lyhörd. Andra dejten - om man funderar över en tredje - så bjuder man eller blir bjuden eller kanske inte. Ni pratar väl förhoppningsvis med varandra så att ingen får en gratismiddag och så ses ni aldrig igen? Romantiken märker man också medan man gör det hela, kan jag väl tycka och när väl känslorna kommer in, så spelar det kanske inte så stor roll, om det inte är så att den ena blir fattig av det hela.

Min man var (och är i många fall) en klassisk gentleman Han diktar gärna och ofta (nu efter några år tillsammans så får jag till och med spydliga dikter på rim när han blir irriterad), han håller upp dörren och drar ut stolen, men kan käka godis i soffan utan att bjuda. Han tjänar betydligt mindre än vad jag gör, men det visste jag faktiskt inte under första dejten för 9 år sedan. Trots det delade vi på kostnaden, så klart, under första dejten. 

Jag har dock ingenting emot att han skriver dikter åt mig fortfarande (även om de ibland är ironiska), och drar ut stolen (bland med ett hånfullt leende och en spydlig kommentar), och är snygg i sin skjorta trots att han är fattigare än jag. Jag fick trots allt byta ut hans skjortor när de var trådslitna, men då blev det mellandagsrea på Dressman eftersom vi båda är fattiga.

Blommor och dikter och att dra ut stolar har INGENTING med att man betalar för varandra att göra. En diktande man är riktigt coolt! En man som plockar blommor på ängen när han inte har en krona, är cool. 

Luras inte av yta, men gillar du dikter och gentlemannastuk, så kör på, men det har ingenting med pengar att göra. Det handlar om uppfostran och intresse. Jag lurades aldrig och det är jag glad för (men jag gillar dikter, skjortor (trots att de blir trådslitna) och att diskutera timme ut och timme in under många, många år tillbaka)