Nylonstrumpor idag

Tunna, 20 den. under jeansen idag för att det är kallt ute. Ett jättevanligt mode för 40 år sedan bland alla mellanstadieflickor då. Närmast borta idag. Nu är det minst 50 den. och uppåt som gäller om det är nåt alls. Mest leggings eller annat som underställ.

Jo, trots att så tunna egentligen bara är en massa hål med spindelvävstrådar värmer de. Konstigt men sant. Det kalla byxtyget kommer inte i kontakt med huden. Tror det är modemässiga skäl till att tunna nylonstrumpbyxor anses ute och passé numera. Mest bara äldre, 60+ som fortfarande använder dem.

Kylan håller i sig så användandet är dagligt just nu. Det är nåt väldigt sensuellt och eggande över detta tunna plagg. Halt och kittlande smeksamt mot huden. Det är samtidigt väldigt brutalt och avslöjande eftersom vartenda eventuellt hårstrå syns igenom. Jag använder little bättre kvalisorter som inte kasar ner i grenen så jag har inget att klaga på förutom att de såklart lätt går sönder av olika skäl.

Tjockare kvaliteer, säg 40 denier och uppåt befattar jag mig inte med. Det är annars mest sådana som syns i vimlet numera.

Här är en till med stor igenkänning. Det har alltid högsta prioritet om man ser nån på andra sidan gatan. Den omisskännliga lystern benen får. Det släta, enhetliga.

Elegansen från matta, 15- 20 denier nylonstrumpbyxor är svårslagen. Det eggar, lockar och pockar när de är en del av klädseln. Det finns kvinnor som verkar födda att gå i kjol, dräkt eller klänning varje dag.

Jag tillhör inte dem som varken vill eller bör flasha spirorna. Men ibland njuter jag av det tunna, hala på mina ben. 15 den. i den ärkemörka hösttonen Mocca idag. Nån stretchvariant som innebär att de är extra hala och plastiga mot huden.

Nästan alla höstmodetoner genom åren har varit en blandning av brunt och grått. Det har förekommit nyanser i den rena brunskalan bl a Paola, Espresso och Chocolat. Fast bruna kläder har aldrig varit nån hit i kvinnomodet. Liksom grönt för herrar.
Nylonstrumpor rent i gråskalan kom hösten 1983.
Noblesse hette den. Sen kom ett gäng i grått under senare 80- tal. Trenden maxades 1991 med den gråsvarta Delphi.

Vi kör klassiska nyansen

Gazelle idag. I brungrått.
Ideologiskt är det viktigt med förstärkt byxdel, tycker jag. Den är en del av fascinationen.

Det här är definitivt trissandets kärna. Har hon eller inte? Ovissheten som måste stillas. Begäret mättas. Lyckan och kättjan kännas. Sinnena uppfyllas.

Jag har nästan alltid rätt även en varm sommardag men ibland bara måste man få bekräftat genom att komma så nära att man kan urskilja de enskilda trådarna i garnet som blandar sig med hudens nyans. 

Det mesta idag vad gäller tunna strumpbyxor är s k semi shiny. Om man inte handlar billiga i flerpack.
Glans och nyans är smaksak. Grundplåten med välformade ben gör plagget lätt elitistiskt och diskriminerande mot dem som inte har förutsättningarna. Ibland träffar man omvänt på kvinnor och ser syner som gör att ögonen tåras.

Prisutdelerskan på en tävling för drillflickor i Tjeckien
tog själv priset, om man säger så. Det gick bara inte att låta bli att titta.

Jag tillhör de lyckligt lottade som växte upp när nylonstrumpbyxor var mer än mode runt 1970.
Samtliga flickor i min konfirmationsgrupp hade kort klänning/ kjol och ben med lyster.

På nåt vis har värderingarna stannat vid den tidens ideal. Mycket av mitt intresse är bundet till den  tidens märken och förpackningar. Mycket lite efter 1995 intresserar mig. Jag har provat några varianter, t ex Vogue Silk n Sheers som var väldigt behagliga mot huden. Jättesköna att just dra på och ha på sig.

Annat i glansigt är nog inte helt min påse. Det är iofs sensuellt som bara den med den jättehala ytan men synmässigt tar de för mycket intryck från helheten.

Idag kör vi gamla kända Nivella från 1971. Extra tunna och extra sköna enligt kartongen. Spot on!
Färgen som inte fick synas är Baltic. Modefärgen våren 1971.

Hej igen, alla ni sista entusiasterna!

Det verkar vara alldeles på upphällningen det här med tunna nylonstrumpor. Åtminstone till vardags.
Såg EN enda flicka igår när jag i god tid väntade på tåg på Centralen. Hon hade svarta, tunna STW under shortsen. I övrigt har det varit ekande tomt i protokollet. Lätt märkligt när plagget är så fenomenalt elegant och har en sån dragningskraft på många män. Eller är det kanske just därför det är som det är? Ingen vill vara den som är den och få lystna blickar eller kommentarer pga sin klädsel?

Eller är det bara så att nylonstrumpbyxor är omodernt, ute och passé? Sköna och smeksamma mot min hud är de oavsett.Jag nyser i hur fel vissa tycker att de är.

Sekonderar i allt # transflickans åsikter. Just det där med om hon har eller inte är ett av de mest spännande momenten i det hela.

Dagens outfit i damiga nyansen Ambra. De riktiga proffsen brukade ha diadem och rosa läppstift till.
De där attiraljerna avstår jag.

Det är nåt alldeles fenomenalt hur stor del av mitt vakna och sovande liv det här intresset tagit. Redan vid tio års ålder var jag fast. Ingenting annat har lockat mitt intresse, spunnit min fantasi eller eggat mitt begär så här hårt. Det är i mitt fall helt klart autism som är grunden. Jag ser och uppfattar saker som för de flesta bara swishar förbi. Vissa tyger mot min hud är lyckan, andra ren terror. Vissa synintryck stämmer, andra skriker rakt ut kaos.

Det finns många detaljer som kan göra att det aldrig blir intressant alls. Oftast är det då nån har tjockare än 20 denier eller fel färg. Marinblått är t ex en närmast omöjlig nyans som inte blandar sig med huden. Fula, kalla, flammiga svarta är inte heller skojiga. Omvänt kan det ibland bara bli för mycket att ta in när det stämmer. Skorna är inte så viktiga för mig. Ballerina flats eller trätofflor fungerar också.

Fascinerande hur många olika garner det finns och hur olika de känns på benen. En del upplevs som gummitrådar och andra är hala som tusan. Vissa maskbilder skiljer sig också åt. Har svårt för glansiga, tycker de klibbar på benen.

Inte svårt att motivera sig idag direkt. Cykeltur med minusgrader ute kräver sin klädsel.
De mörka hösttonerna helt i bruskalan har alltid lockat mig. De är ingen vanlig syn idag, tyvärr. Det vill verkligen till att även ha old school sockar med högt skaft om man inte vill bli ertappad med glipan.

Här finns som synes lite olika varianter av intresset. De gånger jag använder är det mest för att tunna nylonstrumpbyxor är skönt och eggande mot huden. Den förbjudna dimensionen gör sitt till.

Jag tycker de gör sig på flickor och kvinnor endast.
Helt hårfria och släta ben är den grundplåt som krokade mig för 50 år sedan, så jag är helt klart fetishist. Vissa märken och förpackningar har fastnat från den tiden man så gärna ville men inte vågade köpa själv. 

Det lär nog inte hända att mer än någon enstaka kvinna postar i tråden. Det är ganska okontroversiellt och föga laddat för dem med ett enskilt klädesplagg, tror jag. 

Att jag alls postar bilder på mig själv är naturligtvis
för att kvala in i tråden. Har egentligen inget behov att visa upp mig i något kvinnligt plagg eller annat attribut. Det hela blir helt teatralt, så att säga. Synintrycket av vilken Plain Jane som helst är bra mycket starkare för min fantasi.

20 den, mellanbeige med förstärkta hälar idag.
En gotcha om man inte kan se om de är där eller inte. 

Om du menar ute i gatuvimlet håller jag med dig.
Det är sällsynt numera med tunna strumpbyxor.
Såg bara två par ben i farten under hela gårdagen och då var vädret närmast idealiskt.

Vi får öka på kvoten här bäst vi kan om det skall bli nåt. 15 den, halvblanka Elledue idag. Färgen är Lyon. Alldeles täta och jämna i lystern. Bara som en skugga över benen. Fenomenalt sköna och smeksamma mot huden. Hisnande skönt att bara ha dem på.

Det var jättevanligt under min uppväxttid med strumpbyxor under långbyxorna när det var kallt.
Man anade och visste att de fanns där även om man sällan fick se dem. I skolan var det en sport
att få se en skymt. Bara vetskapen räckte för att bli varm om hjärtat. Marita i raden framför mig var inte så noga med att dölja byxlinningen. Ofta tröjan gled upp och flashade både ryggsömmen och midjeresåren.  Hon var såklart sessan hela dagen!

Trots sommar och faktumet att nylonstrumpor i alla varianter är omodernt, finns det dem som vägrar visa sig barbenta. Inte alla föredrar tensta- jeans eller att vara barbenta. Många av dem jag ser i stan är turister och det där med fritidsmode har inte slagit igenom riktigt överallt i alla länder och kulturer. Fenomenalt vad förtrollande den där jämna, matta lystern kan vara.