Anakim skrev 2021-11-17 09:52:59 följande:
Hej!
Alla allergi-antikroppsprover du har tagit som ligger högre än referensvärdet innebär en sensitivisering för allergenet, inte att du nödvändigtvis är allergisk mot det. För att få diagnosen allergi mot något ska man 1) ha en sensitivisering mot ämnet och 2) ha symptom när man utsätts för ämnet. Ju högre värde du har på dina allergi-antikroppar, ju större är sannolikheten att du är allergisk mot ämnet och/eller i framtiden kommer utveckla en allergi mot ämnet. Så i ditt fall vet du vilka ämnen du är sensitiviserad för, men bara du märker sen om du får allergiska besvär mot ämnet ifråga. Vid just kattallergi (eller andra djurallergier för den delen), kan man dessutom reagera olika mycket på olika katter. Så om olika vårdpersonal sagt olika saker till dig, är det inte så konstigt. För att bedöma om du har allergi mot ovan ämnen du har sensitivisering för, behöver du kunna ge information om tillfällen där du troligtvis reagerat mot ämnet ifråga.. vilket inte alltid är så lätt.
Hej. Tack för svar. Som jag misstänkte är det inte så enkelt.
Jag har haft katt i 15 år utan problem.
Min dotter har ridit i 3 år. Vi har haft kanin i 2 år.
Jag har haft pollenallergi sedan barnsben och reagerar starkt (astma, sjuk klåda i ögonen, rinnande näsa).
Det känner jag igen direkt, jag vet när pollenallergin slår till.
Men sedan 1.5 år tillbaka har jag haft återkommande problem med halsont , först var det i korta perioder. Numera varje dag.
Det gör ont/svider i svalget, extra mycket när jag sväljer men känns hela tiden. Jag är sällan särskilt röd och läkarna säger att halsen ser fin ut.
Väsande andning (kan pipa, väsa och kännas trångt i luftrören/svalget, inte i lungorna. Varje gång läkarna lyssnat på lungorna säger dom att det låter som det ska och jag har full syresättning.
Ofta rethosta, hostar när jag andas ut.
Det kommer plötsligt, oavsett om jag vistas i utrymmen med pälsdjur eller inte, och kan lika plötsligt försvinna helt utan någon behandling och trots att jag fortfarande vistas på samma plats).
Jag kan i samband med detta ibland även känna mig riktigt sjuk och febrig, utan feber.
Jag blir trött och fryser, hängig. Frånvarande och ofokuserad på omgivningen, som att hjärnan får syrebrist typ..
Det konstiga är;
Jag kan vara i stallet och rykta hästarna, mocka boxarna osv utan att må sämre. Ingen klåda i ögonen, ingen ökad snuva, ingen ökad astma när jag utsätter mig för hästmjäll. När jag var liten fick jag dock en reaktion en gång, då kliade ögonen som sjutton så jag blev helt igensvullen. Sedan dess har jag inte träffat hästar förren dottern började rida för 3 år sedan.
Senaste läkaren jag träffade sa kortfattat
"Du har astma. Du är allergisk mot pälsdjur. Du måste ta bort djuren för att må bättre".
Jag har två barn , som liksom jag älskar dom här djuren otroligt mycket. Jag kan inte ta bort nånting förren jag vet helt säkert att dom gör mig sjuk, det skulle krossa mina barns liv. Och jag känner mig INTE säker på detta.
Jag tycker inte ens det känns som astma, mer som en luftvägsinfektion/inflammation som aldrig går över.
Jag tar snabbverkande inhalation när det väser och det hjälper inte. Utan då börjar jag hosta som en tok istället.
Jag mår ju så här även när jag är på platser helt utan pälsdjur (hemma hos andra eller på jobbet) och jag kan även få känningar i tex duschen eller utomhus, oavsett vinter eller sommar.
Hur ska man veta säkert?
