Tveksam till äggdonation

Jag har inte gjort äggdonation men lever med en kvinna så har barn jag själv burit och barn som hon burit. Jag hade liknande tankar innan barnen var födda men de försvann i samma stund som de föddes. Med barnet som min fru födde var det kärlek vid första ögonkastet. Jag tycker inte det finns någon skillnad i min kärlek eller bindning till mina barn. Då har jag ändå varit både varit den som burit, ammat och ägnat mest tid åt ena barnet den första tiden medan jag vid det andra barnet var den som underlättade för frun och fick mer av goset med bebisen men inte den oändliga tiden med bebisen som man ju har när man är föräldraledig. Jag tänker att det handlar om anknytningen och att det är ett litet liv som är helt beroende av en som skapar den där beskyddarkänslan och i det växer kärleken. Sen när bebisen börjar le och titta på dig på ett alldeles särskilt vis händer det oxå något. Med ökad ålder blir det oxå bara mer och mer av kärleken när bindningen bara blir starkare och starkare. En sak till är att man kan bli väldigt lika som personer oavsett biologiskt arv och tvärt om. Märks ju tydligt i familjer med flera biologiska barn. Min fru har ett barn sedan tidigare som hon inte har fött och de är så galet lika som personer. Hoppas jag kunde bidra lite med tankar. Att skaffa barn, oavsett biologi elle inte så innebär det ju en hel del tankar och känslor.