Låta kladd torka in, varför gör man det?

Jag vill försöka förstå min sambo, någon som gör likadant som kan hjälpa till? Han är föräldraledig och får såklart göra precis som han vill. På nåt sätt hittar han aldrig tiden/tillfälle att torka upp maten på golvet, på stolen och på bordet eller ta bort tallriken på 1åringens plats. Så när jag då efter jobbet ska sätta honom där får jag antingen ta fram svamp och diskmedel och skrubba bort mat som grott in, eller ta honom i knät. Vi vill såklart låta barnet äta själv, och han kastar varannan tugga bredvid sig ned på golvet. Man kan bara gå i köket med inneskor. Ibland skrubbar sambon av matstolen när man ber honom, men sällan golvet. Blir lite ledsen nör jag dammsugit och moppat och det redan två dagar senare, alltså många måltider, är fullt med olika maträtter i stenhårda fläckar. Jag hade en rätt enkel rutin där jag började redan när barnet var kvar i stolen att torka av golvet, sen stolen, sen lyfta upp barnet. Det brukade ta mig 1 minut uppskattningsvis. Min sambo har en fobi för disktrasor och brukar ibland ta fram damsugaren och dammsuga upp de gamla havreringarna som klistrats fast med yoghurt, genom att knacka loss dem med dammsugarröret. Det är väl ett sätt, men fläckarna är ju kvar. Han tycker att alla sysslor hemma är omöjliga att genomföra med en ettåring. Han bär sonen hela tiden, och jag fattar att det blir krångligt då. Det gör mig inte så mycket att han inte kan ta nån disk eller laga mat förrän jag kommer. Samtidigt kan han klaga på de stora barnen om de lämnar en skål med müslirester på diskbänken som kan torka fast i skålen, men han skulle aldrig röra trasan för att torka av bordet där han eller sonen suttit. Han var förstås sån här innan vi fick barn när det gäller att torka. Någon likadan som kan förklara? Varför väljer man fasttorkat över färskt klet?

Han har aldrig förväntat sig något av mig. Han kritiserar aldrig. När jag vat hemma vat det absolut rörigt och han sa inget om det. Han vet vad jag tycker, men verkar ändå inte tycka att det är värt det att ta det direkt. Jag städar ytterst sällan upp efter honom, ibland skojar jag om det och då går han och städar. För mig är jämställdhet så viktig att jag sänkt min städstandard rejält sedan vi blev ett par. Det gör mig arg att ha det stökigt men jag skulle blivit ännu argare av att känna mig som en oavlönad piga hemma hos mig själv. Det som blir snett tycker jag är att kanske vänta sig saker av de större barnen och själv inte kunna torka där man suttit. Jag trodde alla gjorde det av hänsyn till nästa person, på samma sätt som man använder toaborsten efter sig. Jag blev jätteförvånad när vi flyttade ihop och han aldrig tog bort sin disk från köksbordet, nu gör han det eftersom barnen måste göra det. Lika förvånad blev jag att han inte torkar upp. Det här kladdet alltså... Ingen kan ju sätta sig där. Ska man då torka nån annans stenhårda kladd, ska man gå och hämta den som lämnade kladdet så den kan göra det innan man ens kan ta en macka, eller hur ska man göra?

Låta kladd torka in, varför gör man det?

INNEHÅLL