Attraktion hos kvinnor
Hej! Då min livsglädje, självkänsla, självförtroende och livslust börjar att tryta rejält av mitt ?problem?, så kände jag bara att jag behövde skriva av mig om det. Det kanske låter larvigt och självömkande, men jag mår inte så bra av detta, och det är inte lätt att prata med någon IRL om det här. Men det är så att jag aldrig lyckas att skapa en sexuell gnista hos kvinnor jag träffar, oavsett hur eller vad jag gör och så har det varit sen tonåren. De enda gångerna det har blivit är på fyllan?
Jag har jättemånga tjejkompisar och är väldigt omtyckt av dem, många av dom har jag dejtat eller flirtat med, men det slutar precis som alltid med en friend-zone relation. Alla tycker att jag ser bra ut, säger dom iallafall. Jag tyckte att jag såg bra ut men jag blir mer och mer osäker i mig själv och förvirrad av att vara obekräftad. Har slutat att dejta totalt, och flirta kommer inte ens på tanken längre, för jag vet precis hur det slutar.
Provat allt verkligen, dejtingsajter, Tinder, vardagslivet. Det börjar med att tjejen är superintresserad efter att vi skrivit och utbytt bilder. Men sen när vi väl träffas så har vi jättetrevligt, skrattar, jag får mycket kommentarer om att jag är snäll, rolig, ser bra ut osv. Men vi går alltid skilda vägar efteråt, de vill träffas igen fast som vänner. Jag älskar att ha tjejkompisar som vanliga vänner, men det är jobbigt när man är förtjust eller till och med får lite känslor att det aldrig blir något mer.
Jag har liksom allt vad kvinnor söker efter, det låter självgott, men jag kan ju inte förneka det? Utbildad, välbetald, vältränad kropp, snäll, generös, humor, omtänksam, lyhörd, fin bostad, välklädd. Det är väll därför jag skriver detta inlägg, för jag blir så ledsen varje gång och är så förvirrad av att ingen finner mig sexuellt attraktiv. Det är hemskt när man fattar tycke för kvinnor gång efter gång, men sen när man skiljs så vet man att vissa åker hem till sitt KK istället för med mig. Jag saknar verkligen närhet, kärlek, sex och värme. Men jag klarar inte att bli så sjukt ledsen och besviken längre, visar mig inte ens ute flera veckor efter en sån händelse. Och jag vet ju vad oddsen är att det blir så, jag är idag 30 år.