• Mon 22 Nov 2021 22:15
    3149 visningar
    22 svar
    22
    3149

    Kan man skaffa barn i min situation

    Jag är en 31-årig kvinna med aspergers syndrom. Jag vill ha ett barn (eller kanske två).

    Min tvillingsyster (som inte har aspergers) fick barn tidigare i år. Och jag känner att jag också vill ha barn innan det är för sent att skaffa det.
    Jag har läst att fertiliteten minskar efter 30 och efter 40 är den nästan obefintlig.

    Jag har ett bra förhållande men har aldrig haft fast anställning och istället pluggat eller gått på daglig verksamhet/praktik.
    Mina föräldrar hjälper mig med mycket och de behandlar mig lite som ett barn fortfarande (vilket jag förstår till viss del, för jag betalar inte räkningarna själv) Jag har haft aktivitetsstöd och nu en sjukpenning.

    Kan mina föräldrar bli arga på mig om jag skulle bli gravid (det känns så). Jag frågade i somras min mamma vad hennes värsta farhågor var och en sak var att jag skulle bli gravid. Jag förstår inte varför då jag också vill ha barn någon gång?

  • Svar på tråden Kan man skaffa barn i min situation
  • Tue 23 Nov 2021 06:09
    #11

    Har pojkvännen några egna svårigheter? Hur mycket vet och förstår han om dina? Hur länge har ni varit tillsammans?


    Aspietjej skrev 2021-11-22 23:01:42 följande:

    Han vill gärna ha barn nu.


  • Tue 23 Nov 2021 06:55
    #12
    +2

    Att ha barn är mycket, mycket svårare och jobbigare än att sköta ett jobb av enklare sort eller att betala räkningar. Och att ha barn kan du inte ta ledigt eller sjukskriva dig ifrån.

    Att ha barn innebär att ha jättemycket att hålla ordning på. Du måste kunna sköta hela livet åt ytterligare en annan människa. Idag sköter du inte ditt eget liv. Hur skulle du då klara att sköta någon annans?

    Mitt råd till dig är därför att inte få barn. Så som du beskriver ditt liv idag är risken stor att både du och barnet skulle må riktigt dåligt.

  • Tue 23 Nov 2021 09:53
    #13
    Aspietjej skrev 2021-11-22 22:15:45 följande:

    Jag är en 31-årig kvinna med aspergers syndrom. Jag vill ha ett barn (eller kanske två).

    Min tvillingsyster (som inte har aspergers) fick barn tidigare i år. Och jag känner att jag också vill ha barn innan det är för sent att skaffa det.
    Jag har läst att fertiliteten minskar efter 30 och efter 40 är den nästan obefintlig.

    Jag har ett bra förhållande men har aldrig haft fast anställning och istället pluggat eller gått på daglig verksamhet/praktik.
    Mina föräldrar hjälper mig med mycket och de behandlar mig lite som ett barn fortfarande (vilket jag förstår till viss del, för jag betalar inte räkningarna själv) Jag har haft aktivitetsstöd och nu en sjukpenning.

    Kan mina föräldrar bli arga på mig om jag skulle bli gravid (det känns så). Jag frågade i somras min mamma vad hennes värsta farhågor var och en sak var att jag skulle bli gravid. Jag förstår inte varför då jag också vill ha barn någon gång?


    Att ha aspergers innebär ju inte i sig att man behöver vara en dålig förälder. Detsamma tänker jag kring att dina föräldrar hjälper dig mycket och behandlar dig som ett barn. Vad beror det på? Behöver du dina föräldrars hjälp eller hjälper de dig av gammal vana? Har de fog för att behandla dig som ett barn eller gör de det på gamla meriter? Vad är anledningen till att du inte betalar räkningarna själv? 

    Det krävs mycket för att vara en bra förälder, förutom att vara känslomässigt redo och tillgänglig finns det vissa mer praktiska delar som behöver funka. Att ha en stadig försörjning är en av de sakerna eftersom det är kostsamt att ha barn. Hur skulle ni lösa tiden som föräldraledig? Skulle ni gå runt ekonomiskt? Har ni råd och möjlighet att ta er till och från alla läkarbesök som både en graviditet och tiden som småbarnsförälder innebär? 

    Det finns många som kämpar med att vara bra föräldrar trots att de inte har några svårigheter sedan tidigare som påverkar dem. Har man problem, oavsett om det ligger i en diagnos eller ej, behöver man fundera några extra vändor på vad det kommer innebära. 

    Slutligen vill jag också säga att detta med att skaffa barn inte är någon mänsklig rättighet. Jag förstår absolut viljan och längtan efter ett barn men om man inte har förmåga att bli en bra förälder vore det själviskt att sätta ett barn vill världen endast för att man själv vill det. Rannsaka dig själv, skulle du vara en bra förälder till ett barn? Har du spenderat mycket tid med barn och vet vad det innebär för ansvar? Kan du agera endast med barnet i centrum och åsidosätta dig själv? Var ärlig när du funderar igenom detta. 
  • Tue 23 Nov 2021 13:35
    #14
    -1 +1

    Ts: om du vill skaffa barn - gör det

    Det är inte nödvändigt för dig att ha ett jobb, man kan faktiskt vara hemmafru även om alla feminazis ser den existensen som pesten. Min partner har högfungerande asperger. Hon ville alltid ha barn & sagt o gjort så blev det. Nu tar hon hand om hus & hem. Jag jobbar 75 timmar i veckan så den ekonomiska biten är inga problem över huvudtaget. Hur mycket tjänar din pojkvän?

    Vad är du villig att göra, vad är du kapabel att göra?

    Att vara mamma är ingenting enkelt men en diagnos eller att man inte är arbetsnarkoman har ingenting med att göra hurvida bra Mamma man är. Det är väsenskilt. - de som hävdar annorlunda har 0 koll på hur verkligheten fungerar.

    Om du vill skaffa barn, gör det. Då måste du däremot förbereda din kille på vad detta innebär & du måste ärligt rannsaka dig själv ifall du har vad som krävs.

    Tålamod

    Förståelse

    Disciplin

    Kärlek

    Att vara mamma har ingenting med att göra karriär. Tvärtom. Anledningen till varför många barn idag har kassa föräldrar är för att kvinnor inte inser sin naturliga roll & män blivit så hunsade av feministisk propaganda att ingen av dem steppa in i sin naturliga roll.

    Män ska jobba & provida

    Kvinnor ska ta hand om barn & hemmet.

    Du får helt enkelt rannsaka ifall du har vad som krävs för att uppfylla din roll.

    Skit i vad alla andra säger, de är menlösa miffon som älskar drama - speciellt familjelivs vindrickande massiva singelkör av skilda, bittra fruntimmer. Lycka till & låt ingen bestämma vad som är möjligt för dig. Vi har ett liv, så lev det väl!

  • Tue 23 Nov 2021 13:50
    #15
    +1
    Vladdis skrev 2021-11-23 13:35:45 följande:

    Ts: om du vill skaffa barn - gör det

    Det är inte nödvändigt för dig att ha ett jobb, man kan faktiskt vara hemmafru även om alla feminazis ser den existensen som pesten. Min partner har högfungerande asperger. Hon ville alltid ha barn & sagt o gjort så blev det. Nu tar hon hand om hus & hem. Jag jobbar 75 timmar i veckan så den ekonomiska biten är inga problem över huvudtaget. Hur mycket tjänar din pojkvän?

    Vad är du villig att göra, vad är du kapabel att göra?

    Att vara mamma är ingenting enkelt men en diagnos eller att man inte är arbetsnarkoman har ingenting med att göra hurvida bra Mamma man är. Det är väsenskilt. - de som hävdar annorlunda har 0 koll på hur verkligheten fungerar.

    Om du vill skaffa barn, gör det. Då måste du däremot förbereda din kille på vad detta innebär & du måste ärligt rannsaka dig själv ifall du har vad som krävs.

    Tålamod

    Förståelse

    Disciplin

    Kärlek

    Att vara mamma har ingenting med att göra karriär. Tvärtom. Anledningen till varför många barn idag har kassa föräldrar är för att kvinnor inte inser sin naturliga roll & män blivit så hunsade av feministisk propaganda att ingen av dem steppa in i sin naturliga roll.

    Män ska jobba & provida

    Kvinnor ska ta hand om barn & hemmet.

    Du får helt enkelt rannsaka ifall du har vad som krävs för att uppfylla din roll.

    Skit i vad alla andra säger, de är menlösa miffon som älskar drama - speciellt familjelivs vindrickande massiva singelkör av skilda, bittra fruntimmer. Lycka till & låt ingen bestämma vad som är möjligt för dig. Vi har ett liv, så lev det väl!


    Om man ska vara hemmafru så är det under förutsättning att mannen är med på det samt att mannen tjänar bra. Alla har inte möjlighet att vara hemmafru. Alla vill inte heller vara det. Det innebär en stor ekonomisk risk om förhållandet med mannen tar slut, inte minst vad gäller pensionen.

    Bara för att din partner är en hemmafru (vilket är väldigt förlegat, lol) så innebär det inte att alla andra vill eller kan vara det. De flesta vill faktiskt tjäna egna pengar och inte vara beroende av någon annan.

    Ts är inte självständig och inte heller självförsörjande. Hennes föräldrar tar fortfarande hand om henne. Hon betalar inte ens sina egna räkningar. Då börjar man sjävklart fundera på hur hon ska klara av att ta hand om ett barn.
  • Tue 23 Nov 2021 14:04
    #16
    -1
    Liniss skrev 2021-11-23 13:50:23 följande:

    Om man ska vara hemmafru så är det under förutsättning att mannen är med på det samt att mannen tjänar bra. Alla har inte möjlighet att vara hemmafru. Alla vill inte heller vara det. Det innebär en stor ekonomisk risk om förhållandet med mannen tar slut, inte minst vad gäller pensionen.

    Bara för att din partner är en hemmafru (vilket är väldigt förlegat, lol) så innebär det inte att alla andra vill eller kan vara det. De flesta vill faktiskt tjäna egna pengar och inte vara beroende av någon annan.

    Ts är inte självständig och inte heller självförsörjande. Hennes föräldrar tar fortfarande hand om henne. Hon betalar inte ens sina egna räkningar. Då börjar man sjävklart fundera på hur hon ska klara av att ta hand om ett barn.


    Förlegat? Nä, det är så vi var skapta & det är så mänskligheten överlevt i tusentals år. Männen jagade, kvinnorna var hemma. Nä, det är sant. Kvinnan tar en risk, & med tanke på att kvinnor oftast väljer katastrofalt dåligt eftersom de är influerade av new Age feminism är det inte så konstigt att de inte kan behålla en man eller välja en man med integritet. Se ner på henne ifall du vill, hon är helt fantastisk & det finns inget jag inte skulle göra för henne. Hennes roll som kvinna sköter hon exemplariskt. I gengäld behöver hon inte oroa sig för ekonomin. Tillsammans kompletterar vi varandra. Det är så man fullföljer sitt föräldraskap. Om man ska bringa liv så måste man comitta till varandra - det handlar inte om ens själviska ambitioner längre. Det handlar om att ge de absolut bästa förutsättningarna för sitt barn. Hon har mig tills livet rinner ur mig, om du anser det förlegat så tycker jag verkligen synd om dig. Män & kvinnor är olika. Omfamna det, kämpa inte emot den naturliga ordningen så blir du lyckligare. Jag förstår att jag är fruktansvärt långt ifrån normen. Idag premieras själviskhet & egot. Inte plikttrogenhet & löften som varar livet ut. Min partner kommer aldrig behöva oroa sig för sin pension - jag ser till att hon har allt hon vill ha & behöver. Som män ska göra.
  • Tue 23 Nov 2021 14:12
    #17
    +1
    Vladdis skrev 2021-11-23 14:04:54 följande:

    Förlegat? Nä, det är så vi var skapta & det är så mänskligheten överlevt i tusentals år. Männen jagade, kvinnorna var hemma. Nä, det är sant. Kvinnan tar en risk, & med tanke på att kvinnor oftast väljer katastrofalt dåligt eftersom de är influerade av new Age feminism är det inte så konstigt att de inte kan behålla en man eller välja en man med integritet. Se ner på henne ifall du vill, hon är helt fantastisk & det finns inget jag inte skulle göra för henne. Hennes roll som kvinna sköter hon exemplariskt. I gengäld behöver hon inte oroa sig för ekonomin. Tillsammans kompletterar vi varandra. Det är så man fullföljer sitt föräldraskap. Om man ska bringa liv så måste man comitta till varandra - det handlar inte om ens själviska ambitioner längre. Det handlar om att ge de absolut bästa förutsättningarna för sitt barn. Hon har mig tills livet rinner ur mig, om du anser det förlegat så tycker jag verkligen synd om dig. Män & kvinnor är olika. Omfamna det, kämpa inte emot den naturliga ordningen så blir du lyckligare. Jag förstår att jag är fruktansvärt långt ifrån normen. Idag premieras själviskhet & egot. Inte plikttrogenhet & löften som varar livet ut. Min partner kommer aldrig behöva oroa sig för sin pension - jag ser till att hon har allt hon vill ha & behöver. Som män ska göra.


    Det är andra tider nu. De flesta kvinnor i Sverige är inte hemmafruar, av de anledningar jag just beskrev för dig.

    Exakt, kvinnan tar en stor ekonomisk risk och alla vill inte ta den risken. Alla har inte möjlighet att vara hemmafru och alla vill inte vara det.

    Jag bryr mig inte om hur du och din partner har det. Det jag säger är att det inte är för alla. Långt ifrån alla. Sedan ska man också ha med i beräkningen att förhållandet faktiskt kan ta slut. Det finns ingen garanti för att ni kommer att hålla ihop för alltid. Den garantin existerar inte för något par och därför är det en stor ekonomisk risk att vara hemmafru.

    Det finns ingenting som män eller kvinnor ska göra. Det låter som att du kommer från stenåldern och du verkar inte hänga med alls i samhällets utveckling.
  • Tue 23 Nov 2021 14:28
    #18

    Jag tänker att du behöver bli mer självständig först. Avsluta din utbildning, skaffa ett arbete, betala dina räkningar och lär dig allt det andra som hör till som dina föräldrar eller andra hjälper dig med (laga mat, tvätta, byta försäkringar, byta till vinterdäck på bilen eller boka tid på en firma för byte eller andra typer av saker vanligt folk gör själva som du tar hjälp till).

    Läs på om olika strategier för barnuppfostran och vad du tror du kan ha svårigheter med.

    Tror du att du kommer ha svårt att förstå en bäbis olika typer av skrik och vad dens behov är? Läs på om det. Tror du att du kommer ha svårt att ge närhet och kärlek läs på om vad som krävs. Om du tror du kommer ha svårt att hjälpa barnet varva ner inför sömnen så läs på om olika metoder för det.

    Kom ihåg att barn är för resten av livet. Alla olika utvecklingsfaser måste man som förälder hantera på bra sätt. Du måste även tro dig kunna hantera en tonåring på ett bra sätt?

    Att kunna tillgodose barnens materiella emotionella behov är ett måste.

    Tror du sen att du är rustad för att skaffa barn så är det bara att börja försöka.

    Dina föräldrars eventuella ilska grundar sig nog i en oro för dig och barnet. Visar du att du är självständig och lyhörd för omgivningen så kommer de nog också ändra sig.

  • Tue 23 Nov 2021 14:40
    #19

    Ingen som har kommentarer på situationen utifrån att TS pojkvän vill ha barn nu med TS som ju tas omhand av sina föräldrar? Borde hon välja honom som far till sitt eventuella barn?

  • Tue 23 Nov 2021 15:03
    #20
    +1
    Litorina skrev 2021-11-23 06:55:43 följande:

    Att ha barn är mycket, mycket svårare och jobbigare än att sköta ett jobb av enklare sort eller att betala räkningar. Och att ha barn kan du inte ta ledigt eller sjukskriva dig ifrån.

    Att ha barn innebär att ha jättemycket att hålla ordning på. Du måste kunna sköta hela livet åt ytterligare en annan människa. Idag sköter du inte ditt eget liv. Hur skulle du då klara att sköta någon annans?

    Mitt råd till dig är därför att inte få barn. Så som du beskriver ditt liv idag är risken stor att både du och barnet skulle må riktigt dåligt.


    Så kan man definitivt INTE säga! Det kan vara så att TS har svårt just för jobb och för att vara ute bland folk. Jag känner flera kvinnor med Asperger som trivs jättebra i mammarollen och klarar det bra också, men som inte fungerar lika bra i yrkeslivet. 

    Så, du kan inte bara säga att är man dålig på A så måste man vara dålig på B. Det kan skilja sig väldigt mycket.

  • Tue 23 Nov 2021 15:06
    #21

    Man kan försöka få barn i väldigt många olika situationer och med stor sannolikhet så kommer åtminstone din mamma bli väldigt orolig och kanske ev. t.o.m. arg.

    Föräldraskap handlar om att hantera en ny generation och vill du bli en bra förälder är det viktigt att du faktiskt blir tillräckligt vuxen för att klara detta och väldigt viktigt att du faktiskt väljer en partner som förstår vad som krävs av honom som pappa.

    Det är en sorg att se barn som har föräldrar som inte förmår oavsett anledning och att kunna få barn är inte samma sak som att förmå att ta hand om dem.

    Precis som alla andra får ju du ta ansvar i denna fråga och faktiskt vara ärlig om du tror att du klarar det ansvar det faktiskt är, dygnet runt, alltid.

  • Tue 23 Nov 2021 15:06
    #22

    TS: 

    Vad säger din syster? Där har du ju möjligheten att testa på hur det är att ta hand om ett barn. Dessutom känner hon dig väl och kan påpeka ifall det är något som du har svårt för, men som du måste sköta om du skaffar barn.

    Det finns kvinnor med Asperger som är bra mammor. Absolut. Det är inget hinder i grunden.

    Däremot bör du också fundera på hur det kommer att se ut i framtiden. Om du ska göra någon utbildning och/eller jobba, hur er ekonomi kommer att se ut, var ni kommer att bo. Man måste ju tänka lite framåt då. 

Svar på tråden Kan man skaffa barn i min situation