Desperation skrev 2021-11-25 22:41:00 följande:
Tror det ligger mycket i vad du skriver, att jag måste acceptera läget. Jag gör det emellanåt men sen kommer han med någon ny lögn eller nåt nytt som knäcker mig och sen är jag tillbaka. Har funnit styrka i att han inte ska få påverka mig men jag är nu så trött att jag inte orkar stå emot. Har blivit sjukskriven för utmattning. Anledningen till uppdelningen av barnen är att äldsta vill inte vara hos honom, vi har egentligen 50/50. Men i praktiken har jag henne runt 75-80% av tiden.
Ja, det är lättare sagt än gjort. Gud vet hur svårt jag haft att acceptera svåra händelser i mitt liv. Men det enda som funkade var att sluta att önska att känslorna inte fanns eller att försöka få bort dom. Utan bara erkänna,
Ok nu känner jag såhär och det känns skit! För det går liksom inte att stoppa vågorna även fast du försöker gå emot dom. En känsla varar dessutom bara 7-90 sekunder om det är till någon tröst.
Okej, det låter som att du skulle behöva begränsa kontakten med honom eller ha ett förhållningssätt som gör att du klarar av relationen med honom. Alltså att du ger dig själv FÖRUTSÄTTNINGAR att orka under denna tid i ditt liv. Hur skulle det kunna se ut? Mindre kontakt? Strängare regler?
Åh, vad jobbigt med utmattning. Du behöver ta hand om dig själv just nu. Tillåt dig själv att känna det du känner och gör det du kan göra i vardagen för att må lite bättre. Förstår att det inte är så lätt med din livssituation.
Laga god mat, vila mycket, duscha, gå upp även fast du känner för att ligga kvar i sängen, se på en bra film/serie, alltså småsaker som gör det lite lättare i stunden. Det är viktigt. Gör det mysigt för dig och barnen. Du är grym som orkar med detta!
