Ser att väldigt många brukar fundera på vilket efternamn deras barn ska få, och oftast verkar mamman få som hon vill.
Hur kommer det sig? Är inte det mest naturliga att barnet automatiskt får pappans efternamn? Även om man är separerad från pappan. Men verkar vara tvärtom, att det oftast är mammans efternamn barnen får.
Jag menar inget illa utan är genuint nyfiken hur andra tänker.
Det var en konstig fråga. Men är man inte gift får barnet mammans om man inte ändrar på det själv.
Pappans är lite svårt att låta barnet få automatiskt för det vet myndigheter inte vem det är innan han skriver på att han är pappan.
Mest naturligt är mammans namn för hon vet man ju vem det är.
Är det så?
Av alla jag känner vara föräldrar inte är gifta så har barnen pappans efternamn.
Mina har det, mina syskons barn har det, mina vänners barn, mina kusiners, mina kollegors? de enda jag vet som har mammans efternamn är jag själv och syskonen.
Tänker jag efter ännu mer har även alla som gift sig tagit mannens efternamn.
Automatiskt blir det mammans.
Våra har båda då vi är ogifta.
Det var en konstig fråga. Men är man inte gift får barnet mammans om man inte ändrar på det själv.
Pappans är lite svårt att låta barnet få automatiskt för det vet myndigheter inte vem det är innan han skriver på att han är pappan.
Mest naturligt är mammans namn för hon vet man ju vem det är.
Hur kan det vara "mest naturligt"?
Det mest naturliga är givetvis att barnet får mammans efternamn då man vet vem mamman är. Pappan måste ju skriva på faderskapet innan han är pappa officiellt.
Varför i hela friden ska MAMMAN ändra det? Pappan får väl säga till om han vill att barnet ska ha hans namn och så får de diskutera saken.
Om det blir en separation så är det ju oftare mamman än pappan som har barnen mest eller tom 100%, att barnen då ska heta pappans efternamn är bara bökigt. Så klart blir det lika bökigt åt andra hållet, men som sagt, det är oftare mammorna som tar ansvar för sina barn än vad papporna gör det.
Stark tradition av patronyma namn. Till och med när Sverige bestämde att alla skulle ha efternamn så gjordes patronyma namn, det är därför vi har så många son-namn i Sverige, men traditionen går längre och djupare. När min mormor var liten, precis före -sonnamns"kravet" så hette hon sin pappas namn följt av -dotter. Alltså, till ezempel Gustavsdotter, om hennes pappa hetat Gustav. Sen när kravet kom på enhetliga efternamn så fick hon heta Gustavsson istället. Men det gällde så klart inte enbart -sonnamnen. Faderns efternamn, om de hade ett, togs till barnen även på den tiden då hustrurna INTE tog sina makars namn. De omtalades oftast som sina egna fäders döttrar eller helt utan efternamn, fram till sena 1800-talet och en bit in på 1900.
Är det så?
Av alla jag känner vara föräldrar inte är gifta så har barnen pappans efternamn.
Mina har det, mina syskons barn har det, mina vänners barn, mina kusiners, mina kollegors? de enda jag vet som har mammans efternamn är jag själv och syskonen.
Tänker jag efter ännu mer har även alla som gift sig tagit mannens efternamn.
Då har han erkänt faderskap och mamman anmält hans namn.
Först får man mammans.