• Tis 7 dec 2021 14:34
    8265 visningar
    24 svar
    24
    8265

    Klagtråd - Ingen graviditet 2021 heller...

    Som rubriken lyder, här klagar vi /skriver av oss, om allt och inget. Jag är inte intresserad av peppande ord eller solskenshistorier, snarare igenkänning.

    När vi fick en tid för fertilitetsutredning innan sommaren kände jag hopp, att hjälp var inom räckhåll och min i flera år oregelbundna mens blev regelbunden under sommaren och utredningen. I september fick vi beskedet att allt såg bra ut, de kunde inte hitta några fel, förutom cellförändringar, tjoho. Det kändes tröstlöst för nu fanns ingen hjälp att få, vi är välkomna tillbaka om ett år igen om inget hänt. ETT ÅR. Det känns som en evighet jag inte står ut med. Och som ett brev på posten blev nästa cykel 38 dagar, kände mig fånig när jag gick och köpte graviditetstest men den var ju så regelbunden månaderna innan.. 


    Det känns som att tiden rusar förbi samtidigt som den står till. Jag är 30+ och känner mig stressad även över de. 
    Igår var det någon som la upp bilder på sin överrasknings babyshower och idag var första bilden på facebook en ultraljudsbild. Funderar på att ta en paus ifrån instagram och facebook men vad ska jag då skrolla i min orkeslöshet. 

    Dagar jag inte jobbar har jag 0 lust för något, det är som mitt undermedvetna håller ihop jobbdagar och tar paus lediga dagar. Jag har funderat på sjukskrivning men nu är det jul och jobbet behöver mig. Ett jobb det är en pärs att gå till. 
    Jag tog examen förra året, har aldrig vart stoltare över mig själv, men det finns knappt några jobb och de jag söker hör jag aldrig tillbaka ifrån. Jag har sökt jobb i flera år men tror att det vilar en förbannelse över mig, det låter tramsigt jag vet, men är det något jag är bra på så är det att jobba och en arbetsgivare som har mig ska skratta sig lycklig. 

    Ut över de har jag en allvarlig familjesituation jag behöver agera på, men jag orkar inte...

    Hit me med mer klag tack!


     

  • Svar på tråden Klagtråd - Ingen graviditet 2021 heller...
  • Lör 18 dec 2021 10:16
    #11
    Anonym (Underbart) skrev 2021-12-14 07:17:25 följande:
    Det är två år till pga att om man som mig är under 30 år så måste man ha försökt i tre år innan hjälp med ivf erbjuds, iaf i den regionen vi bor. Annars är det inte alls långa köer vad vi fick höra. Vilket känns som en käftsmäll för någon som är ofrivilligt barnlös. Men jag försöker hantera dom känslorna bäst jag kan men det är jätte tufft och jobbigt när man tänker på det. Det har gjort så att alla dagdrömmar om barn inte finns lägre för jag orkar inte dagdrömma och inse att det kan hända att dom drömmarna inte blir till verklighet på flera år. Och att bekosta IVF själv är inget vi känner för nu utan väljer att vänta.

    Jo verkligheten går ju inte att blunda för. Alla dom gångerna man ser par med sina småbarn och tankarna går direkt till att varför har dom lyckats bli gravida och fått sitt barn innan vi ens kommit ett steg på den vägen. Det känns så otroligt orättvist då. Men när jag ser familjer med lite större barn så är inte dom känslorna lika starka, enbart för att dom fick barn innan vi började försöka.

    Vi kan konstatera att det inte är någon ofrivilligt barnlöst som har kommit på de reglerna. Risken är överhängande att det till slut är fler vårdköer en behöver stå i. 
    I mina öron låter det lite motsägelsefullt att man som yngre ska behöva vänta ännu längre när det "rimligtvis" bör vara en kortare väntan för en spontan graviditet, då borde tiden vara den samme för att få hjälp, för allt står ju uppenbarligen inte helt rätt till. Aja ingen större idé i att försöka sig förstå systemet... 

    Eller hur, känner samma, en på mitt jobb är gravid nu och jag känner bara "du var ju de NYSS chilla lite" haha... 

  • Lör 18 dec 2021 10:52
    #12
    Dibella skrev 2021-12-14 08:29:16 följande:

    Hade hopp ända in i sista stund om graviditet då jag ruvade på en blasto från frysen nu i början av december. Det blev dock inget och jag har knappt orkat andas sen dess. Först idag som det känns någorlunda okej att vakna på morgonen. 3 st IVF senare och vi har en kvar i frysen som vi kanske får sätta in näst nästa ÄL och sedan måste vi vänta till i maj för att få IVF cykel nr 4.

    Tycker det är sjukt jobbigt att behöva återigen vänta. Allt man gör, så oerhört trött på att vänta, trött på att svensk sjukvård inte kan ta barnlöshet seriöst, inte kan skräddarsy efter individ utan bara pressar alla genom samma mall och hoppas på det bästa. Trött på min kropp som även om den har ägglossning varje månad ändå inte förmår sig bli gravid. Trött på alla mina kollegor och vänner så blir gravida en efter en utan att ens behöva försöka. Trött på livet som barnlös som gör att man lever i konstant kris och limbo.

    Man måste få lov att klaga ibland för att komma igenom det.


    Jag är ledsen att du ska behöva vänta ett år till? varför vill de att du ska vänta när du är 30+?


    Fyfan jag beklagar, kan inte föreställa mig känslostormen när IVF inte lyckas, men det känns som att den slår olyckade naturliga försök med hästlängder, om det vart en tävling. 

    Varför måste ni vänta till maj om nästa inte tar sig? Är det för att kroppen ska få vila?

    Det är det enda man gör, väntar, väntar och städar köket. Skämt åsido. Jag tycker att utredningen borde kunna kompletteras på något sätt när allt ser "normalt" men det uppenbarligen inte går ändå. Men vad vet jag.

    Eftersom allt såg normal ut ville läkaren att vi ska försöka ett år till. Nu var jag där i torsdags, hos läkarens kollega och hon sa att mina prover tyder på lätt pco, ingenting hon jag gått hos sagt något om, vilket jag tyckte var mycket märkligt. Men nu har jag fått letrozol och ovitrelle till nästa cykel, är väldigt nervös över att ta spruta själv, men det känns skönt att kunna göra något aktivt i väntan. 
  • Lör 18 dec 2021 11:03
    #13
    Anonym (Gnällfia) skrev 2021-12-15 13:47:19 följande:

    Hej, jag vill också klaga av mig lite: jag och min man har försökt bli gravida i 1,5 år och har gjort en fertilitetsutredning som vi båda gick igenom utan anmärkningar. En person i min närhet kommer med tips hur man gör barn för denne och dennes partner lyckades på första försöket så nu ser dem sig som experter eller liknande. Vilket såklart irriterar mig, eftersom vi provat i ALLT under den här tiden och det gör mig så ledsen att alla runt oss blir med barn och vi bara står och trampar och får ovälkomna och NEDVÄRDERANDE tips. Varför tror vissa sig veta bättre än fertilitetsläkare? Vi är inte ens i samma sits, då dem fick hjälp och därför lyckades på första försöket medan vi inte får mer hjälp just nu eftersom inget är fel.

    Gudskelov vad skönt att få ut den här uppbyggda ilskan, bra initiativ till tråden!


    Jag kan verkligen inte förstå andra människors extrema behov av att alltid komma med tips i tid och otid, fattar dom inte att de enda det behöver göra är att lyssna och på sin höjd beklaga ens situation. 

    Sånna människor är en av mina topp irritationsmoment tillsammans med människor som envisas med att lägga sin väska på sättet bredvid i kollektivtrafiken trotts att det är rusningstrafik och de som ska gå på bussar/tåg innan andra fått gå av.  
  • Mån 20 dec 2021 07:54
    #14
    strelitzia skrev 2021-12-18 10:52:19 följande:
    Fyfan jag beklagar, kan inte föreställa mig känslostormen när IVF inte lyckas, men det känns som att den slår olyckade naturliga försök med hästlängder, om det vart en tävling. 

    Varför måste ni vänta till maj om nästa inte tar sig? Är det för att kroppen ska få vila?

    Det är det enda man gör, väntar, väntar och städar köket. Skämt åsido. Jag tycker att utredningen borde kunna kompletteras på något sätt när allt ser "normalt" men det uppenbarligen inte går ändå. Men vad vet jag.

    Eftersom allt såg normal ut ville läkaren att vi ska försöka ett år till. Nu var jag där i torsdags, hos läkarens kollega och hon sa att mina prover tyder på lätt pco, ingenting hon jag gått hos sagt något om, vilket jag tyckte var mycket märkligt. Men nu har jag fått letrozol och ovitrelle till nästa cykel, är väldigt nervös över att ta spruta själv, men det känns skönt att kunna göra något aktivt i väntan. 

    Alla steg är tuffa, när man känner att man inte kan nå botten mer så finns där alltid en lägre plats känns det som. Med tiden blir saker både lättare men också tuffare, svårt att förklara. 
    Vi måste vänta om FET inte ungerar i januari eftersom det helt enkelt är väntetid i landstinget, jag bad om att få börja vår 4e IVF cykel om det försöket blir minus och mensen kommer men blev nekad och hänvisad till 3 månaders kö-tid trots att man redan är "i systemet". Kändes oerhört tufft att veta att man måste vänta återigen.


    Väldigt tråkigt att ni måste vänta ett år till, men som du säger så är det skönt att göra något aktivt i väntan, vem vet, kanske är det letrozol och ovitrelle som räcker för er. Ovitrellen har en minimal nål som knappt känns, kommer gå superbra! Har du egen/regelbunden ÄL vanligtvis?

  • Ons 22 dec 2021 11:40
    #15
    Dibella skrev 2021-12-20 07:54:32 följande:

    Alla steg är tuffa, när man känner att man inte kan nå botten mer så finns där alltid en lägre plats känns det som. Med tiden blir saker både lättare men också tuffare, svårt att förklara. 
    Vi måste vänta om FET inte ungerar i januari eftersom det helt enkelt är väntetid i landstinget, jag bad om att få börja vår 4e IVF cykel om det försöket blir minus och mensen kommer men blev nekad och hänvisad till 3 månaders kö-tid trots att man redan är "i systemet". Kändes oerhört tufft att veta att man måste vänta återigen.


    Väldigt tråkigt att ni måste vänta ett år till, men som du säger så är det skönt att göra något aktivt i väntan, vem vet, kanske är det letrozol och ovitrelle som räcker för er. Ovitrellen har en minimal nål som knappt känns, kommer gå superbra! Har du egen/regelbunden ÄL vanligtvis?


    Exakt, en kan ju hoppas att en i slutändan blivit en starkare person av allt.
    Inte för att något annat jag gått igenom gjort de men någon gång ska väl vara den första haha...

    aha, jag hade fått för mig att det ofta gick undan när man väl kommit in, men det klart, olika landsting är olika belastade och corona har medfört kö också kan jag tänka mig. Vilket landsting är de?

    Vilken lättnad att nålen är liten! Jag läste om vissa som bara åt tabletter och hoppades att det skulle räcka men nu när jag läst mer så ska jag nog snarare vara tacksam över sprutan också. Nej den lever sitt eget liv, under sommaren och utredningen var den såklart exemplarisk, typ aldrig hänt förut, men ofta försvinner den ett par månader per år och resten från 27-50 dagar. Ringde för några årsen ang de, då bad de mig återkomma när det gått 6 månader, det gick 5 sen kom den. Jag var glad att slippa mens då men jag förstår nu att så ska det inte vara och tycker det är absurt att de inte bryr sig för ens efter 6 månader. 


     


     

  • Ons 22 dec 2021 13:41
    #16
    strelitzia skrev 2021-12-22 11:40:49 följande:

    Exakt, en kan ju hoppas att en i slutändan blivit en starkare person av allt.
    Inte för att något annat jag gått igenom gjort de men någon gång ska väl vara den första haha...

    aha, jag hade fått för mig att det ofta gick undan när man väl kommit in, men det klart, olika landsting är olika belastade och corona har medfört kö också kan jag tänka mig. Vilket landsting är de?

    Vilken lättnad att nålen är liten! Jag läste om vissa som bara åt tabletter och hoppades att det skulle räcka men nu när jag läst mer så ska jag nog snarare vara tacksam över sprutan också. Nej den lever sitt eget liv, under sommaren och utredningen var den såklart exemplarisk, typ aldrig hänt förut, men ofta försvinner den ett par månader per år och resten från 27-50 dagar. Ringde för några årsen ang de, då bad de mig återkomma när det gått 6 månader, det gick 5 sen kom den. Jag var glad att slippa mens då men jag förstår nu att så ska det inte vara och tycker det är absurt att de inte bryr sig för ens efter 6 månader. 


     


     


    Man kan alltid hoppas, jag känner snarare att denna resa gjort mig till en oerhört skör person och att det inte finns någon styrka alls i denna resa, men hoppas att när man är över på andra sidan så kan det byggas upp och kännas/ses som en styrka istället.


    Vi går på Sahlgrenska i Göteborg, dom verkar vara ovanligt sega jämfört med andra landsting tyvärr. Vart är det ni tillhör?


    Kroppen beteer sig alltid som bäst när den blir granskad såklart haha! Låter tufft att ha så långt mellan dock när man försöker bli med barn, andra får 5 chanser på 5 månader medan du t.ex. kanske bara fick 1. Hoppas att tabletterna kommer göra susen för dig med det. Jag fick jämnare ägglossning efter jag började dra i mig hästdoser av D-vitamin, läste på en del och kom fram till att det kan vara väldigt viktigt just för ägglossningen! Nu har det visserligen inte gett oss ett barn, men känns som att ÄL blir mer pålitlig.

  • Lör 25 dec 2021 21:58
    #17

    Här är en till som vill klaga! Har 2 barn sen tidigare med exet, med 1an blev jag gravud på första försöke. När vi ville ha syskon blev jag gravid på första försöket igen, blev dock missfall v 8.. blev gravid igen utan mens emellan och det gick bra. Så på 3 försök blev jag geavid 3 gånger.

    Har alltid tänkt att om jag träffar rätt man innan det är försent vill jag ha en till. I maj i år tog det slut med min pojkvän, och då bestämde jag mig för att försöka på egen hand. Tog ut spiralen i maj, efter några misslyckade inseminationer

    så gjorde jag försts ivfen i oktober, plussade till min stora lycka,men det blev ett ma som konstaterades på vul v 8.

    Jag vet attjag har åldern enot mig, men trodde väl i min enfald att det ändå skulle gå hyfsat snabbt eftersom det varit så himla lätt tidigare. Men inte då. Till saken hör att jag förlorade båda mina föräldrar 2020, relationen tog slut i maj 2021, så när ivfen tog sig tänkte jag att äntligen något att glädja sig åt. Och så blev det bara tårar och besvikelse av det med....

    Jag vet att många av er kämpat betydligt längre än mig, och jag hoppas det är ok att jag klagar trots att jag har 2 barn (men det är ju ändå en klagotråd). Hoppas vi alla både plussar och hinner föda under2022!!

  • Tis 28 dec 2021 01:42
    #18

    Trodde verkligen att jag skulle vara gravid den här gången. Hade inte samma pms som jag annars alltid har men lik förbannat är det negativt på stickan den här gången också. Förra julen var jag helt förstörd över att det inte hade blivit något men nu tänkte jag att det skulle vara annorlunda för det kändes annorlunda i kroppen och såg framför mig att nästa jul har vi en liten knodd. Men så sitter jag här ett år senare och känner mig misslyckad. Igen. Nu ska jag bara invänta den här mensen och nästa så får jag iallafall börja med letrozol...

  • Tis 28 dec 2021 11:00
    #19
    Dibella skrev 2021-12-22 13:41:05 följande:

    Man kan alltid hoppas, jag känner snarare att denna resa gjort mig till en oerhört skör person och att det inte finns någon styrka alls i denna resa, men hoppas att när man är över på andra sidan så kan det byggas upp och kännas/ses som en styrka istället.


    Vi går på Sahlgrenska i Göteborg, dom verkar vara ovanligt sega jämfört med andra landsting tyvärr. Vart är det ni tillhör?


    Kroppen beteer sig alltid som bäst när den blir granskad såklart haha! Låter tufft att ha så långt mellan dock när man försöker bli med barn, andra får 5 chanser på 5 månader medan du t.ex. kanske bara fick 1. Hoppas att tabletterna kommer göra susen för dig med det. Jag fick jämnare ägglossning efter jag började dra i mig hästdoser av D-vitamin, läste på en del och kom fram till att det kan vara väldigt viktigt just för ägglossningen! Nu har det visserligen inte gett oss ett barn, men känns som att ÄL blir mer pålitlig.


    Jag har också fått uppfattningen om att dom är segare, måste vara från podden jag vill ha barn jag har hört, av någon anledning. 
    Vi gjorde våran utredning på nordic ivfs samarbetes klinik i malmö, jag hade fått för mig att vi skulle kunna fortsätta där med ivf men det var nog högst önsketänkande haha.. 

    Jag har som tur är inte haft flera månaders uppehåll sen vi börja försöka. peppar peppar. Jag har också läst mycket om d-vitamin och tar någon extra tablett varannan/var tredje dag. Ville åkt på solsemester i februari för extra boost men nu känns det som osäkra restider. 

    Hoppas att du hade en fin jul!
  • Tis 28 dec 2021 11:07
    #20
    Emma1b skrev 2021-12-25 21:58:40 följande:

    Här är en till som vill klaga! Har 2 barn sen tidigare med exet, med 1an blev jag gravud på första försöke. När vi ville ha syskon blev jag gravid på första försöket igen, blev dock missfall v 8.. blev gravid igen utan mens emellan och det gick bra. Så på 3 försök blev jag geavid 3 gånger.

    Har alltid tänkt att om jag träffar rätt man innan det är försent vill jag ha en till. I maj i år tog det slut med min pojkvän, och då bestämde jag mig för att försöka på egen hand. Tog ut spiralen i maj, efter några misslyckade inseminationer

    så gjorde jag försts ivfen i oktober, plussade till min stora lycka,men det blev ett ma som konstaterades på vul v 8.

    Jag vet attjag har åldern enot mig, men trodde väl i min enfald att det ändå skulle gå hyfsat snabbt eftersom det varit så himla lätt tidigare. Men inte då. Till saken hör att jag förlorade båda mina föräldrar 2020, relationen tog slut i maj 2021, så när ivfen tog sig tänkte jag att äntligen något att glädja sig åt. Och så blev det bara tårar och besvikelse av det med....

    Jag vet att många av er kämpat betydligt längre än mig, och jag hoppas det är ok att jag klagar trots att jag har 2 barn (men det är ju ändå en klagotråd). Hoppas vi alla både plussar och hinner föda under2022!!


    Det klart du får klaga! Jag beklagar verkligen förlusten av dina föräldrar och förstår hur avgörande det kändes med en lyckad ivf, inte bara för längtans skull utan för hoppet om en ljusare framtid.  

    Hur gamla är du? Har du en ny ivf inplanerad?
  • Tis 28 dec 2021 11:23
    #21
    Lama21 skrev 2021-12-28 01:42:01 följande:

    Trodde verkligen att jag skulle vara gravid den här gången. Hade inte samma pms som jag annars alltid har men lik förbannat är det negativt på stickan den här gången också. Förra julen var jag helt förstörd över att det inte hade blivit något men nu tänkte jag att det skulle vara annorlunda för det kändes annorlunda i kroppen och såg framför mig att nästa jul har vi en liten knodd. Men så sitter jag här ett år senare och känner mig misslyckad. Igen. Nu ska jag bara invänta den här mensen och nästa så får jag iallafall börja med letrozol...


    Det där är det värsta, när ens känningar skiljer sig så mycket åt från de vanliga men ändå resulterar i samma besvikelse. 
    Känner så väl igen mig, tills i sommar, då har vi lyckats, tills nästa jul osv. "om jag blir gravid denna månaden så kommer den i x månad" en månad som flyttas fram varenda gång och tillslut blir ett nytt år.  
    Min äl denna månaden var beräknad till imorgon, men jag misstänker att den var redan i tor/fre, dagar då jag och min sambo inte var tillsammans... Men de betyder att jag också kan börja med letrozol snart, alltid något! 

  • Tis 28 dec 2021 14:45
    #22
    strelitzia skrev 2021-12-28 11:23:40 följande:

    Det där är det värsta, när ens känningar skiljer sig så mycket åt från de vanliga men ändå resulterar i samma besvikelse. 

    Känner så väl igen mig, tills i sommar, då har vi lyckats, tills nästa jul osv. "om jag blir gravid denna månaden så kommer den i x månad" en månad som flyttas fram varenda gång och tillslut blir ett nytt år.  

    Min äl denna månaden var beräknad till imorgon, men jag misstänker att den var redan i tor/fre, dagar då jag och min sambo inte var tillsammans... Men de betyder att jag också kan börja med letrozol snart, alltid något! 


    Brukar försöka tona ner förhoppningarna för att inte besvikelsen ska bli så stor, men den har gången var det så mycket som stämde. Vi fick besked på barnlöshetsutreningen att det såg bra ut, bara att jag inte alltid verkar ha ägglossning. När vi var där gjorde dom ultraljud på äggstockarna som visade att jag hade ägglossning på G, bekräftades nån dag senare med ägglossningstest. Och utebliven pms på det. Även om en del av mig inte vågade tro så trodde en större del av mig att det faktiskt hade gått den här gången. Hann börja tänka att jag skulle överraska sambon när han kom hem från sina föräldrar i en annan stad. Men nej, så börjar allt om igen.
  • Fre 7 jan 00:31
    #23

    Usch känner igen mig i mycket. Blev gravid "Oj hoppsan" december 2018, missfall. Försökt sen dess.

    Anmälde oss för utredning i mars 2020, kom till i september 2020. Utredning görs, hittar inga fel på oss.

    Tar cellprov då det snart ska gå ut. Svar i januari 2021, cellförändringar. Först kolposkopi och sen opereras dem bort i mars(hade tur med fantastiska läkare som sätter mig före i kön och påskyndar processen). Sen måste man ju vänta ett antal månader innan man kan ta ett nytt cellprov som måste vara bra. Det görs, allting bra!

    Vi kallas på ivf-möte i demember 2021. Blir informerade att köerna är långa och kan ta några månader innan vi kommer igång. Nu väntar vi på att få anmäla första cykeln.

    Jag vill spy på denna eviga jävla väntan, den tar knäcken på en. Massor med vänner har blivit gravida och fått inte bara ett utan vissa tom 2 barn under vår process. Hur ska man orka?

    Alla babyshowers för nära vänner man tvingat sig själv att låtsas vara glad på. Är trött på att låtsas vara glad och har smått isolerat mig själv från vissa vänner då det är svårt att vara glad för andras skull numera... :(

    Mvh Bitter

  • Mån 10 jan 23:18
    #24
    Cheneyney skrev 2022-01-07 00:31:41 följande:

    Usch känner igen mig i mycket. Blev gravid "Oj hoppsan" december 2018, missfall. Försökt sen dess.

    Anmälde oss för utredning i mars 2020, kom till i september 2020. Utredning görs, hittar inga fel på oss.

    Tar cellprov då det snart ska gå ut. Svar i januari 2021, cellförändringar. Först kolposkopi och sen opereras dem bort i mars(hade tur med fantastiska läkare som sätter mig före i kön och påskyndar processen). Sen måste man ju vänta ett antal månader innan man kan ta ett nytt cellprov som måste vara bra. Det görs, allting bra!

    Vi kallas på ivf-möte i demember 2021. Blir informerade att köerna är långa och kan ta några månader innan vi kommer igång. Nu väntar vi på att få anmäla första cykeln.

    Jag vill spy på denna eviga jävla väntan, den tar knäcken på en. Massor med vänner har blivit gravida och fått inte bara ett utan vissa tom 2 barn under vår process. Hur ska man orka?

    Alla babyshowers för nära vänner man tvingat sig själv att låtsas vara glad på. Är trött på att låtsas vara glad och har smått isolerat mig själv från vissa vänner då det är svårt att vara glad för andras skull numera... :(

    Mvh Bitter


    Men fy vilken resa du haft!! Men om man ska leta något positivt så vilken tur att cellförändringarna inte hunnit sprida sig! Är ni igång med ivf nu? Håller tummarna för er
Svar på tråden Klagtråd - Ingen graviditet 2021 heller...
Logga in
Bli medlem