Svärmorproblem
Det handlar om min svärmor. Jag och min sambo har en liten på 1 år. Jag har, sedan jag fick mitt barn, haft lite upp och ned med min svärmor. Hon är verkligen jättefin mot vårt barn. Köper jättemycket kläder och leksaker, ställer upp som barnvakt när vi behöver hjälp så är verkligen tacksam på det sättet. Jag har rykt ihop med henne 2 ggr där jag sagt ifrån henne. Båda gångerna har hon velat som velat gå in i hur vi sköter/uppfostrar vårt barn. Det kan vara allt från hur ofta jag skulle amma vår bebis ( jag skulle absolut inte amma oftare än var 3e timme) till hur vi skulle natta bebisen. Tillslut blev allt för mycket för mig när det var mitt första barn och jag kände verkligen att jag kunde sköta mitt barn. Så jag tog diskussionen med henne och berättade allt jag kände. Det slutade som med att hon tog allt så illa så hon hade tydligen frågat min sambo en gång när han skulle lämna bebisen till henne en gång om hen fick vara där för mig!?... Jag blev så arg för jag kände verkligen att hon gjorde sig själv till ett offer nästan. Min sambo säger att hon tar illa upp vid kritik. Men jag känner verkligen att jag måste få säga om jag upplever att jag mår dåligt. Sedan dess har det varit typ lite kyligt mellan mig och svärmor. När vi är där så kan hon helt plötsligt börja prata om sin andra son sambo, hur duktig hon är, hur de umgås bara dem två osv.. och jag känner verkligen att det är riktat mot mig. Jag vet att min sambos brors tjej känner ungefär samma som mig men hon har aldrig sagt ifrån som jag har. Hon är väldigt bra på att lägga konstiga kommentarer när jag är i närheten. Vi satt o pratade en gång och ett namn dök upp då sa hon "Åh så hette ju ** första kärlek". Tyckte det var så konstigt. Liksom när jag sitter där och allt. Senast nu när vi varit sjuka alla i familjen ska hon liksom insisterar på att vår bebis ska vara hos henne. Jag säger att det inte är ngn fara att jag kan ta hand om vårt barn även om vi är sjuka. Då går hon till min sambo o frågar samma sak, i hopp om att han ska säga annorlunda. Jag blir så ledsen. Min sambos bror och tjej här haft sina barn hos henne rätt ofta vad jag förstått. Jag har inte känt det behovet, jag har varit mycket med min bebis, för att jag vill. Hon fäller ibland kommentarer om det med. Jag har pratat med min sambo om allt detta och han förstår. Vi har bra dialog med varandra och jag känner att jag kan prata med honom om allt. Dock tycker han såklart det är jobbigt när det är lite kyligt mellan oss, vilket jag förstår. Men jag kan inte hjälp känna som jag känner. Känns som att hon inte vill ta att man säger ifrån henne. Då sätter hon sig lite på tvären mot mig. Skriver allt detta för jag känner att jag behöver lite hjälp i hur jag ska tänka kring allt detta? Är det fler som har liknande problem? Tacksam för svar