Normalt beteende?

Normalt. En son kommer alltid att vara en son oavsett ålder.

Normalt! Spelar väl ingen roll vilken ålder ens barn är i, det kommer ju alltid vara ens barn?

Min mamma visar alltid omtanke genom att kanske pyssla på håret eller läger en hand på mig, pratar vi om nått jobbigt så kan vi hålla hand som en tröst.

Låter kanske som du inte är van det bara, min pappa kramades direkt aldrig så när han försökte så kändes det lite konstigt men var för det var inte lika naturligt

Normalt! Min son är runt 25 år och jag kommer aldrig sluta krama honom eller klappa honom på ryggen när han går förbi. Eller ta i hans fötter om han lägger upp i knäet i soffan. Hans flickvän som aldrig kramats hemma tycker det är jättemysigt att vi har en nära relation där vi har mycket kroppskontakt så hon vill också alltid ha en kram när vi ses. Absolut inte konstigt.

Normalt.

Hej TS!

I min familj är vi väldigt fysiska av oss. Jag är närmare 40, min ena bror är 35 och min yngsta bror är 22. Vi kramas, vi kan pussas på kinden, vi kan massera varandra. Jag kan lätt luta mitt huvud mot brorsans axel om vi ser på film. Min brorsa kan lyfta morsan högt upp i luften för att retas. Vi petar varandra i sidan så att det kittlas, vi sätter en hand på armen eller axeln och så vidare.

För min man blev det här som en chock när han kom in i min familj och vi fick barn. Vi pratade ganska mycket kring det här, eftersom min man tyckte att det var obehagligt att till och med pussa vår bebis på huvudet, eftersom "pappor pussas inte." Nu, många år senare, så förstår han inte ens varför han kunde tycka så då. Min man ryggade tillbaka första gången han fick en kram av min mamma och pappa. Nu kan han slappna av på ett annat vis, men det tog några år att förstå att det finns olika familjekulturer.

Det sjuka är att DU uppenbarligen lägger nån sexuell aspekt i det hela. Tvätta din hjärna. Det är smutsigt därinne.