Hur har ni gjort med karantän/isolering inför förlossning?

Jag är ovaccinerad och har bf i början på januari och isolerar mig så gott jag kan nu. Jag undviker att vistas bland folk förutom besöken hos barnmorskan som jag går på, men det känns olustigt att min barnmorska inte har munskydd och att hon inte verkar tycka att jag ska isolera mig. Hon vill boka in besök efter besök och verkar strunta i att jag är ovaccinerad och ska ha barn snart. Det känns otryggt på nåt vis, de arbetar ändå med en riskgrupp.

Så tacksam för alla svar!! :)

Jag tycker att det känns svårt att säga vad som är en ?rimlig? isoleringsnivå för att både minimera risk för smitta och samtidigt inte bli GALEN av att gå hemma hela tiden och kunna njuta lite av tiden fram till bf.. Och inte döda relationen

Extremerna är ju tydliga:

- isolera sig 100% i hemmet och inte träffa någon under en lång period

- Leva helt ?som vanligt?, träffa folk och vara på plats på kontoret.

Ingen av dessa känns rätt - därför blir det ju en balansgång.

Hur tänker ni tex om följande nu med en månad kvar till bf? Skulle ni ?

1. gå på gravidmassage/pedikyr och liknande (ger ju ganska mycket livskvalitet till en tung gravidkropp och uttråkad själ)

2. fira jul med närmaste familjen? fira nyår med syskon (som inte har barn)?

3. träffa nära vänner hemma?

4. träffa nära vänner på fik/restaurang?

5. gå ut med mannen och gå på bio eller äta middag på restaurang?

6. åka in till sista jobbdagen (kontor) och säga hejdå till kollegor innan 1 års mammaledighet?

7. tillåta mannen att spela hockey utomhus med grabbarna?

Om er relation inte fixar lite isolering innan födseln, så borde ni inte skaffar barn. Vissa av sakerna på din lista är helt onödiga. 

Men som andra skriver, bara ni kan bestämma hur viktigt det är att han är med. 

7. tillåta mannen?  himmel!

Gor saker i den har ordningen:

1. Jobba.

2. Andra "måsten" som handla, hjalpa andra i behova av hjalp och vara utomhus ibland.

3. Andra 'lyxsaker' i en pandemi, som det mesta på din lista.

Himlar med ogonen åt någon som anser sig ha befogenheter att tillåta en annan vuxen människa att gora eller inte gora vad de vill. Pratar man om tillåtelse ska det handla om minderåriga, inte sin partner. Extra pinsamt blir det när man talar om tillåtelse i samma andetag man själv pratar om att gå på gravidmassage (vad nu det är, men antar det involverar närkontakt med minst en annan människa inomhus).

Så tacksam för alla svar!! :)

Jag tycker att det känns svårt att säga vad som är en ?rimlig? isoleringsnivå för att både minimera risk för smitta och samtidigt inte bli GALEN av att gå hemma hela tiden och kunna njuta lite av tiden fram till bf.. Och inte döda relationen

Extremerna är ju tydliga:

- isolera sig 100% i hemmet och inte träffa någon under en lång period

- Leva helt ?som vanligt?, träffa folk och vara på plats på kontoret.

Ingen av dessa känns rätt - därför blir det ju en balansgång.

Hur tänker ni tex om följande nu med en månad kvar till bf? Skulle ni ?

1. gå på gravidmassage/pedikyr och liknande (ger ju ganska mycket livskvalitet till en tung gravidkropp och uttråkad själ)

2. fira jul med närmaste familjen? fira nyår med syskon (som inte har barn)?

3. träffa nära vänner hemma?

4. träffa nära vänner på fik/restaurang?

5. gå ut med mannen och gå på bio eller äta middag på restaurang?

6. åka in till sista jobbdagen (kontor) och säga hejdå till kollegor innan 1 års mammaledighet?

7. tillåta mannen att spela hockey utomhus med grabbarna?

Kan du inte be henne att ta på sig munskydd? Vi har munskydd på min MVC, både jag och man och barnmorska! Antar att kontrollerna är för att hålla koll på att du och bebis mår bra? För min del är det också mycket fler besök nu än innan, tror att det är så för alla. Tror att det beror på att risken för tex. havandeskapsförgiftning är större nu på slutet? Så bra att ta blodtryck och urinsticka ofta så att man upptäcker snabbt om något blir sämre?

Jag är ovaccinerad och har bf i början på januari och isolerar mig så gott jag kan nu. Jag undviker att vistas bland folk förutom besöken hos barnmorskan som jag går på, men det känns olustigt att min barnmorska inte har munskydd och att hon inte verkar tycka att jag ska isolera mig. Hon vill boka in besök efter besök och verkar strunta i att jag är ovaccinerad och ska ha barn snart. Det känns otryggt på nåt vis, de arbetar ändå med en riskgrupp.

Av nyfikenhet, varför har du valt att inte vaccinera dig, trots gravid och då det är vad sjukvården rekommenderar? Att mamman blir sjuk i covid bedöms ju farligare för fostret än att ta vaccinet, även om vaccin så klart inte innebär 100 procent skydd mot att bli sjuk.

Jag är ovaccinerad och har bf i början på januari och isolerar mig så gott jag kan nu. Jag undviker att vistas bland folk förutom besöken hos barnmorskan som jag går på, men det känns olustigt att min barnmorska inte har munskydd och att hon inte verkar tycka att jag ska isolera mig. Hon vill boka in besök efter besök och verkar strunta i att jag är ovaccinerad och ska ha barn snart. Det känns otryggt på nåt vis, de arbetar ändå med en riskgrupp.

Jag är också en av dem som inte tagit vaccinet som gravid.

Jag kan isolera mig och vill därför inte ta risken med vaccinet. Oavsett hur mycket de säger att det är säkert och att man inte sett några risker för barnet så kan INGEN säga någonting om eventuella långtidseffekter på barnet.

Bara faktumet att man propaganderar vaccinet med antikroppar förs via mammans blod till barnet bör få oss att tänka till. Antikroppar kan föras via blodet till barnet, så kan naturligtvis även annat även om själva vaccinet inte i sig kan gå in i barnet.

Hade jag inte kunnat isolera mig hade jag troligen tänkt annorlunda och inte vågat riskera att inte ta vaccinet

Tänker du likadant kring de olika vaccin som finns för barnet sedan, eller är det bara just detta vaccin?