Hur känns det att kunna sjunga riktigt, riktigt bra?

Riktigt, riktigt bra vet jag väl inte om jag kan, men bättre än genomsnittet iaf. En relativt bra amatör.

Som redan skrivits är det till stor del en övningsfråga. Jag sjöng bättre för 15 år sedan av den enkla anledningen att jag övade mer då.

Men sen finns det flera delar av sången och man kan vara bra på olika saker. En fulländad sångare (tycker jag) är 1) tekniskt skickligt, 2) musikaliskt kunnig, 3) musikaliskt kreativ och 4) har förmågan att förmedla känslor.

1) Då har man bra kontroll på sin röst. Kan medvetet välja röstklang, sjunger rent, har stort tonomfång och kan sjunga såväl starkt som svagt.

2) Den musikaliskt kunniga kan sin musikteori och vad som funkar, kan jobba med musiken utifrån sina teoretiska kunskaper. Man kan tex teorier för hur man lägger stämmor, arrangerar, fraserar mm.

3) Den kreativa kan använda teknik och teori för att skapa något nytt.

4) ja, det behöver nog inte förklaras.

Jag är hyfsat bra på 1 och 4. Men brister i teori gör att jag också brister i kreativitet. Jag kan inte lägga stämmor spontant tex.

När folk gör musik kan det te sig nästan magiskt. Men det är det inte utan det handlar om kunskap och övning. Men precis som när en idrottare har ett flow och allt flyter på kan en sångare också ha det. Sång är väldigt fysiskt och sångövning påminner till stora delar om tex idrott- och dansträning. Det handlar om muskelkontroll, koncentration och uthållighet. Men när det tekniska flyter på utan att man behöver tänka så mycket på det då är det som jag föreställer mig Usain Bolts känsla när han flyger fram över banan. Det känns lätt och härligt, samtidigt som det kan vara fysiskt ansträngande.

Sen är ju sång också konst och kan beröra andra. Det är speciellt att få andra människor att känna, ibland starka, känslor med sin sång. Man kommer ju på ett sätt nära andra utan att för den skull känna dem.

Sången har också ofta två delar, texten och melodin/harmonin. Det är lite olika vad man fokuserar på. Ibland saknas text och då är det ju bara melodin/harmonin som man har som verktyg för att förmedla något. Då är sång väldigt likt att spela ett instrument.

Ibland är texten så viktig att man som lyssnare låter dålig teknik passera på ett sätt som man aldrig hade gjort om stycket var utan text. Ibland sjunger man på språk publiken inte förstår. Då måste man också lägga krut på själva musiken, snarare än texten.

Att musicera i grupp/flock är också något alldeles speciellt. Det skapar en särskild samhörighetskänsla. Och så låter det ju häftigt. Men gruppgrejen kan man uppleva utan att själv vara bra på sång och musik. Allsång på Skansen liksom. :)

Vet inte om det var svar på din fråga.