En jag känner jobbar på Södertörns högskola. Hon säger att i akademiska kretsar kallar många det ortenslang respektive ortenklang, för att utomstående ska förstå vad skillnaden är. OrtenSLANG innebär inte bara annat uttal än standardsvenska, utan också delvis annan grammatik (rak ordföljd t ex) samt delvis andra ord. För utomstående är ortensvenska ofta halvt obegriplig och låter som en blandning mellan svenska och andra språk, vilket det också är. OrtenKLANG däremot, innebär att personen pratar standardsvenska, men med en klang av förort. Oftast handlar det om att personen använder samma ord och grammatik som majoritetssvenskar, men behåller delar av ortens intonation och uttal. Enligt forskare är det viktigt, inte minst för integrationens skull, att KLANGEN (inte slangen) accepteras av majoritetssamhället som ett sätt att prata bland många andra, inte som något som måste slipas bort. Man sitter inte på en arbetsintervju eller föreläsning och pratar ortenslang. Det kan man göra med sina kompisar. Klang är en annan sak.