BIM Februari 2022

Hej allihop!

Hade hoppats att inte dyka upp här igen då jag plussade för bara någon vecka sen. Tyvärr slutade det i MF för mig, så nu blir det nytt försök. Vi har ett barn sen tidigare och två MF i bagaget, ett i v.9 och nu det senaste i v.5.

Är lite ledsen över det, men samtidigt så plussade vi efter bara ett försök, så försöker känna mig tacksam över det och ställa om till att februari kanske blir vår månad.

Lägger BIM som 11/2, men är lite osäker iom missfallet.

Angående Julbebis så resonerar jag som så att jag hellre riskerar det än att inte försöka. Min dotter tog över ett år att få till, så jag vill inte slösa tid genom att skippa en månad :)

Min lillasyster är för övrigt ett julaftonsbarn som fyller den 24e dec. Hon har väll inte tykt att det är jätteroligt alla gånger, men det finns ju en del positiva saker som tex att man inom många branscher alltid har ledigt då exempelvis :)

Lycka till tjejer! Februari är vår månad!

5/2 Ellobi (6:e försöket efter mf, 2:a barnet)

7/2 Holy93 (Tredje försöket, andra barnet)

10/2 Sofiaa90 (31år, sjunde försöker, första barnet)

11/2 Butembobaby (andra försöket andra barnet, mf förra cykeln)

18/2 Kiiwii (4:e försöket, tredje barnet)

20/2 LJM91 (5:e försöket, första barnet)

Jag klurar lite på det här med fertilitet alltså. finns ju statistik på hur stor sannolikheten är för befruktning om man har samlag vid ÄL beroende på ålder osv. Men känns ju som att om man, som i mitt fall, har sex kanske 3-4 gånger per ÄL-vecka så innebär det ju 3-4 separata försök. Har försökt 4 månader. Det innebär ju minst 12 chanser då det inte tagit sig. Sen har man gått hela livet och skyddat sig för graviditet haha samt tidigare blev jag gravid på första försöket. Känns bara så uppgivet. Tänker mörka tankar om att jag och min man kanske inte kan få barn. Tänk om han är steril? Tänk om vi inte är kompatibla?

(jag har barn sedan innan med en annan man). Är det någon mer som tänker sådana här tankar ibland? Hur håller man humöret uppe månad efter månad? Jag är snart 34 år och åldern är såklart en faktor som stressar mig. tror inte jag hade känt samma stress om jag var under 30 liksom?

ja det är ju så som du säger att 4 månader inte är länge egentligen. utan det handlar ju mer om en ologisk rädsla att det inte ska ta sig alls. Sen är jag ju tacksam för att jag har ett barn redan. Med han tog det 7 månader efter ett missfall men då tänkte jag att tiden berodde mest på att jag var i rätt dåligt skick efter missfallet. 

bebis kommer när bebis kommer så är det ju. Men man blir ju lite knäpp av att gå månad efter månad och tolka signaler ocj tecken. hade varit skönare att veta innan hur lång tid det skulle komma att ta haha. Lättare att veta att det tar ett år än att få en deppig överraskning varje månad vid mens hehe 

Haha ja man är inte så tålmodig direkt .

hur gamla är dina andra barn? Jag har en 5,5åring så är sjukt stressad. Har alltid velat ha kanske 2-3 år mellan syskon men separerade från mitt ex så fick ju lägga ner den planen. Men så kom min nuvarande man in i bilden och drömmen om syskon väcktes på nytt. Men man vill ju att barnen ska ha Så nära det går i ålder mellan sig ändå :/

ja jag har också blivit gravid av misstag men då var jag mycket yngre så kanske inte kan tillgodoräkna mig det haha 

Jag har redan börjat få ÄL-sekret upptäckte jag idag. Hade inte förväntat mig det förrän tidigast om en vecka, hoppas det inte är kroppen som luras