Inlägg från: Anonym (L) |Visa alla inlägg
  • Anonym (L)

    ”Omöjliga” attraktioner

    Ja absolut! I den här poden förklarar de exakt varför vi är några som fungerar så och hur vi kan hjälpa oss ur det. Hög igenkänningsfaktor och med självinsik kommer självkänsla. Råder dig att lyssna på detta podavsnitt där experter som arbetar med oss som har dessa problem berättar för oss varför, vad som driver beteendet och varför vi fastnar länge i personerna t ex långt efter vi inte längre är i någon relation med dem:

    open.spotify.com/episode/2lHm9RbNlQzWXCQ7SMNV7J&utm_source=copy-link

    Finns på Spotify, heter "Bakom Fasadenpodden, avsnitt 63, Kärleksberoende/Loveaddiction vi reder ut vad det är! Gäster: Training for love.

  • Anonym (L)
    Anonym (Help) skrev 2022-01-13 22:26:19 följande:

    Jag hade ju tre rätt tydliga frågor framför allt, dvs om någon kände igen sig och har samma problem och hur de hanterar det, och ifall de är nån som har nåt de ångrar att de inte agerade på.

    Vissa verkar ju tänka lite mer YOLO och jag undrar om det är så man ska göra, eller bara vänta och hoppas på det bästa haha


    Jag hanterar det enligt råden i poden jag länkade i mitt inlägg högre upp. Förstå att man fantiserar vilket ligger till grund för känslorna. Bestämma sig för att sluta fantisera om personen. Om du nu aldrig mer fantiserar om den där du är fixerad vid just nu, enbart lever i nuet här och nu så blir det omöjligt att fortsätta ruset.
  • Anonym (L)
    Anonym (XXX) skrev 2022-01-14 15:47:20 följande:

    Fast det blir också långtråkigare, och särskilt om man inte har så mycket annat som får hjärtat att klappa. Om man inte ska börja supa förstås, det är ju också ett sätt att känna sig lite gladare...


    Exakt! Fantiserandet är en flykt från verkligheten. Så vill man sluta upp så får man gå till botten med varför man har behov av att fly verkligheten till att börja med, varför man dagligen flyr från att fokusera på sig själv och det som är här och nu.
  • Anonym (L)
    Anonym (otillgängligt tillgänglig) skrev 2022-01-14 17:50:26 följande:

    Ja risken är ju att man bara kanaliserar denna rastlöshet på något nytt, Vad som krävs är ju att få förståelse för varför beteendet uppkommit och motivation samt att försöka genuint känna tillfredsställelse i sig själv och tomheten som kan uppstå.


    Lyssna på poden om du vill ha hjälp med detta. Det finns 12-stegsprogram som heter Anonyma sex- och kärleksberoende vilka är jättebra. Googla dem, gå in på deras hemsida och läs vad som är kärleksberoende, du kan göra ett online-test. Gå på deras möten.

    Om du har tröttnat på ditt beteende alltså.

    Till grund ligger en mycket otrygg anknytning som styrs omedvetet av rädsla för äkta närhet och intimitet. Det driver att dras till otillgängliga människor och ägna sig åt fantasier snarare än möten med personen där relationen sker i verkligheten i nuet, inte i fantasin på distans.

    Du kommer aldrig kunna skapa äkta intimitet i vardagen i verkligheten här och nu så länge du drömmer dig bort och fantiserar ihop relationer med otillgängliga människor där du baserar attraktionen på fantasior o. påhittade karaktärsdrag, situationer som inte skett och inte sker i verkligheten här och nu.

    Men jag vet ärligt talat inte om du verkligen är villig att ta dig ur din problematik du skriver att du har.
  • Anonym (L)
    Anonym (Help) skrev 2022-01-14 21:58:04 följande:

    Spännande tankar och idéer ni har kommit med! Mycket vettiga synpunkter. Jag skulle dock inte påstå att jag ängnar all min vakna tid åt att fantisera om dessa ?omöjliga attraktioner?, har alldeles för mycket i min vardag för det haha!

    Däremot har jag problem med att släppa dom över tid ändå, oftast beror det på att man stöter på människan kontinuerligt över tid och blir påmind. Men oavsett vad tror jag att jag hade haft enklare att släppa dom om jag faktiskt blev attraherad oftare. Man har ju folk i sin närhet som får upp intressen åt höger och vänster hur enkelt som helst, och glömmer de tidigare lika fort.


    Men om du verkligen räknar tiden i timmar som du ägnar åt att tänka på personen efter eller innan ni ses, hur mycket tid går då faktiskt åt att tänka på personen? Om du träffar honom 5 min i verkligheten och bara skulle tänka på honom just när du är med honom, och varken efter eller före det så skulle du inte behöva skriva den här tråden.

    Bara för att man känner sig attraherad av t ex en mördare sim sitter i fängelse betyder det inte att man någonsin tillåter sig att agera på de känslorna alls. Man bestämmer sig att inte välja partner med underlivet och kan känna attraktion men välja att inte agera ut attraktionen i handling och inte dela sina känslor med den som man med förnuftet inte tycker är lämplig. Man kan ju låta förnuftet fatta beslut, integrera förnuftet och därmed inte sluta känna utan bara inte agera i affekt.
  • Anonym (L)
    Anonym (Help) skrev 2022-01-14 22:35:13 följande:

    Men va? Ska man välja en partner man inte är attraherad av? Låter ju som upplagt för misslyckande.

    Och så mycket tänker jag ju inte på personen att det blir ett socialt problem och hindrar min vardag på något vis? Skrev inte tråden för att jag höll på att gå under mentalt(isåfall hade jag sökt upp en psykolog eller dylikt istället för att skriva här) som du får det att låta utan för att jag ville bolla lite tankar med folk i samma sits.

    Och jag har väl aldrig påstått att jag skulle vilja dejta en mördare i fängelset?


    Saken är att om du inte fantiserar om någon när du inte umgås med honom utan är närvarande med personen då du umgås med honom blir du ju endast attraherad av den som du umgås med, i vekliga situationer i nuet och då är ju inte den personen avlägsen.

    Att hålla på och skriva eller prata mycket om någon man är attraherad av i fantasin och drömmer om när man inte har honom framför sig är en typ av mental besatthet som spär på drömmeriet. Att både fantisera, drömma ihop en relation och sedan prata om det ofta eller älta i trådar om det är igen en verklighetsflykt, flyttar fokuset från att vara närvarande och behöva komma i kontakt med sig själv.

    Så där tänker jag inte gå med på.

    Jag känner att jag skrivit tillräckligt och eftersom du bara sökte andra med samma sak för att enbart skriva om det, och då leva ut de fantasierna ihop och spä på det hela så väljer jag att lämna tråden nu. Är inte intresserad att göda på beteendet utan är intresserad av att inte gå in i den där besattheten.

    Hoppas det löser sig för dig och om du vill fortsätta i detta så gör det, och vìll du någon gång få en riktig relation som fungerar i vardagen kan du kolla upp svaren i denna tråden.
Svar på tråden ”Omöjliga” attraktioner