”Omöjliga” attraktioner

Det där tror jag inte ett smack på. Det är ju därför som de tex misslyckas så ofta i alla dejtingprogram som Gifta vid första ögonkastet mfl. Alla som ge sig in i de programmet vill ju verkligen ha en partner och bli kära. Båda parter har samma mål, viket ju då borde lyckas varje gång. Experterna har vid flera tillfällen konstaterat att de kan skapa gynnsamma förutsättningar genom bra matchningar men de kan aldrig råda bot på deltagarnas attraktionsförmågor.

Ta tex alla trådar härinne där kvinnor oftast skriver att de har hittat en sån perfekt man som har allt, men de kan inte få till lusten och attraktionen till denna.

Jag tror man kan lära sig älska genom handlingar och umgänge men absolut inte styra över vem man blir kär i och får akut sexuell lust till.

Det är klart att det finns bioogiska förklaringar till varför vissa drag anses mer attraktiva än andra. Det visar ju forskning gjort på bebisar i nåt exempel tex att de pekar ut de med symmetriska drag och tittar extra mycket på dem och blir glada.

Men så enkelt som de exempel du tar upp stämmer inte för stora massan. För att se att någon ser bra ut rent objektivt med rätt drag, proportioner osv är inte lika med att man känner sig attraherad. Attraktion den som gör att man blir kär i någon handlar mer om egenskaper och kommunikation. På vilket sätt någon bekräftar en, igenkänningsfaktorer från relationer med föräldrarna och tidiga anknytningar. Sen kan också den ytliga smaken förändras med mode och liknande. En person med ful 80-talsfrisyr kanske hade gått en helt förbi medan samma person i elegant 60-talssvall och en viss typ av kläder hade gjort att alla cylindrar gick igång eftersom det förhöjt personens skönhet.

Attraktion är komplicerat och har sällan med symmetri att göra. Vissa faller för objektivt riktigt fula personer. Ta bara skådespelare, där vissa med typiskt fula drag har röstats fram som sexigaste personen flera gånger. Hur förklarar man då det?

Fast en dokusåpa är väl ett rätt dåligt bevis på hur något är. De som är med i en sådan vill väl främst bli sedda och kanske mer eller mindre kändis, kanske snarare än att bli bonde, gift, och så vidare. Eller?

När det kommer till känslor och man pratar om att "styra", så är det ju inte som när man styr andra konkreta saker. Det handlar mer om att vara medveten om hur man funkar, och där ha möjlighet att filtrera det på olika sätt. Om man som singel i ett läge umgås med en personlighetstyp som man vet inte är bra för en relationsmässigt, så kan man minimera den kontakten, och kanske ge en annan kontakt mer fokus i förhoppning om att man ska se något hos denne.
Om man vill alltså. Man kan  vara medveten om vad man dras till och acceptera konsekvenserna av det också. Då har man i alla fall gjort ett eget medvetet val.

Håller med om att man kan avstyra sig själv från att göra dåliga val. Men det är inte samma sak som att den personen som är ett bra val plötsligt gör dig varm av åtrå eller att du blir kär. Jag vet av erfarenhet eftersom jag intalat mig att jag var kär vid ett par tillfällen men det har aldrig fungerat. Varje gång har jag efter en tid vaknat upp iskall och känt våndor över att ha sex och vara fysisk. Grundkänslan av oattraktion har infunnit sig. För mig är det känslan av harmoni med en person och graden av lust att vilja vara nära, utforska som ofta styr mig i rätt riktning och ger hållbar kärlek i längden.

Ja absolut! I den här poden förklarar de exakt varför vi är några som fungerar så och hur vi kan hjälpa oss ur det. Hög igenkänningsfaktor och med självinsik kommer självkänsla. Råder dig att lyssna på detta podavsnitt där experter som arbetar med oss som har dessa problem berättar för oss varför, vad som driver beteendet och varför vi fastnar länge i personerna t ex långt efter vi inte längre är i någon relation med dem:

open.spotify.com/episode/2lHm9RbNlQzWXCQ7SMNV7J&utm_source=copy-link

Finns på Spotify, heter "Bakom Fasadenpodden, avsnitt 63, Kärleksberoende/Loveaddiction vi reder ut vad det är! Gäster: Training for love.

Jo, jag kan hålla med om att den där smått obeskrivbara kemin man kan känna inför vissa är svår att styra. Men lite som jag skrev innan så, om man känner sig själv hyggligt och förstår, så kan man välja.
Men också det att det där obeskrivbara också kan uppstå om man ger folk chansen lite. Ofta är det väl så för många att om man ger någon lite tid, så ser man och känner saker man inte annars skulle sett.

Det är exakt den där KEMIN jag fastnar för. Ath känna mig obeskrivligt dragen till en annan människa. Därför har jag också svårt att se varför jag ska ?ge folk en chans/nöja mig? när jag vet att det finns folk man kan känna en oförklarlig kemisk dragning till? Och nej denna dragningen går inte att styra, i alla fall inte för mig.

Sen om det har med feromoner, dofter eller vad forskare nu försöker komma fram till vet jag inte. Eller om det är just de faktum att jag blir attraherad/känner åtrå såpass sällan att när jag väl gör det blir det flera gånger värre än för genomsnittsmänniskan.

Du skriver att det kanske skulle bero på att du så sällan blir attraherad. Alltså jag har aldrig någonsin blivit attraherad på det viset på någon jag inte redan känner närmre (och därmed redan vet om allt det andra). 
Så för mig är det superkonstigt att bli så till sig om någon man inte redan lärt känna väl alls, så inte sällan utan ofta från min synvinkel!

Det verkar som en del människor har tendens att bli alldeles till sig vid något väldigt ytligt, och även om du inte hör till de som gör det konstant (eller riktigt lika galet och på sjukligt sätt som stalkern tidigare) hör du till dessa. 
Till viss del tror jag nog att det delvis handlar om att inse att det är en attraktion som delvis inte är riktigt verklig, utan till en viss del till en föreställning och fantasibild till människan. Mer som ett drogrus än verkliga känslor för en verklig person (naturligtvis är det en riktig person, men blir det så starkt till någon man inte redan är ganska nära och därmed vet sådant om redan så är det till en viss del kopplat till ens egna föreställning). 

Jag vet inte om man kan programmera om sig att bli annorlunda, och jag är nog lite extrem åt andra hållet. Det betyder naturligtvis inte att jag inte varit vansinnigt kär eller djupt förälskad i ett antal personer i mitt liv, men de känslorna kommer aldrig i ett så tidigt skede utan när man redan spenderat mycket tid tillsammans och lärt känna varandra ganska väl så byggs det upp. En flyktig sexuell attraktion har väl hänt någon gång kanske i onyktert tillstånd men jag har aldrig låtit det byggas upp till något mer i sig själv att jag inte kan släppa det. Inte för att jag är bäst i världen på att släppa och gå vidare, det är jag verkligen inte, men då handlar det om redan inledda relationer. Något så pass ytligt tillåts liksom aldrig växa till att bli så viktigt och stort. 

När det talas om folk som blir "kär i kärleken" är det nog lite något på spåret där när de gäller de som låter något inte helt verklighetsbaserat bli så stort. 

Så ja för mig blir det ofta om något som inte är helt normalt och hälsosamt händer så ofta som en gång om året.

En lite annan synvinkel på det hela.  

Smyger runt hans hus? Varningsklockorna ringer. 

Fast jag blir lite fundersam över vad du vill med tråden. Jag läste din TS som att det inte bara är mysigt att du inte riktigt har koll på dig själv. Att saker bara händer. Men så är det alltså inte?