Relation till päron

Jag bröt med min far vid 25, han var inte ens alkoholist utan bara en galen narcissist. Bara skönt att sätta punkt för det, har aldrig ångrat mig.

Med min mamma stör jag mig mest på att hon är en så svag person, kan knappt få fram vad hon tycker om man inte frågar tusen gånger och lyssnar vääääldigt noga. Jobbigt, men hon är som hon är och hon är väldigt snäll, så det får väl vara så.

Tyvärr har jag ingen större respekt eller uppskattning för någon av mina föräldrar. Jag träffar mamma en gång per kvartal kanske. Jag ringer en gång i veckan eller ibland lite oftare. Hon ringer aldrig mig och har i alla år sagt att hon "precis skulle ringa", men hon har ju telefonfobi bla bla. Jag är hennes enda barn och enda nära släkting, så det är knappast så att hon måste ringa en massa andra släktingar jämt.

Hon har så lite engagemang i mitt liv och sitt enda barnbarn så jag kan säga att det skulle inte påverka så värst mycket om hon inte fanns mer.

Det känns både sorgligt och som en lättnad, på något vis.