"stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

Tänk dig in i den här situationen:
Mamma vill skiljas, för pappa är inte snäll. Han slår inte och gör egentligen inget olagligt, men han är elak. Han kallar henne oduglig och kritiserar allt hon gör, varje dag år ut och år in. Hon vill bli fri från honom, för han gör henne olycklig och är på väg att ta i från henne allt självförtroende och all självkänsla.
Vad händer om hon tar ut skilsmässa? Barnen bor då 50/50 och tyvärr är pappan ännu elakare mot barnen. Han slår inte dem heller, men om hon lämnar dem ensamma med pappan i 5 minuter, så gråter de alltid förtvivlat när hon kommer tillbaka. Han får raseriutbrott över barnen, skriker åt dem, kastar saker, slår sönder barnens ägodelar, ljuger för dem, skrämmer dem och kallar allt det där för "uppfostran". Mamma skyddar barnen mot de värsta utbrotten nu medan de bor tillsammans som familj, men om det blir skilsmässa kan hon inte skydda dem när de är hos pappan. Så ja, hon stannar för barnens skull. För att skydda dem mot så mycket som möjligt tills de är tillräckligt gamla för att slippa bo hos pappan.