"stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

Är tillsammans med min fru för barnens skull.

Gillar henne som kompis och vi bråkar inte. Kan sitta och prata och ha trevligt. Men mer än så är det inte.

Konsekvenserna om vi skiljer oss skulle bli stora för barnen. Dom har det bra som det är nu. Det får fortsätta så.

Isåfall borde ju bland det absolut värsta man kan göra mot sina barn vara att inte leva i något förhållande alls, då har ju barnen ingen möjlighet att lära sig hur förhållanden ska vara?

Men så verkar inte personen som vägrar svara mig se på saken eftersom hen hänvisar till att barn enligt barnpsykologen mår mycket bättre med en lycklig singelförälder än i en kärnfamilj där kärleken mellan föräldrarna inte är tillräcklig.

Oavsett vad barnpsykologer menar eller vill ha fram tycker jag det är ett helt idiotiskt sätt att uttrycka sig att ?man tvingar på sina barn en framtid med en rad skilsmässor ? om man stannar i en relation för barnens skull.

Jag tvivlar inte alls på att någon barnpsykolog kan ha sagt så, säkert i välmenande syfte för att dämpa skuldkänslorna hos föräldrar som ligger i skilsmässa eller fundrar på att skilja sig.

Men vad en sådan klåpare till barnpsykolog inte förstår är ju att hen oavsett hur välmenande hen är ÄNDÅ förmedlar att skilsmässor, i allafall upprepade sådana är något negativt. Eller kan DU tolka ?tvingar på sina barn en framtid med en rad av skilsmässor? på något annat sätt än att det skulle vara något negativt man helst inte ska vilja att ens barn går igenom som vuxna?

Självklart är flera skilsmässor värre en bara en. Både för barnen men även för den vuxne. 

 

Och du har fortfarande inte lyckats svara ordentligt på en enkel fråga Angående något som för övrigt fler än jag här I tråden undrar.

Det enda du kan är att gå till personangrepp och vräka ur dig ordmassor.

Jag ser det inte alls automatiskt som något problem om mina barn skiljer sig flera gånger som vuxna, det är deras livsval och ingenting jag ska lägga mig i. 
Det är mina vuxna barn och inte jag som avgör om det är nödvändigt för dem att skilja sig helt oavsett om det är första, andra eller tredje skilsmässan.

Och jag kan verkligen inte förstå varför just detta att ens barn som vuxna kan komma att skilja sig FLERA gånger borde vara något man måste försöka förebygga.  Skulle det enbart vara viktigt att för sin egen och barnens skull skilja sig istället för att stanna för barnens skull i det första äktenskapet men inte i det andra och det tredje?!

Mår barn bäst av att föräldrarna skiljer sig istället för att hålla ihop för deras skull måste väl detta gälla även om den ena föräldern varit gift en eller flera gånger tidigare?

Frasen tvingar på sina barn en framtid med en rad av skilsmässor ingenting jag uppfattar som skrämmande. 

Nu vet jag inte hur många gånger jag bett dig svara på VARFÖR ovanstående skulle vara något negativt man inte ska vilja. 

 

Jag har hört många säga det där, och skrivit det på FL. Att man egentligen vill separera och att man mår dåligt i förhållandet men "vill stanna kvar för barnens skull".

Det är en så otroligt dålig ursäkt. Har barnen själva uttryckt att det är deras önskemål? Tror ni att barnen själva vill välja att bo med föräldrar som antingen hatar varandra, tappat känslor, är irriterade eller utbrända osv. ? Att låta barn växa upp i en miljö där föräldrarna inte kan leva i en hälsosam relation är inte "för barnens skull".

Jag tror många av er säger den ursäkten för att ni själva inte vill bli tvungna att träffa era barn varannan vecka.

Nu är det ju inte alltid att relationen är toxisk och olycklig. Finns många relationer där kärleken bara dött men där båda är vänner.

Klart att ett barn skulle må bättre av att bo med sina två föräldrar som ändå kämpar och tycker om varandra även om kärleken är död. Såklart barn vill bo med båda sina föräldrar! Där skiljer mans of för sin egen skull. Vilket inte är fel. Men att alltid hävda att barn mår bra av att föräldrar går isär som tappat stinget är fel. Det säger man bara för lätta sitt dåliga samvete

80% av fallen? Varifrån kommer den siffran? Källa på det, tack. Det är absolut inget jag känner igen från vår omgivning, våra tre barn har en hel del skilda kompisar, dessa bor 50/50, har även skilda kollegor med barn 50/50. Har svårt att tro att min omgivning skulle vara sådär särskilt unikt.

Nu är det ju inte alltid att relationen är toxisk och olycklig. Finns många relationer där kärleken bara dött men där båda är vänner.

Klart att ett barn skulle må bättre av att bo med sina två föräldrar som ändå kämpar och tycker om varandra även om kärleken är död. Såklart barn vill bo med båda sina föräldrar! Där skiljer mans of för sin egen skull. Vilket inte är fel. Men att alltid hävda att barn mår bra av att föräldrar går isär som tappat stinget är fel. Det säger man bara för lätta sitt dåliga samvete

Varför är det automatiskt så?