Trött på mig själv..

Det går ändå inte att jobba nu pga restriktionerna. Lika bra alla ger upp och stannar hemma, är det de vill.

Det låter som att du har det jobbigt i vardagen och att du skulle behöva få lite stöd. Ring din vårdcentral och berätta lite kort om dina problem så kommer de att kunna hjälpa dig vidare. 

Ska hon ta upp vårdplats för hon är omotiverad? 

Tycker det låter som du kanske har lite problem med depression kanske? Som någon skrev ta kontakt med vårdcentralen så kanske du kan få hjälp och börja kanske med terapi för dina känslor och tankar. Finns otroligt många som känner som du och du är inte ensam, det viktigaste är att veta att hjälp finns att få !

Ensamt nere på botten förstår jag...

Ensamt nere på botten förstår jag... Eftersom du försöker få sällskap.

Ovanstående kommentar var inte riktad till TS utan till den andre som tydligen är nöjd med det minsta man kan leva på.

Du kommer klara komvux TS, det tror jag säkert. Min pojkvän, vars mattelärare på gymnasiet sa till honom att han ALDRIG kommer klara grundläggande matte, klarade matte på högsta nivån. Jag hade också lättare för matte, fysik och annat på komvux. Det är lugnare tempo.

De flesta blir ganska överväldigande av en stor uppgift. De flesta bryter med saken i binder bitar. Ta en kurs åt gången och fira de bragderna. Tillslut står du där och har godkänd gymnasieexamen. 

Att inte ta sig för saker handlar också delvis om att tvinga sig. Jag tycker inte det är så kul att gå ut och jogga varannan dag men jag vet att jag mår bra av det. Om jag mår sämre så tar jag iallafall en promenad så jag rör mig litegrann. 

Se delmålen istället för hela vägen, tvinga dig till att ta tag i en mindre bit åt gången för att nå slutmålet. 

 

Hej. Man MÅSTE inte plugga. Vissa människor kan få ett bra liv utan en massa pluggår.  Testa att jobba några år utan utbildning! Kanske du kan börja plugga senare,efter några jobbår.  

doktor.se/fakta-rad/add/

Tänker direkt möjlig depressions diagnos av något slag, och på ADD eller annan npf. Inte helt otänkbart med kombinations diagnos. Just det att du beskriver att det har varit så här för dig, så länge du kan minnas och att du trots önskan/vilja inte lyckas reda ut det, gör mig misstänksam. 

Lisa, jag hade precis tänkt ge TS samma råd som du men du hann före. Delmål är viktig. själv brukar jag skriva ner saker jag ska göra i en checklista. Att sedan checka av punkt för punkt ger mig en känsla av tillfredsställelse.

Till TS vill jag också säga att hon garanterat kan klara vilken utbildning som helst. Hur kan jag veta det? Jo baserat på hur väl TS uttrycker sig och hur hon resonerar. Det framgår att TS är intelligent, reflekterande och mycket god förmåga att uttrycka sig. 

Av egen erfarenhet år mitt råd att minskar med på egentiden. Det brukar oftast vara när är ensam som de negativa tankarna gror och problemen uppförstorad. Bäst är om TS aktiverar sig och fyller dagarna med jobb, vänner, träning och studier etc etc. Eller kanske en pojkvän? Efter ett tag är de negativa tankarna och känslorna man ältade som bortblåsta. Lite av grejen är att man ska vara trött på kvällen. då sover man gott om natten.

så TS följ mins enkla råd och meddela mig hur det gått om ett år. Jag garanterar att du kommer uträtta stordåd! Lycka till