Två boende som ettåring?

Har hon inte träffat pappa när hon bott med bara dig? Det är väl bara att vända på rollerna nu med allt som ni gjort hittills?

Hur ska det annars gå till när du och barnets pappa inte bor ihop? Finns det äns något annat alternativ?

Varför skulle det vara problematiskt med 2 boenden det är ju faktiskt så verkligheten kommer se ut eftersom ni gått isär. Mina var 1 och 2 år när ja och deras pappa gick i sär vi körde varannan vecka direkt , vi hade koll på hur barnen reagerade och det var vid något tillfälle som barnen kom extra till mig då de uttryckte att de ville det. Idag är de 9 och 10 år och som vilka barn som helst. 

om jag fattar TS rätt så har barnet bott x antal månader enbart med mamman dvs TS - det framgår inte tydligt när ni separerade. Eller hur mycket umgänge pappan har haft med sitt barn under den tiden TS varit föräldraledig 
Pappan vill nu att boendet dvs nattsömnen flyttas till honom under den tid han är föräldraledig och att TS träffar sitt barn några gånger / vecka - om detta handlar om dagtid /em kväll eller även innebär övernattning framgår inte ?
TS oroar sig för att dottern o hon skulle få sämre kontakt ?.

Så länge pappan o dottern träffats regelbundet under hennes första år och hon får träffa dig någon / några dagar i veckan + varannan helg och DU  TS inför dottern  visar att du är ok med detta, att DU vet att hon har det bra med pappa o inte låter dig själv bryta ihop inför dottern så kommer det att gå bra!

Sen kan du bryta ihop allt du vill när du är hemma själv ? vet många föräldrar som bryter ihop på väg till jobbet i början när barnet börjat på förskolan.. att separeras från sitt barn är jobbigt även när det ? bara? handlar om en arbetsdag..och att inte kunna vara med sitt barn varje dag är jättejobbigt och man måste få som förälder känna så men för sitt barns bästa -  o du vill ju att ditt barn ska ha en nära relation till sin pappa-  så måste man också se att det är mitt problem inte barnets och man måste ge barnet tillåtelse att ha roligt och trivas även när man som förälder själv inte är med

Om ni bott tillsammans o båda jobbat heltid -vilket idag är väldigt vanligt- så hade du lämnat henne på förskola från 1-1 1/2 års ålder 9-10 timmar/dag eller mer ?då hade det varit helt främmande människor du lämnade henne till, människor som även om de är utbildade har en 14-15 barn till i samma ålder att ta hand om?nu handlar det att lämna henne hos hennes pappa som ju älskar henne precis lika mycket som du gör 

Jag tror ( baserat på  snart 30 år som förskollärare o mamma själv ) att så länge ni vuxna kan komma överens och att dottern får träffa dig varje vecka så kommer hon klara det galant?det är det livet som kommer vara hennes normala vardag och inget konstigt för henne alls? 
jag har haft barn i mina grupper där föräldrarna separerat tidigt i barnens liv, där de varit separerade när barnet börjat hos oss och 99,9 % av dessa barn är som alla andra  vad det gäller utveckling och trygghet 
De fåtal barn..o de barnen går att räkna på ena handens fingrar som mått dåligt av föräldrarnas separation är de barn där någon eller båda av föräldrarna lagt sin längtan efter barnet på den andre förälderns tid på barnet?dvs.. vid byte fokusera på hur mycket föräldern kommer sakna barnet o hur föräldern längtar till nästa byte då barnet ska hem igen?istället för att ta ett glatt farväl o uppmana barnet att ha riktigt roligt / mysigt med den andre föräldern 

( o TS vad det gäller att hon skulle tro att pappans flickvän är hennes mamma?ingen risk! Hon har full koll på vem som är hennes mamma även om hon säkert kommer tycka om flickvännen o skapa sin egen relation till henne precis som hon kommer göra till en ev bonuspappa i framtiden så finns det ingen  som kan ta den biologiska förälderns plats så länge denne finns med i barnets liv  3>  ) 

Eftersom hon bara är ett år gammal och har varit mest med dig skulle jag göra såhär att hon var hos pappa under dagtid. De känsligaste bitarna för ett spädbarn är sömnen och maten. Sedan kan hon sova där någon natt i veckan max. 

Det finns ingen anledning att stressa fram ett varannan-veckas-boende eller liknande. Hon är så liten än och det kommer med tiden. 

Jag förstår pappans situation, men det är ju barnet det handlar om. Jag hade tyckt samma om det var tvärtom. Barnets trygghet måste få komma i centrum här, inte föräldrarnas önskan om att få det bekvämt osv. 

Men vad är de folk inte förstår? Ni ska TS börja jobba och barnet har hittills bott ich sovit hos henne.

Pappan vill nu få samma möjlighet att knyta an till sitt barn och ha ansvar för dottern dygnet runt när han är föräldraledig på heltid. 

Såklart ska övergången göras utifrån barnets perspektiv men jag förstår absolut att han nu vill ha dottern boende hos sig, eftersom det är han som är föräldraledig och att dottern bott hos TS den period hon var föräldraledig.

Det handlar inte mer om 2 boenden än det gjorde när barnet bodde hos TS och träffade den förälder som inte var föräldraledig flera gånger i veckan. 

Först när pappan inte längre är föräldraledig så blir det aktuellt med växelvis boende, där barnet faktiskt flyttar mellan 2 boenden och sover i olika hem och då är det såklart bäst att börja med korta byten.