Abort eller inte? Hjälp!

Usch vad jobbigt! Har du gjort abort någon gång? Hur upplevde du det då? Själv har jag gjort två aborter. Ena gången kände jag verkligen Nej Nej NEEEEEEJ kring graviditeten, ville göra abort så fort som möjligt. Kändes som att en inkräktare tagit över min kropp. Den kirurgiska aborten gick snabbt och smärtfritt. Efteråt kände jag enbart lättnad.

...men den andra gången ville jag egentligen inte alls göra abort. Jag ville behålla barnet och se denne växa upp. Min partner var däremot inte alls med på noterna, och jag förstår honom, för jag var vid det läget student och han timmis. Vi bodde i en liten studenlägenhet och läget var verkligen inte optimalt. Jag grät medan jag rullades in i operationsrummet. Efteråt kände jag mig rätt okej ändå.

Hur känner du rent spontant kring att vara gravid och få ett nytt barn ...nu? Att börja om, att utmattningen kanske kommer tillbaka o.s.v. Att när barnbarnen kommer kanske det inte alls kommer orkas med som ni egentligen vill, om ni kanske har en strulig tonåring att ha och göra med.

...eller känns det snarare positivt? Ännu ett barn att följa och älska, nu med ännu mer skinn på näsan, en ännu längre relation i bagaget o.s.v? 

Jag hade nog funderat i de banorna.