Att göra slut
Hej alla!
Jag har varit tillsammans med min kille i ca tre år. Vi har, liksom de flesta andra relationer, haft våra upp och nergångar. Jag har känt ett tag nu att känslorna börjat svalna, att vi försökt så mycket att lösa allt och få det att fungera- och att jag nu känner att det inte går att göra mer. Vi försöker och pratar osv gång på gång utan resultat, nu har jag liksom lessnat.
Ett av våra problem är att vi har olika behov, han vill ligga mer än vad jag vill. Ofta har jag ändå gått med på det för hans skull, även fast jag själv inte velat men för att jag haft ångest och tänkt att det måste varit frustrerande för honom. Många av de gånger som jag inte ?gett med mig? har han blivit sur, vilket blivit ett följdproblem som i sin tur resulterat i att jag velat ligga ännu mindre. Bara tanken av att ?säger jag nej så blir han sur? är väldigt oattraktivt. Det har liksom blivit en ond cirkel.
Jag har tagit upp det här med honom flera gånger, hur det känns när han blir sur när jag säger nej osv och att det resulterar i att jag vill ligga ännu mindre. Men det blir ingen skillnad.
Förra veckan hände något som liksom blev droppen för mig. Jag hade ont och ville inte ligga. Han tjatade ändå, länge. Jag märkte att han blev irriterad. Jag sa klart och tydligt nej. Men han fortsatte och liksom försökte stoppa in den ändå. Jag blev både chockad och arg och sa tillslut ?jag har ont och det hjälper inte att tjata? sen gick jag och låste in mig och duschade.
Efter den här händelsen så har vi pratat mer och han verkar uppriktigt ångestfull och påstår att han förstår problemet och vad jag menar nu. Men för mig känns det som att det gått för långt, vi har ju liksom redan pratat om det flera gånger utan att det blivit någon förändring. Ska det verkligen behöva gå såhär långt för att han ska ta mig på allvar?! Sen, hur vet jag egentligen att det blir någon skillnad denhär gången när det inte blivit det tidigare?
Jag är som sagt less och känner att jag egentligen är i behov av att vara singel ett tag, fokusera på mig själv osv. Men samtidigt känns det så jobbigt att göra slut. Vi har varit tillsammans ganska länge ändå och jag vet att han egentligen är en bra kille som menar väl. Och han verkar verkligen jätteorolig att jag ska göra slut, så det är gruvsamt att behöva ?krossa hans hjärta? också. Samtidigt som jag nog själv är orolig för att lämna komfortzonen och hoppa ut i det okända.
Är det värt att ge det en chans till? Eller har ni något tips på hur man tar tjuren vid hornen och gör slut?
Tacksam för tips och svar. Känns som jag behöver en push, åt vilket håll som helst egentligen.
