Vad är problemet? Varför vill hon inte ha sex?

Jag känner igen mig i stor del av vad TS skriver. Sambon har inte överdrivet stort behov av sex, men när det väl blir av blir det bra. Men jag är precis likadan, när det gått för lång tid så blir man bitter och sur. Börjar nästan längta efter en separation så man kan ligga runt, skitlöjligt kan tyckas men känslor är ju svåra att styra över. Så fort det blir åka av så är bitterheten som bortblåst

Jag har fastnat i något slags limbo, vi hade redan från start inget sprakande sexliv. Sambon hade problem med samlagssmärtor, men det tog ju ett tag innan det kröp fram så i början tog jag upp bristen på sex som ett problem rätt många ggr då jag aldrig upplevt det innan.

Men då det kom fram så överlät jag till sambon att avgöra när det ska gökas, jag fixar inte att ligga med någon som bara ställer upp, så jag backade helt. Efter barnen så är smärtorna paradoxalt nog inget problem längre, men vi är fortsatt kvar i att hon får ta initiativet och jag inväntar det och tar tacksamt emot smulorna när någon ramlar av bordet..

Förmodligen skulle det bli mera fart om jag tog mera initiativ, och hon skulle förmodligen se det positivt att bli uppvaktad men vafan, det är svårt att lära en gammal hund sitta..

Jag har funderat länge och väl på detta men kommer ingenstans tyvärr, hon har aldrig under nästan 20 år tagit upp det självmant och tar helst inte upp någonting alls som hon ser som ett problem till diskussion. Kan aldrig tänka mig att hon är 100% nöjd med allt...