Min mamma anmälde inte mina övregrepp

Jag förstår att detta är en del av händelsen (övergreppen) som behöver bearbetas, kännas, sörjas och eventuellt slutligen integreras och försonas med.

Kanske kommer din mamma aldrig förstå precis vad hon inte visade dig i de där stunderna, att du kunde få vara trygg, att du var älskad och kunde känna tillit. Eller så förstår hon precis, men orkar inte kännas vid det.

Men det viktiga är ändå att du ska kunna få utrymme att ta itu med det som var. Har du någon psykolog eller terapeut? Eller har du funderat på det?

Jag tänker att din mamma har svårt för kriser vilket även är svårt för henne och att hon troligtvis gjorde sitt bästa. En anmälan var ditt val. Hade hon tvingat dig att anmäla så hade det inte heller varit ok.

Beklagar att du varit med om detta. Du borde söka hjälp igen och försöka komma förbi spärren.

Du måste släppa att din mamma inte agerat.
Livet går vidare.
Hur  gammal är du och mår du bra?

Jag tycker inte det var fel av henne att inte anmäla om du inte ville det. Att köra över ett offers vilja efter ett övergrepp blir ett ytterligare bevis att ens ord och vilja som offer inte spelar någon roll då. Det är oerhört påfrestande att gå igenom en polisutredning och tvingas sitta där framför främlingar och berätta om ens övergrepp i detaljer. Det är inget som bör tvingas på offer.

Däremot svek hon självklart dig genom att inte ge dig det stöd du behövde samt skaffa psykologisk hjälp för att bearbeta händelsen. Det finns inte så mycket att göra åt det, man får bara acceptera att vissa människor inte kommer finnas där för en i kriser. 

Hade ingen bra barndom med våld och skit, dock ej sexuella övergrepp.  Utvecklade PTSD, men detta utvecklades senare till complex PTSD p.g.a. obearbetade trauman och fel insatser. Jag har haft rätt okunniga psykologer, terapeuter. Räddningen kom för mig när jag fick tag i böcker om PTSD och senare har jag hittat psykologer som har bakgrund inom trauman. Och nu är jag på bättringsvägen, så ge inte upp. Trots att det kan kännas helt fel nu att gå till en psykolog, kan det kännas bättre lite senare i livet. Klarar man inte av det så ska man inte tvinga sig själv till det. 

Ditt breakdown berodde troligtvis på sexuella övergrepp ja. Alla vi har olika sätt att hantera trauman och din mammas sätt är troligtvis att stänga av allt och inte prata om det. Har folk i min närhet som har samma reaktion, man kan inte tvinga folk att prata om det. Man måste vända sig till andra personer som känner likadant.