Hur mår min mamma tror ni?

Mina föräldrar gjorde slut när jag var liten, men minns orden än idag fast jag borde ha varit för liten för att minnas något överhuvudtaget. Mamma lämnade oss med pappa som sedan sålde mig och mitt syskon för att få ekonomin att gå ihop till mat. Han sålde oss till hans chef som var ägare till ett barnhem. 

Han ångrade sig sen senare och kidnappade oss tillbaka. Efter 6 månader hos honom så kom en annan kvinna som hade tagit hand om oss utanför barnhemmet (som pappa stal tillbaka oss ifrån hennes hem). Hon kidnappade oss efter 6 månader tillbaka och sedan fick betalt för att adoptera bort oss och vi hamnade här i Sverige. 

Orden jag minns min mamma säga till pappa var; Du tar bra hand om barnen och är rädda om dom. Är du inte det så kommer jag med deras farbröder och hälsar på dig! 

Ah, har druckit lite just nu, så är lite extra känslosam antar jag. Bara undrar, tror någon v er att hon tänker på oss idag 31 år senare?? 

Beklagar din fruktansvärda barndom, jag hoppas att du och dina syskon till slut fann trygghet i Sverige hos era adoptivföräldrar. Som förälder så tror jag att man tänker på sina barn dagligen livet ut. Din mamma är förmodligen inte gjord av sten, hon undrar säkert hur ni har det. Hur hon mår är ju helt omöjligt att säga. Man får lära sig att leva med de livsbeslut man tar, så är det bara.

Tack för era svar här i tråden. Tog mig ett tag att våga öppna den då jag skrev den när jag var full. 

Kommer aldrig att hitta min riktiga mamma tyvärr. Har försökt och det gick inte. Vet inte ens vad hon heter. 

Iallafall så saknar jag henne och önskar att jag hade fått leva med henne. Men nu är livet som det är, antingen överlever man eller så gör man inte det. Men lycklig har jag aldrig varit förutom när jag har varit nyförälskad. 

Men bristen på trygghet och band har gjort mig till en ensam varg. Och lär nog alltid vara en misslyckad loser utan en egen familj. 

Tack återigen till er som vågade svara. 

Tack för era svar här i tråden. Tog mig ett tag att våga öppna den då jag skrev den när jag var full. 

Kommer aldrig att hitta min riktiga mamma tyvärr. Har försökt och det gick inte. Vet inte ens vad hon heter. 

Iallafall så saknar jag henne och önskar att jag hade fått leva med henne. Men nu är livet som det är, antingen överlever man eller så gör man inte det. Men lycklig har jag aldrig varit förutom när jag har varit nyförälskad. 

Men bristen på trygghet och band har gjort mig till en ensam varg. Och lär nog alltid vara en misslyckad loser utan en egen familj. 

Tack återigen till er som vågade svara. 

Tack för era svar här i tråden. Tog mig ett tag att våga öppna den då jag skrev den när jag var full. 

Kommer aldrig att hitta min riktiga mamma tyvärr. Har försökt och det gick inte. Vet inte ens vad hon heter. 

Iallafall så saknar jag henne och önskar att jag hade fått leva med henne. Men nu är livet som det är, antingen överlever man eller så gör man inte det. Men lycklig har jag aldrig varit förutom när jag har varit nyförälskad. 

Men bristen på trygghet och band har gjort mig till en ensam varg. Och lär nog alltid vara en misslyckad loser utan en egen familj. 

Tack återigen till er som vågade svara.