Anonym (?) skrev 2022-05-12 20:08:43 följande:
Kan förstå det på ett vis. Men samtidigt kommer ju all den tiden tillbaka sen, efter barnåren.
Kan dock förstå oron för att relationen ska spricka.
Fast det är ju inte helt sant. För alla barnens åldrar innehåller nya utmaningar för mig som förälder som tar min tid i anspråk på andra sätt. Jag måste ju alltid finnas där. Visst kanske jag hinner med körsång och gå på krogen nån gång varannan månad men sen är det fullt upp.
Blöjor och nattvak ersätts av trotsåldern och hysteriska utbrott ett år framåt... 6-års ålder brukar kallas lilla tonåren då samtidigt förskoleklassen och skolplikten börjar... En utmaning... Och så fortsätter det genom åren dom växer.
Jag själv har tre barn och min tid jag la ner på mina små bebisar kommer aldrig tillbaka. Samma intressen och samma liv innan barnen kom finns inte kvar. Den tiden är förbrukad.