Mitt liv fungerar inte
Jag är för Ärlig, för genuin och för tydlig.
Blir älskad av alla till en början, men sen hatar man mig.
Försöker bara vara ärlig och så rättvis som jag kan, även om det betyder att straffa mig själv.
Men brukar sluta med att jag blir anklagad för att tro att jag "är bättre än alla andra".
Jag är ingen som hävdar mig eller ska påtala alla andras brister så länge det inte har gått för långt till att bli orättvist, felaktigt, ha fått någon att må dåligt (vem som helst).
Jag platsar inte in i denna värld där falskhet belönas, där de som ljuger är de lyckligaste och mest framgångs rikaste.
Finner ingen plats för mig överhuvudtaget!
Och det roliga i det hela är att jag inte alls ser mig som bättre än någon annan, utan tvärtom, jag ger den all respekt och tro på personen, tills man blir huggen i ryggen (bildligt talat och även huggen, på riktigt).
Är man inte falsk så hatar människor en till slut.
Detta är mitt liv, så tänk efter innan du låter dina överväldigande känslor ta över när du skriver ett svar!
Återigen, jag är inte bättre än någon annan,möjligtvis det enda som jag är, är mer rättvis än någon annan. Återupprepade; även om det så är jag som behöver straffas.