Mitt liv fungerar inte
Ursäkta men jag får inte riktigt fram vad du vill med tråden...
Inlägg från: Anonym (S)
|
-
-
Ok då förstår jag.Anonym (Lonly in darkness) skrev 2022-05-14 16:31:27 följande:
Inget att be om ursäkt för ! Blev glad av din fråga ändå !
Inser att min rakhet kan vara en nackdel då andra inte hänger med i "svängarna".
Vad jag önskar få fram med min tråd är, vart på jorden ska jag bosätta mig på för att få vara med dom som inte utnyttjar, ljuger eller gör illa andra ?
Var på jorden finns det en folkgrupp där Genuitet existerar ? Känns snarare som att man behöver bli någon slags extremist, men då går man ju över gränser jag inte vill göra. Samtidig som jag kommer manipulera mig själv till att tro att det skulle vara det ända rätta.. och däri ligger ju falskheten gentemot mig själv och kan då heller inte förbli rättvis.
Men någonstans så har jag märkt av att "Hat" är det enda äkta / riktiga passformen som bör vara lättare att tillgå för att få vara den ärliga människan.
För ärligt talat, ALLA ogillar något, även om det är berättigat alt oberättigat. 99% av mänskligheten ljuger antagligen. Och 99.9999999 % av alla människor tar för sig av sin fördel medvetet trots orättvisa samt medveten om någon annans förlust.
En rolig grej ; En gång behövde jag skicka ett sms, men min mobil var sönder. Jag frågade då en random person på stan om jag fick skicka ett sms. Personen var snäll nog att låta mig göra det. Därefter tog jag upp en 20:a ur vänster ficka och en 50-lapp ur högra fickan.
Jag sa " jag vet att ett sms kostar ca 0,2 öre. Men jag har inte det utan lite mer. Du får själv välja vad du tycker att sms:et var värt ! Kosta det 20 kr eller 50kr?"
Personen plockade 50 lappen på 1 sekund.
Tror inte du kan hitta en folkgrupp där alla är på ett visst sätt utan i alla samhällen kommer det att finnas människor som fungerar och tänker olika.
Jag tror att alla människor har både positiva och negativa beteenden och jag tror att man behöver nog acceptera och hitta sin toleransnivå för att kunna vara och fungera i en social kontext och även till viss del anpassa sitt beteende.
För dig kan rakhet vara en beundransvärt och positivt medan för någon annan en egenskap som uppfattas som otrevligt och får dem att vända på klacken.
Man är olika och vad man klarar av är olika.
Det är inte svart och vitt. Men du har rätt att avgöra vad som är ok för dig, precis som andra har rätt till detta.
Är problemet för dig att andra ogillar ditt beteende eller är problemet att du ogillar andra människors beteenden? -
För dig är det något fint och självklart att ge av ditt överflöd.Anonym (Lonly in darkness) skrev 2022-05-14 21:57:22 följande:
Har aldrig sagt att jag inte dömer folk? Det genuina i det hela är ändå att hon faktiskt fick välja. Och hon fick ta med sig det och gå vidare. Inte så att man letat upp personen och sedan krävt det tillbaka direkt. SÅ rakt av var det ju genuint.
Däremot så påverkade det mig mer än vad jag för ögonblicket själv förstod eller var medveten om. Inte för att jag bryr mig om pengarna utan hur personen lyste upp över 30 kr mer. Likt personen hade hittat ett kilo diamant typ. Hon såg ritkigt proper ut och ej n¨ågon avsaknad av pengar direkt. Därav som jag blev så paff.
Jag hade själv aldrig tagit 50 lappen.Har själv tackat nej till hitte lön.
Var utomlands en gång och blev övertalad av en skoputsar pojke om att få putsa mina skor. Kändes så fel hela grejen. Men han gjorde det helt stolt och gick verkligen in för det! Så gav han massor mer pengar. Vad gjorde han? Killen hade aldrig haft råd med mina skor alls. Men han sprang och växlade pengarna och krävde att jag skulle ta tillbaka beloppet mer än vad han hade uppgett i pris. Han började nästan gråta.
Har även gått in matbutik och låtit tiggare få köpa mat för mellan 500-800 kr vid flertalet gånger. De har alltid erbjudit sex tillbaka, men har ALLTID tackat Nej!
Så ni får gärna döma mig för att jag i efterhand blev väldigt besviken över hur någon som redan har pengar valde att ta den största summan, som egentligen var obetydlig i dennes fall.
Men ja, Godhetsapostel är nog faktiskt rätta ordet! Rakt av! Därav alla mina problem, för folk klarar inte av någon sådan! Det ser man ju bara lite i denna tråden innan vi ens kom in så djupt i ämnet !
Men det är inte alltid mottagaren upplever det som något positivt utan för en del kan det till och med kännas förnedrande.
Kanske därför pojken blev förtvivlad, han ville inte ha välgörenhet. (Nu gissar jag ju bara men vet att en del fungerar så)
Samma med hittelön..
Att få visa sin tacksamhet kan betyda jättemycket, (jag vet hur lättad man blir), pengarna får agera symbol för detta, något som du på ett sätt "berövar" den som erbjuder dig det genom att tacka nej.
Men det är ju inte din avsikt såklart, du verkar inte vara någon som vill såra någon medvetet
Jag vill bara visa på hur olika man kan vara och kan uppfatta saker och ting...och att det inte finns en sanning.
Jag hoppas att du hittar ditt sammanhang, där du uppskattas för den du är. -
Hej igenAnonym (Lonly in darkness) skrev 2022-05-19 23:46:31 följande:
Gillar ditt inlägg mest av alla! Här har vi verkligen något som kallas för KONSTRUKTIV KRITIK!
Tyvärr hatar jag mig själv för små lögner och är inget jag gör med flit, utan får enorm ångest av att ha ens sagt något som kan uppfattas fel.
Som ex så lämnade jag ett arbete för att jag blev anklagad för att ljuga.
Hela situationen gick till såhär; Jag frågade en person om vilket av 3 alternativ jag skulle utföra en viss uppgift på. Personen svarade då; Gör som du vill, alla fungerar!
Så jag gjorde på ett av de 3 olika sätten som passade mig bäst.
Då kommer en annan person förbi och frågar om någon har sagt att jag ska göra sådär? Nu möttes vi i snabb haftighet och hade ingen möjlighet att stanna precis bredvid. Så allt jag hann att få ur mig var; "Ja, X sa".
Ångrade mig efteråt då X inte hade sagt att jag skulle göra specifikt just det alternativet utav de 3 olika. Personen som frågade mig om någon hade sagt åt mig att göra så, tyckte inte att man skulle ha gjort på det alternativet.
Så då sa X att jag talade osanning. Som han sedan sa så chefen hörde det. När jag sedan berättade för chefen hur allt hade gått till så upprepade han orden att han trodde att jag talade osanning. SÅ jag frågade honom om vad jag hade ljugit om?
Då svarar han, jag säger inte att du ljuger, jag säger att du kanske talar lite osanning. Så jag svarade att jag inte ville arbeta för någon som anklagade mig för att ljuga och slutade kort därefter jobbet.
Kanske jag är dum i huvudet, men för mig är osanning samma sak som att ljuga. Men antar att det är helt fel på mig som anser det ?
Jag tror du har ett annat sätt att se på sanningen än de flesta och att det kan ställa till det för dig i relationer och sociala situationer.
Jag tror (och detta är min tolkning) att du tänker att det finns EN sanning och att den är viktig att hålla sig till. Minsta avvikelse är att ljuga och ljuga är fel.
När någon ifrågasätter den sanningen så antingen ljuger den eller anklagar den andre att ljuga.
Att någon tror/tänker att du ljuger är väldigt kränkande för i ditt levnadssätt så gör du allt för att hålla dig till sanningen.
Men min fråga till dig är vem avgör om något är sant?
Du eller den du möter? Vems upplevelse är mest sann?
Jag tänker så här att alla har vi vår tolkning av det vi upplever och att den tolkningen är sann för den enskilde. Vår tolkning påverkas dock av väldigt många saker som vilka vi är (temperament och personlighet), vad vi har för erfarenheter, vad vi har för relation med den vi möter, vårt humör i stunden etc etc.
I din berättelse ovan så har du din tolkning av vad som hände med X. Men så ju har även X.
Du har även en tolkning av vad som hände med personen efter, när du sa att X hade sagt till dig vad du skulle göra. Den personen har ju sin tolkning.
Chefen i sin tur gör sina tolkningar av alla era berättelser. Vad han menade med att du for med osanning vet jag ju inte men en tolkning kan ju vara att just din historia kanske avvek lite från de andras och hans tolkning då blev att du förskönade lite.
Din tolkning var han tyckte att du ljög.
I din berättelse finns (utifrån mitt sätt att se på saker) alltså inte bara EN sanning utan många tolkningar.
Även om allt blivit inspelat så görs ju tolkningar av vad respektive person faktiskt menade med vad den sa och gjorde.
Jag menar att det inte finns EN sanning och att det blir väldigt svårt att leva i ett samhälle med tanken att det är svart och vitt. Rätt/fel. Gott/Ont. Konstruktivt/kränkande.
Jag tror du behöver fundera på om ditt sätt att se på "sanningen" gagnar dig eller om den faktiskt själper dig.
Om du vill ha relationer med andra människor så tror jag att du kan behöva öppna upp för andras perspektiv och hitta ett sätt att se att flera kan ha rätt samtidigt. Att alla har sina upplevelser. Att det inte är svart-vitt