Mitt liv fungerar inte

Om inte ditt liv fungerar får du ändra på dig för du kan inte ändra på andra.

Intressant synpunkt! Vad grundar du detta på? 

Håller med dig om att man behöver välja sina strider.

Men ärligt talat, är du verkligen så ärlig och rättvis på riktigt ? Eller anser du dig endast vara det själv ? För med en äkta ärlighet och framförallt en äkta rättvishet så går det inte att hålla tillbaka när det har gått för långt. "Takt o ton" låter snarare som att anpassa dig till att våga säga din åsikt sålänge ingen annan stör sig allt för mycket på det. Vilket alltså ALDRIG kan vara hela sanningen! Men rätta mig gärna om jag har fel? 

Som jag sa, blir alltid älskad till en början. En cirkus tid på cirka 2-4 månader. Sen har personen jag gillat mest av alla oftast ljugit både om det ena eller andra för att skydda sig själv. Men visst, det är okej, sålänge den är ärlig mot mig och inte skadat någon annan. Men har typ aldrig hänt.

Oftast när folk säger att andra ogillar dem trots att de "bara är ärliga", så är de i själva verket skitstövlar som sprider dynga omkring sig och gömmer sig bakom att de bara skulle vara mer raka och ärliga än alla andra.

Det du berättar om att personen i kollektivet gjort är verkligen dåligt beteende. Jag funderar på om ditt problem kanske grundar sig i att du har svårt att avslöja otrevliga människor - att du börjar umgås med dem och upptäcker först efter ett tag hur de verkligen är. 

Det finns väldigt många aspekter att ta hänsyn till för att kunna ge ett vettigt svar. Jag skulle säga att folk i allmänhet uppskattar folk som är raka och tydliga, men det får såklart vara någon form av måtta för de flesta ogillar att bli kritiserade.

Det du skriver är lite motsägelsefullt. Om man först blir väl mottagen, om folk tycker om en eller till och med älskar en för att sen bara sluta. Då skulle jag säga att det tyder på att den initiala bild du visar upp inte är genuin, dvs bilden i början är inte samma som senare. Det är det som är motsägelsefullt, annars borde det vara samma hela tiden.

Sen kan man ju såklart ha beteenden som stör andra, men ovanligt att det stör _alla_. Tror du behöver se över dig själv lite och om du har någon som står dig nära trots allt, prata med dem och be dem vara ärliga. Det är lite röd flagg att du upplever att i slutändan hatar dig (starkt uttryck) men du skriver absolut ingenting som påvisar att du har brister. Det enda du nämner är ärlighet vilket för mig inte är en brist. Men någon orsak finns det ju?

Att vara ärlig är bra, men vara ärlig jämt kommer alltid orsaka problem för sin omgivning.
Jag väljer att vara ärlig när man vill man ska vara det, annars väljer jag inte säga något som inte påverkar mig personligen på något sätt.

Och sen finns det massor av saker ingen annan har med att göra, så det kan man hålla sig för sig självt också och ändå samtidigt var en ärlig människa med integritet.

 

Rådet är, dra ned på ärligheten utan att börja ljuga, lagom är bäst som man brukar säga.

Jag är ärlig och rättvis när det behövs. Jag kräver inte millimeterrättvisa och 100% sanningar om precis allt. Man vinner inget på att tjafsa om petitesser. Jag har inga problem att säga mina åsikter men jag är smart nog att framföra dom på ett sätt som får folk att lyssna och förstå vad jag menar istället för att rapa upp allt utan eftertanke. Fråga dig själv vad som är viktigast för dig, att få ur dig din frustration och ilska eller att faktiskt göra skillnad?. Sen kan jag säga på en gång att jag absolut inte skulle uppskatta om någon annan får för sig att "stå upp" för mig om jag inte bett om det. Jag är fullt kapabel att hantera mina egna konflikter utan andras inblandning. 

Av någon anledning uppstår det drama i somligas liv gång på gång. Min upplevelse är att människor som "blir huggna i ryggen" och blir matade med lögner på rullande band är av en rätt speciell sort. Brist på acceptans, kompromisslöshet, och okontrollerade känsloreaktioner brukar vara de egenskaper dessa personer delar. Det är mycket bättre att inte hetsa upp sig och tänka igenom olika situationer innan man agerar, livet fungerar så mycket bättre då. Jag har själv varit tvungen att dumpa ett par vänner under livets gång som helt enkelt bara varit för mycket, tolkat allt negativt och inte klarat av att se saker och ting från fler synvinklar. 

Du hade mest otur att just den personen råkade vara girig. Kanske hon också behovde pengarna, du vet inte. Det hade lika garna kunnat vara en person som sagt att det var inget de ville ha betalt for. Tycker dock det var lite konstigt erbjudande av dig; du skulle bara gett tjugan till att bora med.

Jag tror inte du blir illa omtyckt för att du är för ärlig, jag tror det beror på hur du är ärlig.
Vad är troligast, att det är fel på alla, alla andra, eller att det beror på ngt du gör?
Kom också ihåg att din sanning inte gäller alla andra, så var försiktig med att berätta hur det "ska vara".