Så avundsjuk på vackra människor. :(

Hej TS! Ville bara skriva att jag verkligen förstår och känner igen mig. Trots att jag inte ser helt förfärlig ut ( är väl ganska medel egentligen skulle jag tro.) har jag haft förfärligt mycket problem med mitt utseende och mitt mående. När jag var 17 påpekade min kompis något om mitt utseende och efter det trodde jag verkligen att jag såg så förfärlig ut att jag inte ville gå ut. Under den tiden hade jag en söt kille som var galet kär i mig, och jag vågade inte ens träffa honom för trodde verkligen att jag var så ful att ingen kunde kolla på mig.Vi blev tillsamman sedan och var tillsammans i två år, så så hemsk var jag nog inte ;)  Det kan absolut vara så att du är ?ful? men tror väldigt mycket ligger i ditt huvud. Tror egentligen att min problematik i grunden hade med att göra att jag var deprimerad och osäker. Efter det har jag haft problem med psykisk ohälsa och för två år sedan blev jag dessutom diagnostiserad med en kronisk sjukdom som syns på utsidan precis som du. Det är det enda jag kan tänka på då jag har otroligt ont och jag är rädd att folk ska lägga märke till det. Men ingen av mina vänner bryr sig utan dom stöttar mig och min familj också. Jag har gett upp på att träffa killar nu på grund av att jag mår för dåligt, för vet du, relationer är verkligen inte det viktigaste! Men jag har trots allt hopp om att min sjukdom kommer bli bättre och då har jag ändå varit sjuk i två år, bara blivit sämre och sämre och lagt väldigt mycket pengar på vård utomlands och så vidare. Tro mig, jag vet hur mycket det tär på en att vara kroniskt sjuk! Har legat inne i flera månader ibland. Jag bryr mig knappt om hur jag ser ut längre, allt jag vill är att ha en frisk kropp och att slippa ha ont. Har du ont av din sjukdom? Får jag fråga vad det är för sjukdom, hur begränsar det dig? 

Även fast det känns som att du är ensammast i världen finns det folk som känner igen sig och också är i samma position som dig och vi får stötta varandra helt enkelt. Jag har mått lite bättre nu senast två månaderna just för att jag tvingat mig själv att gå ut och göra saker. Tycker du ska testa det och även psykolog hjälper. Tro mig, jag var ändå den som sa till alla att det var lönlöst eftersom det ändå var min kropp det var fel på. Jag hoppas att du börjar må bättre snart, trots att jag till 100% förstår vad du menar om att folk inte förstår hur det är att vara kroniskt sjuk, speciellt som ung. Kramar! 

Jag är säker på att du inte är så ful som du tror! Har också ett ganska asymmetriskt ansikte, det är ju olika vad folk tycker är snyggt men vet många som inte bryr sig så mycket om asymmetri. Och precis som du blir jag också trött på folk som säger att utseende inte är det viktigaste då det har en så stor plats i vårt samhälle vilket är tråkigt. Jag har mycket komplex som jag jobbar på. Men tror det växer bort lite när man blir äldre, då blir ju alla rynkiga och estetiskt fulare och folk slutar bry sig så mycket. 

Gällande din sjukdom eller skador så förstår jag att det är jätte jobbigt eftersom jag är i en liknande situation. Jag tycker inte att du ska ge upp utan fortsätta träffa läkare! Det har jag gjort och trots att det kanske inte alltid går att få resultat får man iallafall lite hopp. Utvecklingen går framåt och vem vet, om några år kanske dem kommer på något bra! 

Det är tufft när man känner att sin kropp är för ung för att inte fungera, eller det är iallafall så jag känner, men vad jag har läst har du ju haft det som barn men du kanske ändå känner igen dig i känslan. 

Vet ju inte mycket om dina skador eller problem men det jag kan tipsa om är bara att försöka njuta av små saker och speciellt de stunder där du kanske inte har ont. När du mår dåligt så försök att inte kolla dig i spegeln för mycket om du har ångest över hur du ser ut. När jag mådde som sämst kunde jag ställa mig och filma mig och peka ut varje liten asymmetri i mitt ansikte vilket verkligen gör allting så mycket värre, tror verkligen att så många hade mått bättre om man inte kollar sig i spegeln så mycket och tar kort. 

Hur gammal är du, har du familj eller vänner du kan prata med? <3 

Förstår dig TS. Att vara vacker är en sån gåva/tillgång och livet blir så mycket bättre och mer spännande. Man tjänar mer, har lättare för att få jobb, sex, partners, tjäna pengar, får mer respekt, mer framgång osv. Listan kan göras lång.
Sen finns ju grader av skönhet på samma sätt som att smaken är olika trots att det finns vissa utseendemässiga ideal i varje kultur och samhälle, varav vissa mer eller mindre alltid ansetts vara tecken på skönhet.

Vissa drag och proportioner återkommer hela tiden genom historien och anses åtråvärda.

Idag mer än någonsin är det ju omöjligt att undvika, då man får idealen upptryckta i huvet varje gång man sätter på en skärm, läser en tidning, ser en film, kollar runt på stan och ser skönhetstrender och vad som anses åtråvärt. Svårt att slippa denna hets med sociala medier och speciellt om man bor i storstäder där än ängsligheten kring mode och utseenden är extra stor och alla mer eller mindre tvingas in i samma mall.
 
Jag kan också bli otroligt avundsjuk på vissa typer av kroppar och utseenden, trots att jag haft många fördelar pga av mitt yttre och fått mycket uppmärksamhet och varit begärlig för många. Jag skulle kunna offra en hel del för att få ha en nästintill hårlös kropp med långa slanka ben och endast fjun till hår då jag brottats med hårighet sedan tonåren. Hade också gärna varit lite längre, smalare, snyggare tänder, mun, tjockare hår, snyggare leende och händer osv. Man blir nog aldrig helt nöjd, för det finns ju alltid konkurrens och minst lika snygga eller snyggare än en själv. Så gäller säkert också för supermodellerna och snygga kändisar som lever på sitt utseende.

Som tröst TS finns det alltid möjlighet till förbättring hur missnöjd man än är.

Att ändra frisyr, byta klädstil, sminka sig annorlunda, banta några kilo, börja träna och  t ex göra yoga, mindfullness och andra mer inåtreflekterande och kärleksfulla övningar och rutiner kan bättra på självkänslan och utstrålningen, likaså att utöva kreativa sidor och upptäcka sina inre talanger. Sånt gör en mer nöjd och vacker som människa:)