• Ons 18 maj 16:36
    12179 visningar
    61 svar
    61
    12179

    När livet inte blev som tänkt

    Ända sedan jag blev oplanerat gravid har jag varit lycklig men min sambo tvärtom. Vi har varit tillsammans i 10 år och är inte superunga. När jag märkte hans missnöje över att bli pappa så gav jag honom alternativet till abort flera gånger men det vägrade han. Så nu har vi köpt hus och det är dags för förlossning när som helst. Nu sitter jag här och har gråtit i en halvtimme, undrar om allt var ett misstag. Han blir bara mer och mer sur och har fastnat i en pessimistisk spiral. Nu har han fått för sig att vår ekonomi kommer rasa och att "allt kommer gå åt helvete" som han säger. Han målar upp framtida scenarion och tänker bara katastroftankar. Han har skapat ett problem av ett icke-problem. Vår ekonomi är bra, båda har fasta heltidsjobb och har en del undansparat. Nu sticker det plötsligt i hans ögon att det är jag som har dragit in mest pengar men vad spelar det för roll? Mina pengar är hans pengar. Vi är ett team som bor under samma tak. Idag fick han ett utbrott över att jag har lyckats vara mer ekonomisk än honom och jag fattar ingenting? Jag köper aldrig saker till mig själv i princip utan lägger pengarna på oss och huset. Vad spelar det för roll då vem som har "mest"? Jag föreslog ett gemensamt konto där vi lägger ihop allt men då blev han ännu mer arg och känner sig beroende av mig då och att jag blir hans "gode man". Alltså jag orkar inte bråka om detta, speciellt inte när jag är höggravid för det är så banalt. Han kallade dessutom vårt barn i magen för"en utgift i 18 år". Där brast det för mig, jag har haft en supertuff graviditet och kämpat i 9 månader, hittat lösningar på allt och försöker tänka positivt men han ser bara vår son i magen som en enda utgift. Inget känns kul längre och min energi håller på att dö ut. Jag är glad över hus och barn men han kunde ju ha sagt ifrån ordentligt från början att han inte ville detta.... Jag har aldrig tvingat honom. Känns hemskt att behöva separera i framtiden och riva upp allting för barnet när vi har det så bra egentligen. Men jag orkar inte leva såhär om det ska fortsätta :(
  • Svar på tråden När livet inte blev som tänkt
  • Tor 26 maj 20:10
    #51

    Hur har det gått? Hoppas att allt har gått bra med bebisen och att sambon antingen har skärpt till sig eller att du har någon annan som kan hjälpa dig. Kram

  • Fre 27 maj 09:31
    #52
    Seven Costanza skrev 2022-05-26 20:10:31 följande:

    Hur har det gått? Hoppas att allt har gått bra med bebisen och att sambon antingen har skärpt till sig eller att du har någon annan som kan hjälpa dig. Kram


    Han har "förklarat sig" med att han mår dåligt och har extremt dålig självkänsla och dåligt självförtroende. 
    Men det har inte hänt så mycket mer än så. Väntar fortfarande på bebisen. 
  • Fre 27 maj 12:14
    #53
    +1
    Jaegermeister skrev 2022-05-27 09:31:22 följande:
    Han har "förklarat sig" med att han mår dåligt och har extremt dålig självkänsla och dåligt självförtroende. 
    Men det har inte hänt så mycket mer än så. Väntar fortfarande på bebisen. 
    bra att han ändå fått syn på att det är inom honom själv som dessa känslor bor och inte något som han kan anklaga dig eller bebisen för att ha skapat. Graviditeten har bara gjort att detta har kommit upp till ytan mer än förut. Ett råd är att kolla upp med BVC om det finns föräldrautbildningar genom dem eller kommunen eller pappagrupp eller liknande som han kan gå för att känna sig säkrare i allt nytt som kommer med att vara förälder. Lycka till med allt 
  • Sön 5 jun 19:31
    #54
    +1

    Hur går det? 

  • Lör 18 jun 05:37
    #55
    Lilant skrev 2022-06-05 19:31:46 följande:

    Hur går det? 


    Det går skit.

    Vårt barn är nu några veckor gammal och har såklart kolik. Han tål inte barnskrik och jag får ta precis allt. Han säger att han inte älskar barnet och insåg försent att han inte ville ha barn (när jag inte kunde göra abort längre alltså). Det lutar väl mot separation... Jag som trodde jag hade mannen i mitt liv och var så glad över hus och barn med honom. Han vill annat i livet :(
  • Sön 19 jun 20:54
    #56
    +1
    Jaegermeister skrev 2022-06-18 05:37:25 följande:
    Det går skit.

    Vårt barn är nu några veckor gammal och har såklart kolik. Han tål inte barnskrik och jag får ta precis allt. Han säger att han inte älskar barnet och insåg försent att han inte ville ha barn (när jag inte kunde göra abort längre alltså). Det lutar väl mot separation... Jag som trodde jag hade mannen i mitt liv och var så glad över hus och barn med honom. Han vill annat i livet :(
    Han låter som ett riktigt as. Var glad att du blir av med honom, du och bebis kommer ha det bättre själva!

    Tycker också att du kan tala om för er umgängeskrets och gemensamma vänner hur han betett sig. De kan gott få veta vilken liten idiot han är.
  • Sön 19 jun 21:04
    #57

    Har du någon som kan hjälpa och stötta dig? Har ni någon som kan be mannen att skärpa sig? Tänker att det nog är bra om ni är ifrån varandra ett tag. Men ta inga stora livsbeslut när hormoner sprutar men en paus och andningshål från honom vore nog bra. Sätt dig själv och din älskade son o första rummet.

  • Sön 19 jun 21:38
    #58
    Jaegermeister skrev 2022-05-27 09:31:22 följande:
    Han har "förklarat sig" med att han mår dåligt och har extremt dålig självkänsla och dåligt självförtroende. 
    Men det har inte hänt så mycket mer än så. Väntar fortfarande på bebisen. 
    Exakt vad jag tänkte låg bakom det ynkliga beteendet. Be honom söka samtalsstöd medan tid finns, börja med vårdcentralen, de kan fixa bra hjälp utan kostnad. Det kan bli bra, han verkar ju ha insikten trots allt. Bara han vill så kan han ta tag i detta , men det gör man inte på egen hand.
  • Sön 19 jun 23:54
    #59
    Vispen74 skrev 2022-06-19 21:38:30 följande:
    Exakt vad jag tänkte låg bakom det ynkliga beteendet. Be honom söka samtalsstöd medan tid finns, börja med vårdcentralen, de kan fixa bra hjälp utan kostnad. Det kan bli bra, han verkar ju ha insikten trots allt. Bara han vill så kan han ta tag i detta , men det gör man inte på egen hand.
    TS ska inte ge någon mer chans till den mannen! Hon ska lämna, helst igår!!!
  • Tis 21 jun 15:00
    #60

    OT OT OT Men får tankar och jag minns gången när jag personligen hörde ngn säga med en suck att.....-"Ja livet blir ju inte alltid som man tänkt sig"! Då sades det av en arbetskamrat som fått bröstcancer. En ung mamma med två små barn. Hon fick återfall i sjukdomen rätt snart och dog! Minns än när jag fick höra det och det är 30 år sedan.

  • Tor 23 jun 21:11
    #61
    mari123 skrev 2022-06-21 15:00:59 följande:

    OT OT OT Men får tankar och jag minns gången när jag personligen hörde ngn säga med en suck att.....-"Ja livet blir ju inte alltid som man tänkt sig"! Då sades det av en arbetskamrat som fått bröstcancer. En ung mamma med två små barn. Hon fick återfall i sjukdomen rätt snart och dog! Minns än när jag fick höra det och det är 30 år sedan.


    Jo. Det finns grader i Helvetet, och TS ska få ett BARN - inte en dödlig sjukdom. Även om hon och sonen blir ensamma, så har de varandra. Och hon kommer aldrig att bli riktigt ensam mer, för hon kommer hela sitt liv ut att ha en son. Med detta sagt, så förstår jag att det känns kymigt just nu, OM det blir så att den där kärnfamilj-i-hus-drömmen spricker. Så är det ju. Men andra har överlevt det och blivit lyckliga igen!

    Men vi får väl hoppas att mannen bara har fått kalla fötter... Det är inte så ovanligt att män får det i den situationen. Eller gravida kvinnor, för den delen. Det är en stor omställning.
Svar på tråden När livet inte blev som tänkt
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.