Jag blir galen! Kollega säger att vi skyller på henne för att hon är mörkhyad.

Som rasifierad ung kvinna så startar man på ett par minus på en arbetsplats som denna, och det redan första dagen i dagens Sverige.

Det här är en chefsfråga, chefen ska inte spela med i snacket om hudfärg. Det är förmodligen ett försvar från din kollegas sida, och det bygger ofta på rädsla. Rädsla för att visa på bristande kompetens, rädsla för att bli utesluten, rädsla för att fråga.
Så ta det som ett tillfälle att jobba på er kultur. Fastställ vad för regler som gäller när det kommer till ansvar. Hjälps man åt, avslutar man det man får till sig, under vilka förutsättningar backar man varann? Kan man ha ett upplägg där man regelbundet (varje vecka, varannan vecka) stämmer av hur man lägger till så att man på ett strukturerat sätt hjälps åt? Kan underlätta för den som har svårt att "be om hjälp".
Eller en tavla där alla bockar av hur man ligger till i processen (om det är möjligt sett till arbetet) så blir det synligt utan att man behöver säga rakt ut att man ligger lite efter?
Alla i en arbetsgrupp är varandras arbetsmiljö och det finns ett visst mått av ansvar i det som kallas medarbetarskap. Där man inte bara ska sköta sig själv och skita i andra utan delta och främja både en god arbetsmiljö och såklart bidra till verksamhetens mål.

Det är jättetrist att hon känner sig nödgad att dra något slags rasistkort. Och jag håller med om att det faktum att man klarat en rekryteringsprocess inte behöver garantera att /i vilken omfattning  man klarar själva arbetet.

"Vi är totalt 43 personer som jobbar och bara 4 st har annat ursprung än svenskt. " Och "För att hon är svart (det är hon inte, hon är mörkhyad, men inte svart) 

....
Personligen reagerar jag på att frågan om personen överhuvudtaget är svart kommer fram och om att TS far fullständig koll på andra i gruppens ursprung.

Kollegan är kanske en "vanligt" latmask, men att man genast går i fällan att diskutera hudfärg, benämning på denna och resten av personalens ursprung är liksom en rätt tydlig ledtråd om att arbetsplatsen.

För ärligt talat, om någon tycker sig vara orättvist behandlad p.g.a. att den är svart funkar det inte att hävda att hon minsann bara är mörkhyad! 

Att kalla eller annars antyda att någon rasist är en grav förolämpning. Det är helt oprofessionellt att kalla någon det på en arbetsplats.

Det där är en person som kommer fortsätta skapa konflikter, sköter den dessutom inte sina arbetsuppgifter så bör ni göra er av med personen illa kvickt.

Jag tycker ni gjorde rätt ändå. Till slut kommer chefen att inse att jobbet hon har blivit ålagd inte blir gjort och då får de hantera det problemet när det uppstår.

Sedan kan jag som svart kvinna säga att vissa är lite känsliga och känner sig utsatta på olika sätt, vilket kan vara förståeligt ibland. Det är så olika hur utsatt man har blivit för rasism under livets gång och man blir säkert mer misstänksam ju oftare det sker. 

För min egen del har jag sällan tänkt på min hudfärg på jobbet och jag har alltid haft lätt att skapa goda relationer på arbetsplatsen. Men där är ju folk olika, oberoende av vad man har för hudfärg.

Många av oss kallar oss svarta även om vi är bruna, det kanske kan vara bra att veta. Svarta människor har många olika nyanser från beige till djupsvart. Det vi har gemensamt är att vi har rötter i Afrika. 

Förstår dig helt. Men man ska egentligen inte gå in så mkt diskussion med kollegor generellt. Det är en arbetsplats. Man vänder sig till chefen. 

Att vi jobbar efter våran kollega det märks vem som har gjort vad. 

@Lollo Att inte utföra sina arbetsuppgifter och därmed forsla över merarbete på sina kollegor är upphov till stor frustration oavsett vilken hudfärg personen har. Man kommer inte undan det genorm att anklaga folk för rasism. 

ELLER kanske gör man? 2022

Jag bryr mig ärligt talat inte om vilken hudfärg en kollega har. Det betyder däremot inte att jag inte om jag tänker efter inte vet hur många som har en viss hudfärg. Skulle någon fråga mig hur många skalliga kollegor jag har skulle jag efter någon minuts betänketid kunna svara. Eller hur många män resp kvinnor vi har. Det betyder varken att jag går och tänker på det dagligen eller att jag diskriminerar de skalliga männen.

Vi har lyckats med en grym felrekrytering vid något tillfälle. Hen gick igenom alla tester och alla tyckte det kändes jättebra till hen började. Vi tillbringade sen över 1 år med att försöka få det att funka eftersom hen inte alls hade de kvalifikationer som vi trodde. Hen i sin tur hade missuppfattat vad vi sökte. I vårt fall redde det ut sig till slut och hen gör idag ett jättebra jobb även om det inte är exakt vad vi tänkte oss när vi utlyste tjänsten.

Det bästa ni kan göra är att inte täcka upp för chefen har rätt, det är supersvårt att avskeda någon. Täcker ni upp blir det aldrig tillräckligt allvarligt för att hon ska få en varning för något konkret och om jag inte minns fel krävs 3 varningar för att man ska få avskeda någon.

Jag hade gjort som du med en tvist. 

Dvs. Personen levererar inte och lämnar över halvfärdiga uppgifter.

Antingen låter du hennes arbetsuppgifter ligga eller så går du in till chefen och sägner att hon lämnat detta och du vill veta vilken prioritet detta är. För om du ska göra klart hennes delar så måste du avlastas från dina uppdrag. om chefen ligger på att du ska jobba 150% istället för dina 100% för att hinna med både dina och hennes uppgifter så kräver du övertidsersättning och att det skriftligt anges att du måste jobba över. 

Ta inte på dig hennes skit. Var inte den duktig flickan som räddar upp bolaget på egen bekostnad. Ska du göra hennes jobb så ska du ha ett motiverande för övertiden och ett regält påslag på lön annars får det falla fritt. Det är inte ditt ansvar att få kollegan i arbete. Det är din chefs jobb. Slut på sötebrödsdagarna. Din chef har lön för att hantera detta. Du är inte anställd att lösa personalfrågor.