Jag blir galen! Kollega säger att vi skyller på henne för att hon är mörkhyad.

"Vi är totalt 43 personer som jobbar och bara 4 st har annat ursprung än svenskt. " Och "För att hon är svart (det är hon inte, hon är mörkhyad, men inte svart) 

....
Personligen reagerar jag på att frågan om personen överhuvudtaget är svart kommer fram och om att TS far fullständig koll på andra i gruppens ursprung.

Kollegan är kanske en "vanligt" latmask, men att man genast går i fällan att diskutera hudfärg, benämning på denna och resten av personalens ursprung är liksom en rätt tydlig ledtråd om att arbetsplatsen.

För ärligt talat, om någon tycker sig vara orättvist behandlad p.g.a. att den är svart funkar det inte att hävda att hon minsann bara är mörkhyad! 

Jag har ett företag på ca 10-20 anställda. Jag anställer nästan uteslutande svenskar och sydasiater, någon skön sydamerikan också.

Min uppfattning rent generellt är att svenskar mer skötsamma, mindre beägna att fuska, trevligare utåt och mindre benägna att ställa till med drama. Asiater(thailändare, japaner, vietnameser, koreaner) är också väldigt artiga och skötsamma.

Jag hade undvikt folk från Östeuropa, Balkan och Spanien. 
Jag hade starkt undvikt folk från Mellanöstern. Jag hade även starkt undvikt folk som är uppväxta i svenska förorter och som riskerar föra med sig ghettomentalitet. 

Så hade jag resonerat om jag var företagare. Svenskar är mer förtroendeingivande överlag. Men jag vet att det finns värdelösa svenskar också, alla är inte bra. Sedan finns det ju även undantag bland grupperna jag nämnt som jag starkt undviker. Men har man ett företag så chansar man inte.

Jag är själv inte svensk ska sägas. Är från ett land jag själv undviker att anställda folk ifrån. Och mina erfarenheter från service i det landet är dåliga. Jag är dock uppväxt här. 
 

Jodå, jag har koll på hennes ursprung eftersom hon de första sex månaderna skötte sitt jobb briljant och då fanns inga motsättningar. Under den tiden lärde vi känna varandra, några blev närmare vänner med henne än jag dock. Vi har inte samma intressen privat så vi ses på jobbet, på AW osv men hade inga problem att prata med varandra och diskutera varandras kulturer, likheter och olikheter osv. 

Jag ville bara påpeka att hon själv säger svart om sig själv, men enkom i dessa sammanhang, men det framkom nog inte särskilt tydligt. Det handlar inte ens om samma världsdel. 

 

Man måste inte vara svensk för att vara rasist.

Jag tycker ni gjorde rätt ändå. Till slut kommer chefen att inse att jobbet hon har blivit ålagd inte blir gjort och då får de hantera det problemet när det uppstår.

Sedan kan jag som svart kvinna säga att vissa är lite känsliga och känner sig utsatta på olika sätt, vilket kan vara förståeligt ibland. Det är så olika hur utsatt man har blivit för rasism under livets gång och man blir säkert mer misstänksam ju oftare det sker. 

För min egen del har jag sällan tänkt på min hudfärg på jobbet och jag har alltid haft lätt att skapa goda relationer på arbetsplatsen. Men där är ju folk olika, oberoende av vad man har för hudfärg.

Många av oss kallar oss svarta även om vi är bruna, det kanske kan vara bra att veta. Svarta människor har många olika nyanser från beige till djupsvart. Det vi har gemensamt är att vi har rötter i Afrika. 

Man måste inte vara svensk för att vara rasist.

Hon var en mycket uppskattad medarbetare tills hennes provanställning gått ut. Innan dess var hennes arbete fantastiskt och hon var en i gänget. Vartefter tiden lider och hennes slarv går ut över oss så skapas ju irritation. 

Ingen har påtalat hennes ursprung, eller någon av de andra vars ursprung är annat än svenskt. Vi har pratat om det här på jobbet, absolut, under normala samtal där vi har givit och tagit emot varandras berättelser från våra respektive liv, kulturer och hobbys och ja, allt som man pratar om med kollegor som man ändå är ganska nära iom att vi är så pass få. 

Hon är inte från Afrika, därav att jag skrev att hon inte var svart, utan mörkhyad. Jag ville inte skriva varifrån hon kommer men uttryckte det klumpigt i all frustration.  

Jag hade gjort som du med en tvist. 

Dvs. Personen levererar inte och lämnar över halvfärdiga uppgifter.

Antingen låter du hennes arbetsuppgifter ligga eller så går du in till chefen och sägner att hon lämnat detta och du vill veta vilken prioritet detta är. För om du ska göra klart hennes delar så måste du avlastas från dina uppdrag. om chefen ligger på att du ska jobba 150% istället för dina 100% för att hinna med både dina och hennes uppgifter så kräver du övertidsersättning och att det skriftligt anges att du måste jobba över. 

Ta inte på dig hennes skit. Var inte den duktig flickan som räddar upp bolaget på egen bekostnad. Ska du göra hennes jobb så ska du ha ett motiverande för övertiden och ett regält påslag på lön annars får det falla fritt. Det är inte ditt ansvar att få kollegan i arbete. Det är din chefs jobb. Slut på sötebrödsdagarna. Din chef har lön för att hantera detta. Du är inte anställd att lösa personalfrågor.

Jag tror att hon behöver en annorlunda tjänst än den hon har idag. Ingen har någon glädje av att hon ständigt misslyckas med det hon ska göra.

På mitt förra jobb fanns två kollegor som skulle dela på samma arbetsuppgifter. Den ena höll på att jobba sig fördärvad medan den andra var långsam, gjorde fel, glömde bort saker etc. Men efter att chefen delade upp det så att den mest kompetenta fick de mer avancerade uppgifterna och den mindre kompetenta fick sköta det som var enklare så blev arbetsplatsen mycket mer välfungerande. 

Dels förstår jag er frustration men jag måste också få fråga hur ni löser den här typen av situation när personen inte är mörkhyad? Jag tänker att det ju måste hända annars också att någon blir sjuk och inte klarar en deadline. Är problemet här att hon så mycket oftare missar deadline än andra eller är problemet att ni inte gillar henne och därför är mindre benägna att vara positivt inställda till att hjälpa till?

Jag har sett ett antal såna här situationer och gemensamt för dem är att vissa individer ges mycket hjälp ofta och gärna medans andra inte ges hjälp i samma utsträckning. Ofelbart uppstår konflikter enbart i den senare situationen. Över tid så är de som ges mindre hjälp också mindre benägna att ställa upp tillbaka (och får skit för det) och de är också betydligt mer drabbade av just korttidssjukskrivning etc. 

Har hon från början dragit rastsitkortet och kännt sig mobbad, eller har det uppstått i och med att ni också verkar vara väldigt intresserade av att påpeka hennes hudfärg i samband med diskussioner kring hennes arbetskvalitet? Har ni tidigare valt att lägga ner att stötta upp sjuka kollegor i syfte att visa för chefen att kollegan är kass eller är det här första gången? I så fall, fundera ett tag över om hon är en överkänslig jävel eller om ni är äckliga mobbare...