• Anonym (Vilse­)
    Fre 20 maj 20:40
    1286 visningar
    12 svar
    12
    1286

    Studera vidare? Specialpedagog

    Hej. 
    Jag är lärare sedan ett antal år tillbaka (högstadiet och mellanstadiet) och är trött på det. Jag vill vidare på något vis men vill inte slänga bort min långa utbildning hur som helst. Det jobbiga är att ha så många elever, klasserna är jättestora och jag hinner inte. Dessutom är arbetsron under all kritik och eleverna är ouppfostrade. Det är skitjobbigt och man känner sig dålig.
     
    Jag har sneglat mycket på specialpedagogerna på min skola. De sitter i lugn och ro och skriver, diskuterar, har möten, kopierar etc (nåja jag fattar att de jobbar för fullt men de är aldrig genomsvettiga så som vi lärare är efter en tuff lektion. Jag förstår att det kan finnas jobbiga möten etc men det är inte 30 personer som man måste hantera samtidigt). Jag har således börjat fundera om jag borde vidareutbilda mig till det...
     
    Kan ni specialpedagoger berätta lite om ert jobb, hur ser en vanlig dag ut? Hur var utbildningen? Har ni ferietjänst eller semestertjänst? Hur är din lön? Är du nöjd med yrket? Känner ni att ni hinner? 
  • Svar på tråden Studera vidare? Specialpedagog
  • Anonym (ööö)
    Fre 20 maj 21:05
    #1

    Jag är specialpedagog efter många år som lärare och jag får nog ta ur dig illusionen om ett lugnt jobb. Man har inga klasser , lektionsplanering eller betygsättning att tänka på, men man får ju andra och ofta svårare, arbetsuppgifter. 

    Jag brukar säga att det finns två sorters specialpedagoger: de som ville bli det av intresse och de som ville bli det för att de inte orkar ha klasser längre. Jag blir smått oroad av att du funderar på det mest av den sista anledningen (låter det som på din text i alla fall). 

    Jag vidareutbildade mig inte för att jag blev trött på att vara lärare utan för att jag kände att jag ville bidra inom skolan på ett djupare sätt. Jag skulle kunna återgå till undervisning nästa vecka, om det skulle vara så, men "flyr" man lärarjobbet så ska du nog ta dig en rejäl funderar på om det är rätt väg du nu funderar på. 

    Det som är svårare nu är alla samtal man har med lärare, skolledning eller andra kollegor, En specialpedagogs arbete handlar inte om att stötta elever med särskilda behov enbart utan det är mycket annat. Jag behöver kunna leverera inför mina många kollegor, jag är ensam i min yrkesroll och får "ta" mycket när lärarna inte orkar eller är frustrerade. Mycket sånt ingår i yrket - att kunna prata med alla: både elever föräldrar, mentorer, ämneslärare osv. Man ska handleda och stötta personal. 
    Du kan leda olika utvecklingsprojekt på din skola och det går inte alltid så enkelt att styra en grupp lärare in i något något, som de inte är sugna på eller inte har tid eller ork till. Jag sitter med svåra elevärenden där elev kan ha flera diagnoser (och outredda) och behöver prata både med BUP; socialtjänst och det som ibland är svårast; föräldrar som inte ser sin ungdoms behov. 
    Jag skriver pedagogiska kartläggningar och åtgärdsprogram, jag sitter med stöd i de ämnen jag undervisat i tidigare.
    Samtidigt ska man vara med och driva skolutveckling på organisationsnivå. 

    Utbildningen bestod av tre delar kan man säga: del 1 handlade mycket om NPF och dyslexi, och vad som står i skollagen, del 2 om att handleda lärare, ha samtal på olika sätt och del 3 om att arbeta på organisatorisk nivå. Man läste mängder med forskningsrapporter, skolinspektionsrapporter mm. Många skrivuppgifter. 

    Jag har fått upp lönen en bit, men kanske inget att skryta om. Jag har kvar min ferietjänst men jag vet att de flesta nog brukar ha semestertjänst. 

    Jag ångrar inte att jag vidareutbildade mig och bytte yrke. Det är dock otroligt mycket mer olikt läraryrket än jag visste innan. Men man ska nog gå in i det med energi och stort intresse, annars kan det nog bli för jobbigt. 

  • Anonym (Vilse­) Trådstartaren
    Sön 22 maj 14:26
    #2
    Jag förstår att ni jobbar för fullt, jag skrev mest om hur det ser ut när man själv kommer ut efter en avslutad lektion med en tuff klass. Det jag har svårt med i mitt arbete är höga ljud, oberäkneliga och provocerande elever som bryter mot varenda regel och förstör för andra, rent stök, uppfostran etc. Jobbar på en ganska tuff skola. 
     
    Jag förväntar mig inte ett lugnt arbete som specialpedagog men ett arbete som åtminstone gör att jag slipper stresspåslag av den sorten jag har nu, för det mår jag fruktansvärt dåligt av. Och att jag slipper kasta bort min utbildning. Jag har intresse av att kunna hitta pedagogiska lösningar, utveckla skolan etc men jag är ju bara en vanlig lärare som det är nu.
     
    När du skriver att du måste "ta" mycket när lärare är frustrerade, vad menar du då? Det kan ju inte vara ditt ansvar, det måste ju vara ledningens..? 
     
    Samtal med föräldrar som inte ser sina barns behov gör jag redan på min skola, sällan jag får specialpedagog med mig på det. Och det är jobbigt då jag ju inte har specialpedagogisk utbildning än. 
     
    Tycker du att utbildningen var bra? Fick du konkret kunskap så att säga? Hade du koll på vad ditt ansvar etc var? Upplevde du att du hade "hundår" i början så som det kan vara som ny lärare? Jag har bara erfarenhet av lärarutbildningen och att jobba som lärare och jag tycker att mycket var luddigt på utbildningen och på jobbet i början (ibland luddigt fortfarande)... 
  • Anonym (ööö)
    Tor 26 maj 08:03
    #3
    Anonym (Vilse) skrev 2022-05-22 14:26:19 följande:
    Jag förstår att ni jobbar för fullt, jag skrev mest om hur det ser ut när man själv kommer ut efter en avslutad lektion med en tuff klass. Det jag har svårt med i mitt arbete är höga ljud, oberäkneliga och provocerande elever som bryter mot varenda regel och förstör för andra, rent stök, uppfostran etc. Jobbar på en ganska tuff skola. 
     
    Jag förväntar mig inte ett lugnt arbete som specialpedagog men ett arbete som åtminstone gör att jag slipper stresspåslag av den sorten jag har nu, för det mår jag fruktansvärt dåligt av. Och att jag slipper kasta bort min utbildning. Jag har intresse av att kunna hitta pedagogiska lösningar, utveckla skolan etc men jag är ju bara en vanlig lärare som det är nu.
     
    När du skriver att du måste "ta" mycket när lärare är frustrerade, vad menar du då? Det kan ju inte vara ditt ansvar, det måste ju vara ledningens..? 
     
    Samtal med föräldrar som inte ser sina barns behov gör jag redan på min skola, sällan jag får specialpedagog med mig på det. Och det är jobbigt då jag ju inte har specialpedagogisk utbildning än. 
     
    Tycker du att utbildningen var bra? Fick du konkret kunskap så att säga? Hade du koll på vad ditt ansvar etc var? Upplevde du att du hade "hundår" i början så som det kan vara som ny lärare? Jag har bara erfarenhet av lärarutbildningen och att jobba som lärare och jag tycker att mycket var luddigt på utbildningen och på jobbet i början (ibland luddigt fortfarande)... 
    Jag tycker att utbildningen var mestadels bra, absolut. Det var andra i mina kurs som fick kompletteringar igen och igen på alla skrivuppgifter men jag fick aldrig några sådana, så jag klarade mig bra. Uppsatsen på slutet var väl lite av en utmaning förstås. Man skriver uppsats hela sista terminen. 

    Nej, inga hundår tycker jag inte. Jag växlade gradvis från lärare till specialpedagog under tiden jag studerade, så när jag var färdig med utbildningen kände jag mig väldigt redo för att göra detta på heltid. Jag hade en superbra kollega, ska sägas, som lotsade in mig i jobbet under studieåren och jag tog successivt över uppgifter från henne. 

    Det där med klasser och höga ljud - ja, det minskar förstås som specialpedagog, men jag skulle säga att det är rätt mycket höga ljud osv på skolor ändå, även om jag inte håller i en lektion (korridorer, matsalar osv). 
    Om du jobbar på en tuff skola så lovar jag dig att dina specialpedagogkollegor nog tycker detsamma. Har du frågat dem om hur de upplever sitt arbete på er skola? Gör gärna det, så får du något att utgå ifrån.
    Går du utbildningen kan du förstås få möjligheter att söka jobb på andra skolor + då få en större chans att öka lönen mer än om du stannar på din gamla skola (brukar tyvärr funka lite så). 

    Att du har intresse för att utveckla pedagogiska idéer etc är positivt, för det behövs verkligen fler i skolan som kan få tid att arbeta med sådant. 

    Det jag menar med att man får "ta" en hel del är att EHT-medlemmar ska bistå med handledning åt lärare. På vår skola har vi schemalagd handledningstid, då kan det komma upp alla möjliga saker som lärare har det jobbigt med. Vi ska stötta både elever och lärare. Utöver dessa schemalagda tider så har man förstås mängder med informella samtal: lärare som stoppar en i korridoren, personalrummet, lärare som sticker in huvudet på arbetsrummet och säger de har en snabb grej de vill prata om, men så stannar de en halvtimme och så var det jättestora saker. Det är absolut en del i specialpedagogens ansvar och inte så att man skickar allt till rektor.  Ofta handlar det om elever de vill diskutera, eller någon speciell grupp där det är problem osv.
    Jag deltar ganska ofta i samtal med v.h, tillsammans med mentorer. Då är det ärenden där mentorn upplever det jobbigt att ensam hantera vissa föräldrar. 

    Om en lärare är navet i klassrummet med 32 elever, så ser specialpedagogens vardag ut så att man ska ha ett helikopterperspektiv på hela verksamheten. Innersta "ringen" är  EHT/ledning - nästa ring är lärare och tredje ringen är alla klasser. Jag är ensam specialpedagog i en verksamhet med ca 20 klasser. Vi har en speciallärare ett par dagar/vecka också, men jag får ta ansvar för väldigt mycket.  Mentorerna gör givetvis grundjobbet med eleverna men jag blir involverad i många ärenden, förutom att jobba på organisationsnivå. 
  • Anonym (ööö)
    Tor 26 maj 08:06
    #4

    Kan tillägga att jag fick statsbidrag när jag studerade, så att jag kunde behålla hel lön trots att jag jobbade 60 % och pluggade 50 %,. Utan den möjligheten hade jag nog inte haft råd att satsa på utbildningen. Kan vara bra att kolla upp om den möjligheten finns framgent. 

  • Anonym (lkj.,­)
    Tor 26 maj 08:17
    #5
    +1

    Satsa på att utbilda dig till speciallärare istället och ta jobb i en särskola. Största klassen vi har är 10 elever, en lärare och två assistenter.


    Dessa elever ligger strax under 'gränsen' för att få gå i särskola ner till strax över gränsen att tillhöra träningsskola så det ställer så klart krav på att man kan ge varje elev uppgifter utefter sina egna förutsättningar. 


    Alla i vår klass har tex olika matteböcker, någon för första klass, andra för femte, några arbetar självgående, andra behöver nästan ha någon bredvid sig konstant.


    Är någon assistent sjuk kan man då ge den elev som behöver konstant hjälp uppgifter som man vet att denne klarar av själv, i vårt fall tex ringa in den minsta på varje rad, skriva rätt siffra under bilder (siffrorna 1-5) osv. 


    Sen finns elever där man inte alls har svenska, matte osv utan där tränar man motoriken, har gymnastik, slöjd, hemkunskap brukar funka, samt bild och musik, Man tränar också enklare saker som att plocka undan efter sig själv, hur man klär sig osv. Man förbereder dem helt enkelt så gott det går för ett liv efter skolan. 

  • Anonym (Maria­)
    Tor 26 maj 08:23
    #6

    Jag utbildade mig till specialpedagog efter 20 år som lärare och har aldrig ångrat mig. Jag gillar att ha lite mer ansvar, att organisera och kunna påverka men jag trivdes också som lärare.

    I min nya roll (sen 7 år tillbaka) så syns jag mycket mer av alla på skolan, mitt schema är tillgängligt för alla, jag mejlar t ex alla lärare på skolan i massmejl och jag kan inte dra mig undan mer än tillfälligt. Jag var färdig med lärarrollen men jag flydde inte klassrummet, jag ville bara vidare.

    Jag skulle säga att utbildningen aldrig kan vara bortkastad, du kan väl läsa den ändå och sen besluta vad du vill jobba som, en specialpedagog har jobb lite överallt, inte bara i skolans värld.

    Det förväntas dock av dig som specialpedagog att du ska komma på lösningar på alla möjliga problem, du ska ha goda relationer med alla på skolan, du står närmare ledningen är lärarna så "en i gänget"-känslan går inte att ha kvar och du måste vara tillgänglig på alla möjliga möten alla möjliga tider på dygnet. MEN du får en lugnare miljö utan skrik och skrän, du har fler luckor i ditt schema, du får lära känna en massa fler människor och veckorna ser inte likadana ut.

  • Anonym (Vilse­) Trådstartaren
    Fre 3 jun 20:09
    #7
    +1

    Tack för svar! 

    Jag vill inte bli speciallärare. Jag har inget ämne som är gångbart och särskolor kryllar det inte av. Specialpedagoger behövs däremot på varje skola. 

    Jag har frågat "mina" specialpedagoger om hur de upplever sitt arbete, alltså om det är tufft på skolan, och givetvis tycker de att det är mycket jobb. Det förstod jag redan innan jag frågade. Men, de slipper få skit av 30 elever samtidigt som gaddar ihop sig under lektionerna. De slipper ta hela flocken på en gång. De får dem en och en med föräldrar etc. Och då flyger inga möbler och glåpord.

    Och det är den skillnaden som gör att jag överväger att försöka ta mig vidare... 

  • Anonym (Vilse­) Trådstartaren
    Ons 8 jun 13:35
    #8

    Ingen mer input? 

  • Anonym (XXX)
    Ons 8 jun 20:12
    #9
    -1
    Anonym (Vilse) skrev 2022-06-08 13:35:37 följande:

    Ingen mer input? 


    Jag är inte specialpedagog, men jag råkade läsa tråden ändå. Jag tycker alltid att det är lite tråkigt, när en person inte väljer ett yrke eller ett nytt jobb för att h*n vill TILL någonting, utan för att h*n vill BORT FRÅN någonting... Kanske skulle du byta yrke helt och hållet, jobba med något annat än barn och skola?
  • Anonym (Vilse­) Trådstartaren
    Ons 8 jun 20:58
    #10
    Anonym (XXX) skrev 2022-06-08 20:12:15 följande:
    Jag är inte specialpedagog, men jag råkade läsa tråden ändå. Jag tycker alltid att det är lite tråkigt, när en person inte väljer ett yrke eller ett nytt jobb för att h*n vill TILL någonting, utan för att h*n vill BORT FRÅN någonting... Kanske skulle du byta yrke helt och hållet, jobba med något annat än barn och skola?
    Så kan man ju tycka och tänka men som jag redan skrivit vill jag inte slänga bort min långa utbildning och byta yrke helt. Jag vill investera i den utbildningen jag har och förbättra mitt arbetsliv så att jag orkar jobba till pensionen. Jag valde inte läraryrket bara på måfå även om jag såklart sneglat på andra yrken och ibland tänkt att jag valt helt fel. Jag vet inte ens vad jag vill "bli" utöver att jobba i skolan. Det är typ det enda jag kan. 
  • Ons 8 jun 21:13
    #11
    -1
    Anonym (Vilse) skrev 2022-06-08 20:58:56 följande:
    Så kan man ju tycka och tänka men som jag redan skrivit vill jag inte slänga bort min långa utbildning och byta yrke helt. Jag vill investera i den utbildningen jag har och förbättra mitt arbetsliv så att jag orkar jobba till pensionen. Jag valde inte läraryrket bara på måfå även om jag såklart sneglat på andra yrken och ibland tänkt att jag valt helt fel. Jag vet inte ens vad jag vill "bli" utöver att jobba i skolan. Det är typ det enda jag kan. 
    Jag har en vän som slutade som lärare och nu jobbar med framtagande av läromaterial. Jag kan inte så mycket om läraryrket men jag tänker att det säkert finns en hel del jobb (utöver specialpedagog) där du får användning av din i
    utbildning utan att behöva undervisa klasser. 
  • Anonym (A+)
    Tor 9 jun 13:25
    #12
    Anonym (Vilse) skrev 2022-05-20 20:40:31 följande:
    Studera vidare? Specialpedagog
    Hej. 
    Jag är lärare sedan ett antal år tillbaka (högstadiet och mellanstadiet) och är trött på det. Jag vill vidare på något vis men vill inte slänga bort min långa utbildning hur som helst. Det jobbiga är att ha så många elever, klasserna är jättestora och jag hinner inte. Dessutom är arbetsron under all kritik och eleverna är ouppfostrade. Det är skitjobbigt och man känner sig dålig.
     
    Jag har sneglat mycket på specialpedagogerna på min skola. De sitter i lugn och ro och skriver, diskuterar, har möten, kopierar etc (nåja jag fattar att de jobbar för fullt men de är aldrig genomsvettiga så som vi lärare är efter en tuff lektion. Jag förstår att det kan finnas jobbiga möten etc men det är inte 30 personer som man måste hantera samtidigt). Jag har således börjat fundera om jag borde vidareutbilda mig till det...
     
    Kan ni specialpedagoger berätta lite om ert jobb, hur ser en vanlig dag ut? Hur var utbildningen? Har ni ferietjänst eller semestertjänst? Hur är din lön? Är du nöjd med yrket? Känner ni att ni hinner? 
    Min make är specialpedagog så jag vet att arbetet är tufft, det kan vara mycket tunga ärenden (inte lika tunga som kuratorns) och riktigt rijäla insatser, vissa dagar är lugna och vissa kommer han hem sent för att något ärende drar ut på stiden och han måste sitta i timmar.

    Jag är speciallärare, det kan jag rekomendera, jag jobbar på en liten skola för barn med NPF svårigheter och det är jättemysigt, vi har små klasser, mycket grupprum, små ljusa lokaler och jättefin sammanhållning.
    har 38400 i lön. Jobbar i södra sverige om det spelar någon roll.
Svar på tråden Studera vidare? Specialpedagog
Logga in
Bli medlem