• Anonym (ööö)
    Fre 20 maj 21:05
    1305 visningar
    12 svar
    Inlägg från Anonym (ööö) Visa alla inlägg
    12
    1305

    Studera vidare? Specialpedagog

    Jag är specialpedagog efter många år som lärare och jag får nog ta ur dig illusionen om ett lugnt jobb. Man har inga klasser , lektionsplanering eller betygsättning att tänka på, men man får ju andra och ofta svårare, arbetsuppgifter. 

    Jag brukar säga att det finns två sorters specialpedagoger: de som ville bli det av intresse och de som ville bli det för att de inte orkar ha klasser längre. Jag blir smått oroad av att du funderar på det mest av den sista anledningen (låter det som på din text i alla fall). 

    Jag vidareutbildade mig inte för att jag blev trött på att vara lärare utan för att jag kände att jag ville bidra inom skolan på ett djupare sätt. Jag skulle kunna återgå till undervisning nästa vecka, om det skulle vara så, men "flyr" man lärarjobbet så ska du nog ta dig en rejäl funderar på om det är rätt väg du nu funderar på. 

    Det som är svårare nu är alla samtal man har med lärare, skolledning eller andra kollegor, En specialpedagogs arbete handlar inte om att stötta elever med särskilda behov enbart utan det är mycket annat. Jag behöver kunna leverera inför mina många kollegor, jag är ensam i min yrkesroll och får "ta" mycket när lärarna inte orkar eller är frustrerade. Mycket sånt ingår i yrket - att kunna prata med alla: både elever föräldrar, mentorer, ämneslärare osv. Man ska handleda och stötta personal. 
    Du kan leda olika utvecklingsprojekt på din skola och det går inte alltid så enkelt att styra en grupp lärare in i något något, som de inte är sugna på eller inte har tid eller ork till. Jag sitter med svåra elevärenden där elev kan ha flera diagnoser (och outredda) och behöver prata både med BUP; socialtjänst och det som ibland är svårast; föräldrar som inte ser sin ungdoms behov. 
    Jag skriver pedagogiska kartläggningar och åtgärdsprogram, jag sitter med stöd i de ämnen jag undervisat i tidigare.
    Samtidigt ska man vara med och driva skolutveckling på organisationsnivå. 

    Utbildningen bestod av tre delar kan man säga: del 1 handlade mycket om NPF och dyslexi, och vad som står i skollagen, del 2 om att handleda lärare, ha samtal på olika sätt och del 3 om att arbeta på organisatorisk nivå. Man läste mängder med forskningsrapporter, skolinspektionsrapporter mm. Många skrivuppgifter. 

    Jag har fått upp lönen en bit, men kanske inget att skryta om. Jag har kvar min ferietjänst men jag vet att de flesta nog brukar ha semestertjänst. 

    Jag ångrar inte att jag vidareutbildade mig och bytte yrke. Det är dock otroligt mycket mer olikt läraryrket än jag visste innan. Men man ska nog gå in i det med energi och stort intresse, annars kan det nog bli för jobbigt. 

  • Anonym (ööö)
    Tor 26 maj 08:03
    #3
    Anonym (Vilse) skrev 2022-05-22 14:26:19 följande:
    Jag förstår att ni jobbar för fullt, jag skrev mest om hur det ser ut när man själv kommer ut efter en avslutad lektion med en tuff klass. Det jag har svårt med i mitt arbete är höga ljud, oberäkneliga och provocerande elever som bryter mot varenda regel och förstör för andra, rent stök, uppfostran etc. Jobbar på en ganska tuff skola. 
     
    Jag förväntar mig inte ett lugnt arbete som specialpedagog men ett arbete som åtminstone gör att jag slipper stresspåslag av den sorten jag har nu, för det mår jag fruktansvärt dåligt av. Och att jag slipper kasta bort min utbildning. Jag har intresse av att kunna hitta pedagogiska lösningar, utveckla skolan etc men jag är ju bara en vanlig lärare som det är nu.
     
    När du skriver att du måste "ta" mycket när lärare är frustrerade, vad menar du då? Det kan ju inte vara ditt ansvar, det måste ju vara ledningens..? 
     
    Samtal med föräldrar som inte ser sina barns behov gör jag redan på min skola, sällan jag får specialpedagog med mig på det. Och det är jobbigt då jag ju inte har specialpedagogisk utbildning än. 
     
    Tycker du att utbildningen var bra? Fick du konkret kunskap så att säga? Hade du koll på vad ditt ansvar etc var? Upplevde du att du hade "hundår" i början så som det kan vara som ny lärare? Jag har bara erfarenhet av lärarutbildningen och att jobba som lärare och jag tycker att mycket var luddigt på utbildningen och på jobbet i början (ibland luddigt fortfarande)... 
    Jag tycker att utbildningen var mestadels bra, absolut. Det var andra i mina kurs som fick kompletteringar igen och igen på alla skrivuppgifter men jag fick aldrig några sådana, så jag klarade mig bra. Uppsatsen på slutet var väl lite av en utmaning förstås. Man skriver uppsats hela sista terminen. 

    Nej, inga hundår tycker jag inte. Jag växlade gradvis från lärare till specialpedagog under tiden jag studerade, så när jag var färdig med utbildningen kände jag mig väldigt redo för att göra detta på heltid. Jag hade en superbra kollega, ska sägas, som lotsade in mig i jobbet under studieåren och jag tog successivt över uppgifter från henne. 

    Det där med klasser och höga ljud - ja, det minskar förstås som specialpedagog, men jag skulle säga att det är rätt mycket höga ljud osv på skolor ändå, även om jag inte håller i en lektion (korridorer, matsalar osv). 
    Om du jobbar på en tuff skola så lovar jag dig att dina specialpedagogkollegor nog tycker detsamma. Har du frågat dem om hur de upplever sitt arbete på er skola? Gör gärna det, så får du något att utgå ifrån.
    Går du utbildningen kan du förstås få möjligheter att söka jobb på andra skolor + då få en större chans att öka lönen mer än om du stannar på din gamla skola (brukar tyvärr funka lite så). 

    Att du har intresse för att utveckla pedagogiska idéer etc är positivt, för det behövs verkligen fler i skolan som kan få tid att arbeta med sådant. 

    Det jag menar med att man får "ta" en hel del är att EHT-medlemmar ska bistå med handledning åt lärare. På vår skola har vi schemalagd handledningstid, då kan det komma upp alla möjliga saker som lärare har det jobbigt med. Vi ska stötta både elever och lärare. Utöver dessa schemalagda tider så har man förstås mängder med informella samtal: lärare som stoppar en i korridoren, personalrummet, lärare som sticker in huvudet på arbetsrummet och säger de har en snabb grej de vill prata om, men så stannar de en halvtimme och så var det jättestora saker. Det är absolut en del i specialpedagogens ansvar och inte så att man skickar allt till rektor.  Ofta handlar det om elever de vill diskutera, eller någon speciell grupp där det är problem osv.
    Jag deltar ganska ofta i samtal med v.h, tillsammans med mentorer. Då är det ärenden där mentorn upplever det jobbigt att ensam hantera vissa föräldrar. 

    Om en lärare är navet i klassrummet med 32 elever, så ser specialpedagogens vardag ut så att man ska ha ett helikopterperspektiv på hela verksamheten. Innersta "ringen" är  EHT/ledning - nästa ring är lärare och tredje ringen är alla klasser. Jag är ensam specialpedagog i en verksamhet med ca 20 klasser. Vi har en speciallärare ett par dagar/vecka också, men jag får ta ansvar för väldigt mycket.  Mentorerna gör givetvis grundjobbet med eleverna men jag blir involverad i många ärenden, förutom att jobba på organisationsnivå. 
  • Anonym (ööö)
    Tor 26 maj 08:06
    #4

    Kan tillägga att jag fick statsbidrag när jag studerade, så att jag kunde behålla hel lön trots att jag jobbade 60 % och pluggade 50 %,. Utan den möjligheten hade jag nog inte haft råd att satsa på utbildningen. Kan vara bra att kolla upp om den möjligheten finns framgent. 

Svar på tråden Studera vidare? Specialpedagog
Logga in
Bli medlem