Har han mig som substitut till sin dotter?

Jag tycker lite det är en märklig koppling du gör. Ni har ju en helt annan relation. Han tycker väl om att gå och bada och vill göra det med dig. Det är väl inget konstigt med det. Om jag och min dotter brukade gå på bio och hon flytta, skulle inte jag kunna gå på bio med någon annan då för att det då verkar som jag bara vill ha en ersättare? Han vill väl bada och det är trevligt med sällskap.

Jo men det va ett exempel. Det kan lika gärna vara att hans dotter alltid brukade se Nyhetsmorgon med honom på söndagarna och då skulle man sitta med värsta frukostbuffén varje gång och han hade bakat bröd, stekt ägg och gjort färskpressad juice och nu vill han göra detta för mig. Han gör inte det om inte jag är där. Så jag blir en ersättare 

Han vill ju fortsätta göra det han uppskattade att göra med sin familj. Nu är ju du del av familjen.

Om han vill göra X och du säger du hellre gör Y, vad säger han då? Kan han kompromissa?

Hur stor är åldersskillnaden mellan er? Det kan vara ett substitut men då blir det jävligt äckligt om ni har sex. Det kan vara trevliga vanor med bad och frukost. Finns inget knepigt i att göra en större helgfrukost. Är man ensam blir det inget sådant pådrag. Helt normalt. Har du daddy issues? 

Jag tror att han vill ha kvar sådant som han uppskattar helt enkelt. Jag är liksom inte ett äckel bara för att jag vill se Nyhetsmorgon med min man, eller med mitt ex bara för att jag gjorde det med mina föräldrar när jag var barn.

Han är inkörd i en rutin kring sådant som HAN uppskattar och han vill göra det tillsammans med dig. Tillsammans kan ni ju kompromissa. Jag menar, om du avskyr våfflor och Nyhetsmorgon, så ska ju inte du göra det, men allt det där är väl mer hans rutin än dotterns. Dottern lever ju sitt eget liv nu för tiden. Det är ju din karl som vill göra det. Sedan att han pratar om sin dotter, har garanterat att göra med att han saknar henne, men hur sjutton kan DU tro att du ska vara ett substitut för henne? Jag förstår verkligen inte alls. Du fattar att vi pratar om en DOTTER här och inte en flickvän.

Jo men jag känner mig ju som en kopia av hans dotter. vi har exakt samma personlighet. 

Förresten: tror du att det är dottern som har bestämt alla de rutiner som pappan har? Det är mer än långsökt. I normala familjer upprättar föräldrarna rutiner och barnen brukar liksom haka på en del av föräldrarnas rutiner och intressen, men inte alla.

Jag och min 8-åring tittar på Nyhetsmorgon varje helg. Jag gjorde det med min mamma under min uppväxt. Gör det mig till pedofil? Att jag gärna sätter på Nyhetsmorgon när min man (som inte är uppvuxen med Nyhetsmorgon) är med och jag gärna vill att vi äter frukost framför tv:n gör det mig till ett substitut till min mor eller till mitt barn... eh... jag fattar verkligen inte.

Fast det är ju ditt problem och inte din killes problem.

Hur kan DU identifiera dig med hans dotter? Det är ju riktig psykvarning kring det, oavsett om du är 5, 10 eller 30 år äldre än henne. Om du är 5 år äldre än vad hon är, så kanske problemet är att du inte kan relatera till din kille. Skyll varken din kille eller hans dotter för det här, för det här är något av det konstigaste jag har läst.

Ibland känns det som att han är den pappan jag själv aldrig haft men som jag alltid velat ha? men har läst att par varvar mellan att vara varandras föräldrar. För jag kan ju bli som hans mamma också ibland?. Men jag vill att han tar hand om mig. Hade han velat adoptera mig för typ 20 år sedan hade jag blivit glad. Men nu ser jag mer det som att om jag hade velat ha honom som pappa så skulle han kunna bli en bra pappa till mina barn. är det konstigt?