Varför är vi som vi är?

Jag har på senare tid börjat analysera mig själv och mitt liv och ser ett genomgående mönster: jag är bekväm och tar Alltid enkla vägen ut. Flyr från saker snarare än att sträva efter önskade mål. Låter bara saker hända i livet snarare än aktiva val. har inga egna hobbies då jag inte vet vad jag gillar. 

Bör tilläggas att jag har fint liv med fin familj, bra jobb osv. Men dessa saker har väl mer eller mindre bara  hänt och serverats till mig. Inget jag direkt kämpat för (Förutom boende som ju Är en kamp för de flesta i Stockholm) 

Någon mer som börjar grotta i sitt förflutna och funderat på varför saker blivit som de blivit?