Gömmer mig för exet, har inget liv.

Jag har barn med en människa som behandla mig illa. Jag mår väldigt dåligt varje gång han försöker höra av sig, som tur är väldigt sällan. Han har ingen kontakt med barnet, vet egentligen inte varför för han vill enligt honom. 

I början efter separationen satt han inne men det gör han inte längre och med tiden har en allt större rädsla att springa på honom vuxit fram. Vi bor 3 mil ifrån varandra dock bor jag i den större staden och jag vet att han åker hit ibland. Som det är nu åker vi ingenstans på helger eller vardagar efter 16 där vi kan råka springa på honom (affärer, badhus, centrum mm). Om vi gör det är jag ständigt på min vakt. Alltså det är så jävla sorgligt. Blir så ledsen. Tidigare hade jag mycket energi, gillade att hitta på saker och att vara social. Ska jag gömma mig resten av livet? Jag är inte rädd att han ska skada oss på något sätt om vi möts, bara rädd för att möta honom, vad säger han till barnet osv. Kommer att svimma. Jag vet att oddsen är sjukt små att just vi ska mötas men det har satt sig och jag vet inte hur jag ska hjälpa mig själv längre...