Vad göra med kompis som är mytoman?

Jag personligen hade inte orkat umgås med en sån människa. Oavsett vilken bakgrund det än finns till hennes mytomani. För ljuger gör hon. Det är ju uppenbart. Och jag tolererar inte sånt. Speciellt inte att ljuga om cancer. Det är ett hån mot de som verkligen har cancer. En av våra bästa vänner dog i cancer för några år sen. Vare sig han eller hans fru gick på på det där viset som din bekanta gör. Hon låter lite som hon skryter faktiskt.

Varför umgås du med henne? Vad ger detta umgänge dig? Hon låter jobbig och givetvis hittar hon på. Hälften eller allt. Det där är ett sätt för henne att få uppmärksamhet och sympatier. Det är nog synd om henne, men hon behöver professionell hjälp. Du behöver ju inte säga rent ut att du tror hon ljuger, men svara kort, börja prata om annat och fundera på om detta är en människa du verkligen orkar ha i ditt liv.

Jag lärde känna en sån tjej i 20-årsåldern. Jag var lite naiv på den tiden och trodde till en början på hennes historier, som inte var så extrema i början. Men det eskalerade. Sådana personer brukar bli värre, särskilt om de märker att andra drar sig undan eller att de inte får samma uppmärksamhet längre, då klänger de sig fast ännu mer. Det blir som en sjukdom i sig.

 

Den här tjejen hade varit dödssjuk, hon hade blivit nedslagen av nazister, hon påstod sig ha blivit våldtagen och gravid, så nu skulle hon ha barn. När det hade gått några månader och många undrade varför det inte började synas, sade hon att hon hade fått missfall. Det var detta och en mängd andra lögner. Och visst är det kränkande när någon håller på så, mot alla som råkar ut för hemska saker på riktigt.

 

På den tiden var jag för snäll för att säga ifrån. Jag var en av de sista i bekantskapskretsen som drog mig ur. Hon flyttade och vi tappade kontakten. Var aldrig jättetajta innan heller. Nu hade jag nog varit ärligare och / eller klippt kontakten tidigare. Man hjälper inte dessa personer genom att spela med eller umgås med dem för att vara snäll.

Det är jobbigt att ha en "sån" som kompis, men tänk såhär att om ni istället för kompisar var "bekanta" någon du ser ibland, pratar med ibland, men inte är särskilt nära. 

Då blir det annorlunda, då kan en "sån" vara väldigt rolig att vara bekant med. Så mitt tips är att ta avstånd från henne känslomässigt, tänk på henne som en bekant istället för en kompis utan att för den skull skjuta henne ifrån dig. Då tror jag att du kan uppskatta hennes mytomani och bekantskapen blir givande istället för tärande.

En del människor kan vara helt underbara, härliga, roliga osv. om man slipper ha dem "för nära". Hon är nog en person man kan uppskatta i små doser. 

Jag orkar inte umgås, det är lite därför jag undrar hur jag ska göra  . Det här är ju bara helknäppt och människan kan inte må bra, men det gör inte jag heller när jag umgås med någon som ljuger om en allvarlig cancersjukdom. Vi har också mist en nära vän i cancer och det var hemskt för alla inblandade, inte minst för dennes nära familj som fanns där hela tiden. I min kompis fall har hela familjen tagit avstånd och hon umgås bara med äldre (70-75), nya bekant. Bara det är ju helskumt!

Precis sådana grejer har hänt här också! Blivit misshandlad i hemmet, lurad på pengar, förlorat barn i magen etc. Det där med misshandeln kom dock inte upp förrän jag någon vecka innan berättat om min egen bakgrund och händelser från mina tonår. Suck. Har en känsla av att det mesta andra säger till den här personen skarvas och berättas vidare, så i övrigt har jag varit väldigt försiktig med att prata om mig själv. Fast det har inte varit så svårt för det är ju mest hon som pratar ändå 

Sluta umgås. Antingen är allt hon säger sant och hon är en totalt söndertrasad person, eller så mår hon bara skit och är söndertrasad för den saken. Det är inte ditt jobb att vara terapeut så hon blir frisk så du kan inte hjälpa henne, och då får du dras med den där skiten och ärligt talat, vem fan orkar det.

Sluta umgås innan hon fuckar upp ditt liv.

Jag skulle backa från det umgänget.

Träffade en gammal skolkamrat som var i samma härad. Droppen blev när hon berättade om alla gamla klasskamrater som enligt hen var döda. Men som visade sig vara i högsta grad levande. Gjorde att jag plockade bort hen från alla sociala medier för att inte göda hens sjuka hjärna. 

Utifrån vad jag vet om de personer som visat sig vara mytomaner och hur det slutat hade jag helt dragit mig undan. 
Kan naturligtvis vara roande att höra om, men folk är inte mytomaner bara för att det är roligt. Det kan vara riktigt knasiga människor med vanföreställningar och knäppa idéer..

Så, jag hade definitivt hållt mig undan.

Du har ju så rätt! Jag har ju mig och min familj att lägga krutet på. Och vänner som inte kokar ihop en hel massa strunt 

Som ni skriver kan det ju bli riktigt obehagligt med såna här människor! Nä, det får kanske bli till att ghosta här alltså. Känns som att hon bara klamrar sig hårdare fast hela tiden, särskilt när jag låter lite tveksam eller frågar nåt särskilt. Läskig!